Det vi behöver - som kund och medborgare

NYA FÖRETAG GER NYA JOBB, basuneras ut på en av Centerpartiets valaffischer. Sant men ändå inte. En bekant till mig är i full gång med att förverkliga sin dröm om att starta ett företag. Ett företag inom den nya och växande tjänstesektorn. När jag frågar när det blir dags att anställa så kommer ett tveksamt men ärligt svar. Inte kommer det att innebära några anställningar, ”jag får vara glad om jag själv kan överleva”. Med den utgångspunkten är Centern devis inte sann. Varje företag stort som smått måste få avsättning för vad den producerar. Det måste helt enkelt finnas en efterfrågan (vilja att köpa) och en köpkraft (förmåga att köpa) av ganska omfattande mått innan anställningar kan ske. Styrkan på efterfrågan av det som produceras är grundbulten i företagsamhet och jobb.

Hur kanaliseras idag vår efterfrågan? Grovt kan man säga att en form av efterfrågan kanaliseras genom din och min plånbok dvs vi köper det vi anser oss behöva. Den konsumtionen finns i stor utsträckning på en marknad där du och jag uppträder som kund. Vi funderar på vad vi vill ha, kollar vad som finns och vad vi har råd med. Lek med tanken om att vi inte hade några skatter alls. Därmed heller ingen offentlig sektor. Säkert skulle det även då finnas sjukhus, skolor, idrottsanläggningar, vägar, åldringsvård m.m. Fast om du och jag som kund själva och enskilt (var och en för sig) skulle efterfråga något av detta som idag tillhör den gemensamma välfärden så innebär det att din efterfrågan måste kommuniceras med utbud och din köpförmåga. Valfriheten skulle få ett nytt ansikte. Billigt och dåligt till den som inte har råd. Dyrt och bra för de rika.

Genom våra skatter och därmed genom den offentliga sektorn kan samhället kanalisera vår efterfrågan och våra behov till rättigheter, skyldigheter och möjligheter som medborgare. I den skattefinansierade sjukvården kostar ett dygn 80 kr för alla. För såväl rik som fattig. Dessutom ges vård efter behov, med en köbildning som utgår ifrån ”krämpans art avgör turordningen”. I ett sådant system är man inte en kund, utan en fullvärdig medborgare som behöver sjukvård. Vad man har råd till, behöver inte vara en tanke att oroas över. Ett samhälle utvecklas genom att vi gemensamt formulerar behov och en efterfrågan. Dagisutbyggnaden gav oroliga föräldrar den tillsyn som barnen krävde, samtidigt gav det Elektrolux ökad avsättning och senare vinst genom att inreda med spisar och kylskåp. Och det i sin tur skapade nya jobb. En god välfärdspolitik med statligt engagemang behövs även idag. Nödvändiga förändringar för att minska koldioxidutsläppen och skapa en hållbar miljö förutsätter mer än olika kundvalsmodeller.

När man som den borgerliga alliansen gör, förflyttar de ekonomiska resurserna från offentligt till privat så uppträder en rad risker. Man har sänkt skatten med 100 miljarder. Det som riskerar att hända är;

- Efterfrågan snedvrids eftersom de redan förmögna har fått så oerhört mycket mer, medan vanligt folk fått mycket lite. Den vanliga människan kommer med all säkerhet att efterfråga och konsumera. Och det är bra! Fast om det ska vara bra för Sverige så borde vi helst konsumera svenskt. De redan rika som fått mest av de 100 miljarderna kommer knappast att konsumera särskilt mycket mer. Deras pengar fastnar nog på finansmarknaden och späder på spekulationsekonomin. Det är inte särskilt bra för vare sig oss eller andra.

- Minskade offentliga finanser gör att satsningar på sjukvård, infrastruktur osv inte kan göras i den omfattning man annars hade kunnat (100 miljarder). Satsningar som kunnat innebära fler i arbete, förbättrad sjukförsäkring, förbättringar för studenter, bättre löner bland de offentliganställda, förbättrad infrastruktur osv . Satsningar som skulle öka välfärden och ge fler jobb. Sammantaget skulle detta också ínnebära ökad privat efterfrågan och förbättrad köpkraft (dock ej till redan rika).

De är till stor del dessa frågor som är centrala i skillnaden mellan de två blocken. Den privata konsumtionens betydelse för företag, jobb och välfärd har betydelse och den är politiker överens om. För den borgerliga alliansen verkar den dock betyda allt. För den rödgröna är en stark offentlig sektor lika viktig. Valet handlar inte om höga eller låga skatter utan om så mycket mer. Ska vi vara medborgare eller reduceras till att bara vara kunder?

