Ett måste att bry sig

Demokratin finns cementerad i den svenska folksjälen. Få eller nära nog ingen svensk kan tänka sig att byta detta styrelseskick. Demokratin förutsätter dock politik och politiker. Där är svensken inte lika odelat positiv. Om demokratin är infrastruktur så kan man se politiken som redskapen att nyttja demokrati. Inom detta område är det dock något mer bekymmersamt. Ett visst förakt för politik och politiker finns. Det har mer och mer utvecklats mot att vi har en genuin politisk klass som socialt, ekonomiskt och kulturellt blir alltmer avskärmad från det folk de ska företräda. Om detta inte gällde i början av karriären så sker det med all säkerhet efter en tid.

Detta är mest alarmerande för vänsterpartierna eftersom deras valmanskår av tradition är de mindre bemedlade. En Ulrika Messing delar med all säkerhet mer av vardagen med den moderata världen än tar del av en undersköterskas situation. De som finns på kommunal eller landstingsnivå finns i alltför stor utsträckning i den osynliges position. Man märker inte av dem så mycket. Det kan bero på många skäl, men ska man lyckas engagera sk vanligt folk gäller det att:

- Politikern måste vara empatisk dvs ha förmåga att se tillvaron ur en annan horisont än sin egen.
- Politikern måste agera utifrån en grundmurad ideologisk bas. Om integration är målet, måste man ha ett svar på om den främjas eller missgynnas av alltmer friskolor.
- Politikern måste finnas i ett sammanhang där han/hon möter aktuell debatt bland människor.
- Politikern måste förmedla sin politiskt viktiga kunskap till sin partiorganisation. Mycket av dagens politiskt möjliga frågor når idag inte ut till de breda folklagren. Tänker tex på trafikskadenämndens bedömningar att ett skadat arbetarbarn får en lägre ersättning än ett akademiskt barn. Idiotiskt kan jag tycka. Tänk dig om barnbidraget var olika för olika barn.
- Politikern måste anamma ett demokratiskt arbetssätt.

Det är sannerligen ingen lätt uppgift att vara politiker. Förutom att fatta goda och väl grundade beslut så måste man klara det jag angivit ovan. Det är som sagt inte lätt, men ack så nödvändigt om man ska lyckas få samklang i synen på demokrati och politiskt arbete.

Det finns många aspekter och funderingar kring demokrati. Jag skriver om demokrati contra medborgare och aktiva. Man kan också ha funderingar kring demokrati och resursfördelning. För visst är det så att behoven alltid kommer att överstiga dom tillgängliga resurserna. Detta problem måste också lösas. Läs länkad artikel genom att klicka här

Rumpor och andra arslen

Man kan betrakta tillvaron med olika ögon och med skiftande perspektiv. Hur ska man egentligen se på sin samtid. Ska man vara kritiskt och analytiskt eller se livets som något självklart, naturligt och opåverkbart. Väljer man det förra riskerar man att betraktas som en gnällspik. Väljer man det senare kan man bli kallad en naiv, slätstruken och bimbolik. För egen del försöker jag variera mig mellan dessa ytterligheter. Njut av livet. Gör livet så glatt och trevligt som möjligt, men blunda inte för att oförrätter sker. Försöker trots allt förstå vad, varför och vilka alternativ som finns. Och detta mina vänner är förbaske mig inte lätt.
Det är inte lätt att förstå SSU:s och dess livsbetingelse. Detta ungdomsförbund som är sprunget ur de röda fanorna. Byggt på socialismens värdegrund med sina antipatier mot det kapitalistiska rövarsamhället och sin tro på ett samhälle präglat av demokrati, jämlikhet och frihet. Vad SSU idag står för är nog för de allra flesta fördolt i dunkel. Däremot blir man nog alltmer förknippad med affärer av mindre hedersam karaktär. Fusk, mygel och krogbråk utgör för folk i gemen mer än något annat SSU:s karaktär. Den samlade erfarenheten av SSU är idag negativ.
Apropå samlade erfarenhet. Lyssnade häromdagen på ett samtal. En man berättade att han hade 140 rumpor nerladdade. Den insamlingen hade skett på bara några timmar. Sa att han suttit vid en centrumentré och knäppt bilder med sin mobil. Och det var som han sa inte vilka rumpor som helst. Han berättade att han var mycket selektiv i sina rumpvalsmotiv. Det skulle vara en vacker rumpa, men den skulle också vara iklädd ett vackert tyg. Byxbakfickor med tryckta motiv eller annan dekoration var ett högt värderat rumpmotiv. Vad ska man tycka om honom och hans samlarbeteende? Ska han kritiseras för sin iver att samla rumpor?
Till SSU:arna kan jag dock ge ett gott råd, Uppträd inte som vilket arsle som helst. Ha stil! Var selektiv och välj politik före mygel.