Sju av tio utsatt för hot och våld!

Det är inte speciellt många patienter på en normal psykiatrisk vårdavdelning. Den vårdavdelning som refereras till här har 13 sängplatser. Den som är patient på en sådan avdelning vistas där under korta och akuta faser i sin psykiatriska ohälsa. Detta innebär att avdelningen har en omsättning av patienter som efter nödvändig återhämtning och läkning åter skrivs hem till sina invanda och kända miljöer. I enstaka fall kan det bli tal om att finna nya alternativa boendeformer. En del patienter kan ha utvecklat en psykisk ohälsa som gör att man för kortare eller längre period erbjuds boenden med mer av vårdande och behandlande insatser.

Personalen på denna arbetsplats får årligen fylla i en enkät som behandlar jobbet. Arbetsgivare och fack försöker gemensamt finna svaret på hur det fungerar och utifrån det forma åtgärder för att förbättra situationen. Det är en stor och omfattande medarbetarenkät med mångahanda frågeställningar. En av frågorna berör frågan om man som personal känt sig hotad eller utsatt för våld. På den här avdelningen - den med 13 patienter - sa 69,2 % av de som svarat; att dom under de senaste 12 månaderna har varit utsatt för våld eller hot om våld. En i sammanhanget hög siffra, men den avviker inte nämnvärt från den nivå som anges inom hela enkätområdet. Siffrorna kommunicerar bra med den erfarenhet som finns på andra arbetsplatser inom den psykiatriska sektorn.

Enkäten ger ett gott svar på en upplevd nivå av hot och våld. Att nästan 7 av 10 i en personalgrupp upplevt detta är inte bra och acceptabelt. Enkätens brist är dock att den inte på ett tillräckligt bra sätt splittar och ger en bild av våldets mer konkreta karaktär. Att skilja på verbalt och fysiskt våld skulle underlätta bedömningen. Dessutom vore det nog bra om man bättre kunde lista och beskriva det våld som kan förekomma. Innan en våldshandling sker så brukar den aktive uppvisa någon typ av aggressivitet. Skulle vilja särskilja aggressivitet som det som föregår en våldshandling. Våld är en aktiv våldhandling. Aggresivitet är hot om våld, således någonting som man kan åtgärda/behandla och förhålla sig till.

Det finns olika typer av aggresivitet:

IRRITABEL - dvs grinig och svängig i humöret. Blir lätt irriterad och uppvisar ilska över det som händer och sker runt personen. Vi har väl alla i vår omgivning någon som vi klassar som "grinpitt" och irritabel. Gnäller och är missnöjd över det mesta. Ett missnöje som också kan accelerera. I den psykiatriska världen kan man koppla ihop en hel del av irritabilitet med droganvändning eller maniskt skov.

DEFENSIVT VÅLDSUTTRYCK - dvs man är som individ rädd för att förlora något. Man reagerar utifrån känslor av rädsla och ångest men det yttrar sig i form av aggresivitet och våld. Även här kan vi känna igen oss, om någon försöker ta ifrån något som vi inte vill förlora. En person som är psykotisk kan pga paranoida vanföreställningar eller schitzofreni känna denna rädsla/ångest kring att bli fråntagen något. Ytterkläder kan ibland fungera som ett nödvändigt och personligt skydd mot en hård och brutal värld. Om dessa tas ifrån personen så skapas grunden för det defensiva våldet, dvs man försvarar sig från att inte bli av med något nödvändigt.

INSTRUMENTELLT VÅLD - den eller de som ägnar sig åt instrumentellt våld gör det enbart för att uppnå någon slags vinning. Denna personliga vinning kan se ut på många olika sätt. Idrottsföreningens huliganistiska klack kan också definieras som ett våld som är instrumentellt. Utövarna vill uppnå någonting. Aktning bland de egna eller en kick (som för bergsklättrare, bungujumpare mfl). Det handlar alltså inte om fotboll eller att man tycker illa om någon i motståndarlagets klack. Tror t.o.m att de skulle fungera som "bröder" på en landskamp eller på en badstrand i Thailand. Inom psykiatrisk verksamhet hör det instrumentella våldet oftast samman med psykotiska personer eller de med antisocial personlighetsstörning. Det som är i vägen för vad man vill, undanröjs eller nyttjas som "verktyg" för att uppnå det som står högst på den egna agendan. Utan att det för det finns något personlig konflikt bakom.

IMPULSSTYRD - här talar vi om den aggresivitet eller våld som är svår att förutsäga och att förstå. Det impulsstyrda sker oberäkneligt och ofta utan att man som observatör kan förså samband, orsak eller verkan. Aggresivitet av det här slaget är snabbt uppblossande och "snabb som en nysning".
Personer med bristande impulskontroll finns företrädesvis bland de med hjärnskador eller inom gruppen personlighetsstörda.

Det ser olika ut, men

Detta att veta vad saker och ting är, är banne mig inte så lätt. För någon dag sedan spatserade jag omkring på en kyrkogård. Vid en gravplats fanns en ståtlig och imonerande gravsten. På denna gravsten fanns det uppgifter om den avlidnes identitet och yrke. Kryddkramhandlaren Carl Fredrik Gylling 1765-1837 vilade vid denna plats. Egentligen bryr jag mig inte ett jota om Carl Fredrik, däremot väcktes en viss nyfikenhet kring vad en kryddkramhandlare var för en. Nu vet jag det. Han var helt enkelt en handlare kring vissa produkter. Ett affärsmannaskap som helt klart har givit en förmögenhet och säkert en hel del aktning.

En handlare/krämare var då likaväl som nu ett viktigt mellanled när det gäller att koppla ihop producent och konsument. Det finns många goda svenska exempel på krämare som till och med lyckats på en internationell marknad. Kamprad med IKEA och Persson med HM är två exempel på lyckade affärshjärnor. Självklart skall förmågor och energier som hjälper till att tillhandahålla "önskvärda" produkter betala sig på det privata planet. Det gäller såväl den gamle Carl Fredrik som de nutida affärsmännen. Men! Man kan också se denna process utifrån en aktuell politisk fråga om valet mellan valfrihet och jämlikhet. Det är ju alltid så att valfrihet, om den utgör den enda ledstsjärnan - skapar skillnad, konserverar ojämlikhet eller ökar klyftorna. På samma sätt skulle en matematisk jämlikhetssträvan utan valfrihet minska individers möjlighet till självbestämmande och försvåra den nödvändiga samhällsutvecklingen. Dessa två utgångspunkter måste vi förhålla oss till. Samtidigt som begränsning i valfrihet innebär en begränsning för några men det motsatta för andra. På samma sätt kan åtgärder för ökad jämlikhet betyda krav och inskränkningar för en del samtidigt som andra kan erhålla nya möjligheter och förbättringar. Det är viktigt med valfrihet. En förutsättning för att forma det goda samhället är dock att valfrihetens utformning på ett adekvat och klokt sätt kan kommuniceras mot jämlikhet. Om detta vittnar bla en nyutkommen bok Jämlikhetsanden.

Om jag håller mig kvar lite vid Kryddkramhandlare Carl Fredrik och hans värv så kan man utgå ifrån tre perspektiv. Ett; Det var säkert en ambitiös och arbetsam person och för detta skall han belönas. Två; Man kan utgå från att han var en hyfsad inköpare av sina produkter. Han kunde för rimliga kostnader fylla sitt lager och försäljningsrum med goda och attraktiva produkter. Tre; Han var en duktig försäljare som till goda men acceptabla priser kunde tillhanda de produkter som stadens konsumenter sökte. Sammantaget skapade han på detta sätt en rikedom som långt mer översteg de människor han till vardags och sin verksamhet kom i kontakt med. Ur ett valfrihetsperspektiv skulle allt kunna få vara vid detta. Några blir rika. Andra blir mindre rika. Vissa blir fattiga. Ur ett jämlikhetsperspektiv kan man anse att den tingens ordning inte är önskvärd. Det är inte rimligt att medborgare och människor i samma samhälle lever under allför skillda livsvillkor. Argumenteringen för inskränkningar i Kryddkramhandlarens frihet kunde ha följande utgångspunkt. Carl Fredriks arbetsinsats och nytta skall självklart belönas. Däremot finns det anledning att tro att producenter (tidigare led) inte i förhållande till slutresultatet fått det bästa priset. Dessutom finns det nog fog för misstanken om att konsumenten också tvingats betala ett överpris. Den orättvisa och ojämlikhet som skapats kan lösas med en politik för jämlikhet genom att minska valfriheten för krämaren. För det är så att för varje vinstkrona som skapats innebär att andra i marknadsföringskedjan tvingats avstå en peng. En slant som kunde ha fördelats på annat sätt. Detta gäller såväl i 1800-talets början som idag. Man behöver inte fundera länge för att hitta exempel på hur det fria valet kan gå snett. Utvecklingsländer producerar till vår marknad med barnarbete och till underpriser. Finanvärldens ohämmade vinstjakt slår tillbaka på vanligt folk som tvingas lösa situtationen med arbetslöshet och överpriser.Osv.

Kan inte låte bli att avsluta med en länk som visar hur det blivit en hel del pengar över för att ge chefer en ganska stor och rejäl lön. Här handlar de om dom som skapar avtal och ramar för din och min lön. Löneförhandlare leder löneligan. Kanske är lönen motiverad, kanske inte. I vilket fall som helst det är pengar som också skulle ha kunnat vara fördelade till andra svenska löntagare. De med något måttfullare månadslön. Eller varför inte använda en del av den högavlönade elitens inkomster till att bygga vidare på välfärdssverige. De med psykiatriskt funktionshinder har endast i 35 % av fallen en löneinkomst. En löneinkomst som sällan överstiger 90.000 kronor. Kanske kan fler av dem erbjudas sysselsättning och bättre inkomster om vi begränsade överklassens valfrihet och ökar andras.

.

Det gäller att få må bra

Stina ljuger nästan alltid. Bara för att framstå i bättre dager eller för att inte avslöja hur hon egentligen mår. Pernilla säger att hon har dåligt självförtroende. Hon är rädd för att inte duga. Det innebär hon försöker justera sin kropp genom att tvångsmässigt och absurt försöka korrigera och få bort sina skavanker. Den osäkerhet dessa personerna ger uttryck för är två exempel av det mer dramatiska slaget. Trots graden av osannolikhet i exemplen så är det så att dagens människa mer än någonsin tidigare lever under existensiell osäkerhet.Det finns på individuell nivå många frågor om varandets villkor. Det finns många möjligheter och det finns många val. I tidigare samhällen har identitet ofta förknippats med yrkesförmåga. Jaget och synen på jaget var intimt förknippat med vad man gjorde eller jobbade med. Den moderna människan har genomgått en paralell utveckling som hästen. Idag en slimmad och graciös fritidsvarelse. Igår en kraftfull och muskulös ardenner/arbetshäst. I det perspektivet blir identitet, lycka och att veta om man duger inte så enkelt. Det finns en stor risk för osäkerhet.

Huruvida Keren Cytter som visas på Moderna Museet alltid har dessa frågor aktuella i sitt konstnärsskap är jag inte rätt person att bedöma. Ett är då säkert, att utställningen med sina videofilmer visar upp alldagliga situationer i reala miljöer och med dialoger som upprepas i absurdum. Samtidigt som repliker vandrar mellan filmens aktörer. Även om det ibland känns svårt och främmande så går det inte att förneka att filmerna berättar om den så kallade verkligheten. Mycket av det vi säger och gör är ju inte allför sällan en upprepning av oss själva eller ett härm av andra. I en film gestaltas en kvinna 42 år som påstår att hon är 16½. Apropå att inte duga. Där finns en annan film som behandlar kärlek och förälskelse. En kärlek som inte bygger ömsesidighet utan är individuell. Tänk dig att du är älskad av din partner, medan du själv helt är upptagen av en känd skådespelare samtidigt som din bästa kompis är kär i din partner. Rörigt och besvärligt, men visst kan attraktion ta sig konstiga vägar? En tredje film spelar upp ett pardrama som slutar i mord. Min sentens av denna video är att Keren Cytter laborerar med ödet och ödets betydelse. Det som sker hade ändock i alla händelser hänt, säger hon i videon. I den dåliga relationen finns förutbestämda handlingar eller förlopp. Den handling eller förlopp som är förutbestämt tar ingen hänsyn till tid. Tid kan man inte göra någonting åt. Inte heller en händelse eller förlopp. Det enda som går att göra är att skapa en i tid förskjuten händelse. Det kan ske tidigare eller senare.

Frågor av det här slaget dvs frågor som behandlar livsvillkor, identitet och välmående är långt vikigare än huruvida man ska ha den senaste mobiltelefonen eller inte. Frågeställningar av det slag som Keren Cytter ställer i sin utställning hör absolut hemma i kulturvärlden. Kanske borde intresset för djupare existensiella frågor också ges en plats på den politiska agendan. Katrine Kielos berör i en ledare frågor om politik och lycka. Ledaren är kritisk till om Mp är det parti som är bäst på att hantera de villkor som framtidens välfärdsstat bör vara organiserad kring. I det samhället måste välmåendet få större betydelse. Det politiska parti som bäst kommunicerar en vision kring ett bättre samhälle utifrån psykologiska aspekter är Mp. Man har en kritisk hållning kring tillväxtens negativa effekter. Lycka/välmående är inte synonymt med tillväxt. MP har också en slags vision om ett mänskligt och långsiktigt hållbart samhälle. Det finns en tro om ett slags grönt utopia. Detta värmer!

Det parti som bäst kan formulera en human politik kring tillväxt, välmående och omfördelning kommer att få min röst.

Kort rapport; Om att leva

Klart tänkande kräver mer mod än intelligens. Åtminstone borde det vara så att intelligens utgörs av klart tänkande. Fast säker kan man nog inte vara. Det var kombinationen av intelligens och klart tänkande som blev drivkraften när jag anmälde mig till en filosofisk salong. De som skulle medverka på podiet var ett helt gäng av undersökande och kloka personligheter. De skulle delge oss sitt tänkande kring centrala begrepp i våra liv. Det skulle handla om vad är kärlek, om ansvar, om lycka och om ondska? En vanlig filosofisk frågeställning berör ofta frågeställningen om meningen med livet. En för mänskligheten central och viktig frågeställning. För egen del handlar meningen med livet om något vardagligt grått och inte speciellt upplyftande. Meningen med livet är i grunden bara att skapa förutsättningar för fortsatt liv dvs människans överlevnad i dubbel bemärkelse. Skaffa mat för dagen och skapa ett efterkommande släkte. Människans uppgift som människa är nog inte mer heroisk än detta. Däremot kan den enskilde människan eller mänskligheten inom ramen för detta magra uppdrag agera på många sätt. Det som nu ger sig tillkänna är frågan vad ger livet mening? Och inom detta spectra har vi en genuin möjlighet att utifrån klart tänkande och intelligens göra skiftande val. Hur ska vi förhålla oss till det liv vi lever? Vad ger mesta möjliga mening av kärlek, lycka, ansvar och hur hantera ondska? Att få införliva nya kunskaper för hur man kan/bör leva för att uppnå mer av lycka, sann kärlek, förstå ondskan och att ta ansvar för världen är en viktig och mänsklig drivkraft. Viljan att förstå, utvecklas och nå högre höjder är ett mänskligt drag. Detta gällde även mig. Jag vill helt enkelt förstå mer och bli klokare för egen del samtidigt som jag också önskar dela med mig av det jag lärt. När jag hemkommen försöker kontrollera och minnas vad som fastnat så känns det som jag gått bet. Kunskapen fanns inte där även om en känsla om nya insikter gör sig gällande. Möjligen något mer bildad. Med stöd av Ellen Key (1849-1926) så vill jag tro det. Hon har bla sagt: Bildning är det som blir kvar sedan vi glömt allt vi har lärt oss.

Kärlek:
Är mer än vänskap (själ) och begär (kropp). Varje individ i en relation kan vara helt fri och oberoende, men vad förenar då? Inte är det kärlek. Det är inte orimligt att man tar intryck av och integrerar den andre i sig själv. Knepigt om det blir för mycket för båda eller bara den ene. Man tar ju död på en del av jaget för att lämna plats för den andres behov/önskningar. Problematisk vid en separation. Viktigt att lyfta fram tankar, känslor och avsikter i en kärleksrelation. Varför är man tillsammans? Vad ser man hos varandra? Vad innebär det att skapa en egen och gemensam framtid?

Ondska:
Det förekommer ondska. Människan är i grunden inte ond. Hon är i grunden inte heller god. Människan är, ond eller god i förhållande till sina livsbetingelser. Det betyder för mig att ondskan inte kan kopplas till enskilda individer och gälla hela människan. Ondska är mer ett resultat av omständigheter och inlärning (brist på inlärning) än någon ondskefull gen.
Ondskan har för mig tre ansikten: Ondska med avsikten att göra illa. Ondska som ett uttryck för makt med uttalade goda avsikter (tolkningsfråga om gott och ont). Slutligen ondskan som saknar avsikt men upplevs som ondska. Hos människor som saknar empati eller har brister i det sociala samspelet uttrycker sig ofta klantigt och det tolkas ibland som ondskefullt (Ord är handlingar/ F Wittgenstein, professor i analytisk filosofi).

.

Fattigast plockar gurkorna

Det grävs, pysslas och arbetas i kolonilotterna. Själv har jag en förnimmelse av att finnas där jag har hela världen i min ficka. För någon dag sedan väntade jag och mina arbetskamrater på avlösning. Klockan närmade sig skiftbytet (jobbar inom sjukvården) och nattpersonalen skulle snart vara på plats. Sex stycken skulle komma. Och de kom! Det var Slava från Ryssland, Christina från Finland, Juan från Chile, Nabil från Marocko, Alamgir från Bangladesh och Claes från Hägersten. Det skapades då en kognitiv samtidsbild av att ha hela världen i sin ficka. Globaliseringen kan ges många uttryck. Allt från kapitalets världsomspännande förgreningar till migranter som söker sin framtid i andra länder. Några söker sig hit. Andra söker sig dit. En bekant till mig – som jag inte träffar så ofta – berättade att han och hans fru varje år vistas 4-5 månader i Indien. Dom gillar inte den kalla, mörka svenska vintern och söker sin tillflykt till sin ”sommarstuga” i Indien. Även det ett exempel på en pågående globalisering där länder, människor och kulturer kommer allt närmare och allt oftare möter varandra. Även om det finns olika skäl att söka lyckan/framtiden i andra länder så är det vällovligt och bra för individen och det land migranten bosätter sig i. De enda förlorarna är de länder som mister den arbetskraft som man själv så väl behöver. Högutbildade och behövda personer utgör en oersättlig resurs i sitt land. Gjorda investeringar (samhällskostnader) borde stanna i landet och inte utgöra en kostsam ”exportprodukt”. Det var föresten ett av skälen till att den nu rivna Berlinmuren en gång skapades. Det gällde att hindra de påkostade och utbildade grupperna att lämna landet. Samhället/staten ville få valuta för sina investeringar.

Att denna rörlighet är något bra och positivt råder det inget tvivel om. Man ska nog vara en inskränkt Sverigedemokrat för att inte förstå nyttan med denna utveckling. Däremot kan man ibland skönja företeelser som man inte bör vara stolt eller glad över. Det är idag möjligt för svenska arbetsgivare att anlita utländsk arbetskraft med löner och anställningsvillkor som ligger långt under den svenska nivån. Förändrad lagstiftning och den hårdnande konkurrensen är två anledningar till detta. En tredje är att människor från den ”fattiga världen” trots vår uppfattning om usla villkor ibland kan få bättre lön än i sina hemländer. I de svenska skogarna har det berättats om de Thailändska bärplockarna. Inom den gröna näringen (jordbruk och trädgårdsverksamhet) växer det alltmer upp en underbetald och utnyttjad gästarbetarkår. De rumänska (Europas fattigaste land) gurk- och jordgubbsplockarna har många gånger en vedervärdig arbetsmiljö, dåliga löner och bristfälliga boendevillkor. MEN! Under den säsong de vistas i landet så finns det de som – trots den urusla lönen – tjänar motsvarande fem årslöner i hemlandet. Med svenska mått mätt blir det en slags slavhandel, fast den enskilde säsongsarbetaren kan ibland anse sig vara nöjd med situationen. Det är trots allt bättre än i hemlandet. Att jobba under villkor som inte är svenska utan har sin grund i ett fattigt lands socioekonomiska struktur ställer till problem. Det handlar ju definitivt inte om att man får ta seden dit man kommer. Cyniska och konkurrensutsatta odlare tar till tvivelaktiga och omoraliska medel för att göra vinst och få verksamheten att gå runt.

Hur ska vi förhålla oss till detta? Bör också svenska produkter RÄTTVISEMÄRKAS?

.