Vad man hört och sett

Det här med information är sannerligen inte lätt. Det finns bland många informations-och PR-människor en uppfattning om svårigheten att nå fram. Oberoende av given insats når informationen inte fram till de tänkta mottagarna. När den når fram finns en uppenbar risk för missuppfattningar. Med det som utgångspunkt så finna dessutom en risk att informationen kommer att bli överarbetad. Man riskerar att säga det självklara. Det är - tror jag - det som åskådliggörs i bilden ovan. Kontorsstolen har gått i två bitar. Ryggstödet har brutits av och ligger helt för sig själv. Stolen är i det närmaste obrukbar. Att i det läget informera om att stolen är trasig känns helt onödigt. Det finns knappast någon som inte förstår det. Välviljan var säkert god men det visar svårigheten att bedöma vad som är en adekvat upplysning.

En av de senaste dagarnas uppmärksammade informationsflöde har handlar om två Socialdemokrater som med byxorna nere avslöjades som sexköpare. Det händer sannerligen en hel del i politikervärlden. Ideologiska frågor kring jämställdhet och sexköpshandel har i denna händelse gått hand i hand. Även om det den här gången sker på ett sätt som inte är förenligt med hur vi vill uppfatta socialdemokrater. Reaktionen har varit hård och fördömande mot dessa herrar. Med all rätt. Finns det nu fog för att tro att inga fler Socialdemokratiska män köpt sex av prostituerade. Knappast! Det händer både det ena och andra bland förtroendevalda fritidspolitiker och politiker. Peter Swedenmark presenterar i sin krönika Minnesvärda år hur partiföreträdare från olika håll har utmärkt sig.
.

KAMP om tid, pensionärer, friskolevinst och låglönejobb

Det börjar nalkas höst och vi befinner oss i tävlingstider. För någon dag sedan svettades det en hel del i det årliga Midnattsloppet. För egen del med målsättningarna att delta och att prestera en bättre tid än 2009. Den första målsättningen gick vägen. Värre blev det med den andra. Sluttiden blev något sämre än ifjol. I övrigt ingen jämförelse med andra, även om jag glädjer mig åt att tillhöra den bättre halvan av anmälda löpare.

En annan tävlan är partiernas ansträngningar för att locka till sig väljare. Pensionärerna har blivit en intressant målgrupp. Såväl den borgerliga alliansen som det rödgröna alternativet gör kraftfulla utspel för att visa sin välvilja mot denna valmanskår. Här kan det nog – oavsett – valtaktiska utspel vara fog för en förändring. Att som nu fortsätta en tingens ordning med olika skatt för samma inkomst är inte rimligt. En pensionär med samma månadsinkomst som en löntagare tvingas idag att betala 700 kronor mer i skatt per månad. Det är inte rimligt. Skattesatsen skall självklart vara lika för lika inkomst. I början av 90-talet gjordes en stor och partiövergripande skatteuppgörelse som innebar just detta. Just detta att all inkomst skall beskattas lika. Att den borgerliga alliansen lämnat den inriktningen är mycket dumt. Att så snart som möjligt återgå till likhet i inkomstskattetabellen är moraliskt och etiskt riktigt. Det rödgröna vallöftet har sin utgångspunkt i denna orättvisa. Den borgerliga alliansens utspel verkar mer handla om traditionell skattesänkarpolitik och rädsla för pensionärernas besvikelse.

Ytterligare en tävlan sker i skolvärlden. Den mellan offentligt eller privat drivna skolor. Antalet friskolor ökar sin andel. I kvällens Rapportsändning berättade man att ansökningarna om att starta friskolor ökar. Var tjugonde gymnasieskola och var tionde grundskola drivs idag som friskola. En utveckling som mer än idag borde engagera våra politiker. Runt friskoleutvecklingen finns en rad konsekvenser som borde kommuniceras med valmanskåren. Friskolan är fortsatt skattefinansierad men samhället avhändar sig den demokratiska kontrollen och styrningen. Friskoleutvecklingen har försvårat för många kommuner att effektivt och ekonomiskt planera för det egna skolplatsbehovet. Rätt vad det är så finns det ytterligare en skola i området som förändrar villkoren. Dessutom är en stor del av de svenska friskolorna ägd av internationella riskkapitalbolag. Vinsten eller om man så vill våra skattepengar lämnar landet till liten eller ringa nytta. Orimligt och hänvisar till Svante Säwens uppfattning i artikeln;Ta bort vinstintresset ur den svenska skolan

