Kan det vara så enkelt som att nyckeln till livets förgänglighet finns dold i två frågeställningar kring det egna varandet. Läste för en tid sedan ett litet häfte där ett av kapitlen hette: Vad är psykisk ohälsa? Och sannerligen kunde man inte av några futtiga rader och ord definierar grundbulten i psykisk ohälsa. Samtidigt med detta kan man konstatera att dessa frågeställningar är universiella och gäller oberoende av hälsa eller ohälsa.
Jag hämtar följande text och citerar. ”För individen är det två angelägna frågor som måste definieras mot varandra:
- Vad behöver jag för att uppleva välbefinnande?
- Vad tolererar andra individer/grupper att jag gör?
Vi balanserar mellan behovet av individualitet och önskemålet att leva i gemenskap med andra. Det sista innebär ofelbart att vi till viss del får ge avkall på egna önskningar och behov.”
Så sant, så sant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar