Stina ljuger nästan alltid. Bara för att framstå i bättre dager eller för att inte avslöja hur hon egentligen mår. Pernilla säger att hon har dåligt självförtroende. Hon är rädd för att inte duga. Det innebär hon försöker justera sin kropp genom att tvångsmässigt och absurt försöka korrigera och få bort sina skavanker. Den osäkerhet dessa personerna ger uttryck för är två exempel av det mer dramatiska slaget. Trots graden av osannolikhet i exemplen så är det så att dagens människa mer än någonsin tidigare lever under existensiell osäkerhet.Det finns på individuell nivå många frågor om varandets villkor. Det finns många möjligheter och det finns många val. I tidigare samhällen har identitet ofta förknippats med yrkesförmåga. Jaget och synen på jaget var intimt förknippat med vad man gjorde eller jobbade med. Den moderna människan har genomgått en paralell utveckling som hästen. Idag en slimmad och graciös fritidsvarelse. Igår en kraftfull och muskulös ardenner/arbetshäst. I det perspektivet blir identitet, lycka och att veta om man duger inte så enkelt. Det finns en stor risk för osäkerhet.
Huruvida Keren Cytter som visas på Moderna Museet alltid har dessa frågor aktuella i sitt konstnärsskap är jag inte rätt person att bedöma. Ett är då säkert, att utställningen med sina videofilmer visar upp alldagliga situationer i reala miljöer och med dialoger som upprepas i absurdum. Samtidigt som repliker vandrar mellan filmens aktörer. Även om det ibland känns svårt och främmande så går det inte att förneka att filmerna berättar om den så kallade verkligheten. Mycket av det vi säger och gör är ju inte allför sällan en upprepning av oss själva eller ett härm av andra. I en film gestaltas en kvinna 42 år som påstår att hon är 16½. Apropå att inte duga. Där finns en annan film som behandlar kärlek och förälskelse. En kärlek som inte bygger ömsesidighet utan är individuell. Tänk dig att du är älskad av din partner, medan du själv helt är upptagen av en känd skådespelare samtidigt som din bästa kompis är kär i din partner. Rörigt och besvärligt, men visst kan attraktion ta sig konstiga vägar? En tredje film spelar upp ett pardrama som slutar i mord. Min sentens av denna video är att Keren Cytter laborerar med ödet och ödets betydelse. Det som sker hade ändock i alla händelser hänt, säger hon i videon. I den dåliga relationen finns förutbestämda handlingar eller förlopp. Den handling eller förlopp som är förutbestämt tar ingen hänsyn till tid. Tid kan man inte göra någonting åt. Inte heller en händelse eller förlopp. Det enda som går att göra är att skapa en i tid förskjuten händelse. Det kan ske tidigare eller senare.
Frågor av det här slaget dvs frågor som behandlar livsvillkor, identitet och välmående är långt vikigare än huruvida man ska ha den senaste mobiltelefonen eller inte. Frågeställningar av det slag som Keren Cytter ställer i sin utställning hör absolut hemma i kulturvärlden. Kanske borde intresset för djupare existensiella frågor också ges en plats på den politiska agendan. Katrine Kielos berör i en ledare frågor om politik och lycka. Ledaren är kritisk till om Mp är det parti som är bäst på att hantera de villkor som framtidens välfärdsstat bör vara organiserad kring. I det samhället måste välmåendet få större betydelse. Det politiska parti som bäst kommunicerar en vision kring ett bättre samhälle utifrån psykologiska aspekter är Mp. Man har en kritisk hållning kring tillväxtens negativa effekter. Lycka/välmående är inte synonymt med tillväxt. MP har också en slags vision om ett mänskligt och långsiktigt hållbart samhälle. Det finns en tro om ett slags grönt utopia. Detta värmer!
Det parti som bäst kan formulera en human politik kring tillväxt, välmående och omfördelning kommer att få min röst.