Det finns också en tävlan på en för stunden alltför liten arbetsmarknad. Det finns idag många människor som tvingats till arbetslöshet. En del av de arbetslösa är människor med utländsk bakgrund. Det vill Sabuni (fp) nu råda bot mot. Om jag har förstått henne rätt så vill hon öppna för en arbetsmarknad med mer utav låglönejobb. Låglönejobb som skulle vara särskilt passande för arbetslösa med utländsk bakgrund. Att inte känna upprördhet över ett sånt knäppt och intelligenslöst förslag är oerhört svårt. Hur tänker hon? Ska vi ha en etniskt styrd arbetsmarknad? Vissa jobb och löner för svenskfödda och andra för utlandsfödda svenskar. Bärplockarna i den svenska bärskogen kanske är tänkt att bli en lukrativ låglönemarknad för arbetslösa och utlandsfödda svenskar.

.

Val i livet

"Man ska inte ta livet så högtidligt, man kommer ändå inte levande ifrån det."

Fast! Det är val snart. Var står du politiskt? Och vilka kommer du att rösta på? Testa dina åsikter mot denna enkät och valkompass.

.

En på fyra har en personlig psykisk problematik

Det har hänt att jag kommit åkande efter en väg – livets väg - och farten har falnat samtidigt som styrningen slutat fungera. Helt plötsligt och oförståeligt har färden slutat nere i dikesgrenen. Väl där känner man sig tilltufsad och orolig, även om det inte finns tillstymmelse till någon allvarlig fysisk skada. Mentalt finns en oro för framtida men och framtida konsekvenser. Väl uppe från dikesgrenen har jag någon gång konstaterat att det är omöjligt att bedöma vartåt den fortsatta färden skall ske. Det saknas helt plötsligt en tydlig, konkret och närvarande väg. Ingenting är som det har varit. Det gäller att hitta en väg och det gäller att hitta en riktning. Något nytt har tagit sin början, samtidigt som chocken eller förståelsen för det som skett är obearbetat och svårförstått. Det kan vara nog så svårt att förstå vad som skett och den fortsatta resan kan i starten sakna medvetna och uttalade målsättningar. Vid ett par tillfällen har jag drabbats av omskakande dikeskörningar. Att köra i diket och begreppet psykisk ohälsa har i detta sammanhang starka beröringspunkter.

Den psykiska ohälsan är ett av vårt samhälles stora folkhälsoproblem. Den svenske medborgaren förbrukar en hel del mediciner för att motverka eller lindra effekter kring detta ohälsoproblem. Läkemedelsindustrin går på högvarv och psykmediciner säljer som smör smälter i solsken. När psykisk ohälsa drabbar någon i en ens bekantskapskrets så påverkar det långt fler än den enskilt utsatte. Det finns mycket som talar för att anhöriga i mycket stor utsträckning även de drabbas av ohälsa. Det finns ett antal bakomliggande faktorer till det. Tankarna och funderingar kring mitt ansvar och min skuld (har jag gjort något fel?). Vad kan den ”sjuke” få för vård och läkande insatser inom den öppna eller slutna psykiatriska vården? Tankar och funderingar om hur det sociala nätverket på bästa sätt kan stötta och främja en återhämtning. Så här sa Gull-Britt kring anhörigmedverkan i vården 1975. ”Personalen är bara intresserad av oss anhöriga när det gäller att få oss att ställa upp på permissioner och avlasta personalen i deras dagliga arbete”. Hur förhåller det sig idag? Det har hänt mycket sedan 1975 och citatet kanske är orättvist gentemot dagens psykiatri, men de anhöriga har gissar jag en alltför svag ställning. I tidningen Revansch 3-4/2010, som för övrigt innehåller ett Valspecial, uttalar sig bl.a. Åsa Moberg. En rikskänd journalist med flera läsvärda böcker om hur det är att leva med en person som drabbats av psykisk ohälsa (bipolär). Hennes syn på stöd och anhörigstöd kan skönjas i följande uttalande: Hade jag och Adam bara fått lite hjälp eller stöd hade vi kanske klarat det. Men först ska allt gå överstyr. Den psykiatri vi har idag är så nedmonterad att om man ska få hjälp så måste man antingen begå brott eller vara knallpsykotisk. Det finns nog en hel del som återstår att göra. I det sammanhanget kan det vara värt att minnas, tänka på och arbeta för det som Leif på Verdandi tyckte. Grovjobbet är att hitta något positivt bland allt det negativa. Det måste få finnas en oas i ett hårt samhälle.