Det kändes som om man nått konsensus. Enligt media så var det 50 000 människor som deltog i Pride-paraden. Imponerande! Lägg till alla de som var på plats för att nyfiket iaktta eller stödja föreställningen om rätt till en sexualitet bortom den heterosexuella normen. Närvaron av denna folkmassa gör arrangemanget mer än dubbelt imponerande.
Visst är det så att Pridefestivalen innehåller en hel del utav spektakel och showbiz, men den dominerande tanken om att bygga förutsättningar för sexuell frihet låter sig inte skymmas. Festivalen är idag den politiska verksamhet där kravet på ökad frihet bäst gör sig gällande. Kraften i rörelsen och stödet från det etablerade organisationsSverige och hos en närvarande allmänhet går inte att jämföra med något annat politikerområde. Arbetarrörelsen och 1: majdemonstrationen kan slänga sig i väggen. Där samlas långtifrån lika många engagerade och närvarande frihetskämpar. Ur det perspektivet är Pridefestivalen något unikt och viktigt. Inte bara som en symbol för rätten för vissa att bli accepterad och utöva. Nej festivalen utgör också ett forum för människor som längtar och drömmer frihet. Trots allt prat om ett mer individualiserat samhälle så visar paraden på någonting annat. Nödvändigheten av att den individuella friheten mår bra av att kanaliseras genom kollektiva former. Den blir till en kraft att förändra.
För egen del har jag genom åren lärt mig att omvärdera synen på HBT. För inte alltför länge sedan skilde jag på beteendet och människan. Det kunde betyda att jag inte hade något emot den homosexuelle men ville inte acceptera homosexualitet. Det var ju inte förenligt med naturen. Tack och lov har min ståndpunkt förändrats. I dag präglas min ståndpunkt av ”en ann är lika goo som en ann”. Den utvecklingen tackar jag för. Min heterosexuella norm håller på att förändras. Fast det återstår en bit. Vill ytterligare förändring. Känslomässigt reagerar jag olika om jag ser en man-man, kvinna-kvinna eller man-kvinna offentligt utöva ömhetsbetygelser. Den obalansen i mitt känslosystem och hjärna skulle jag vilja bli befriad från. Och om det inte lyckas med mig, så kan det vara bra för mänskligheten om kärlek, respekt och kamratskap hade ett större värde och var könsneutralt.
Kampen för frihet är viktig. Så länge denna frihet inte utgör ett hot mot eller riskerar att utgöra ett förtryck mot andra, så gäller det att gilla läget och stödja. Det kan jag komma att göra mer aktivt nästa år. Kanske är det dags för en heterosexuell norm att ställa sig i ledet och ge sitt stöd.
Kampen för frihet är viktig. Ibland går det bra. Ibland med bakslag. Vill avsluta med några rader bortom Pride och HBT-rörelsen. Bakslaget var uppenbart för killen som brukar sälja Situation Stockholm. Helt ”plötsligt” låg han där på gatan och sov. I höger hand höll han en halvdrucken öl. Framför sig på trottoaren låg en bunt osålda Situation Stockholm. Den kampen, för hans frihet, är också viktig. Friheten från en drog som förgiftar förutsättningarna för ett gott liv och ger hemlöshet är vedervärdig. Individuellt gör han säkert sina försök, men idag sket det sig. Hoppas han finns på banan i morgon. Kanske blir han en initiativtagare till ett arrangemang mot utanförskap som når Pride-festivalens nivåer.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar