oktober 19, 2008

Inte som alla andra




Onekligen är vintern på väg in över vårt land. Flyttfåglarna har börjat sin färd mot varmare breddgrader. De flög förbi en dag när det också var klarblå himmel. Ett sträck av gäss passerade på sin väg till sydligare boplatser. I skydd av varandra så bildar de i en lång rad. Genom att flyga snett bakom i suget av varandra så spar varje fågel energi. Det är en lång resa och det gäller att resursa med krafterna. En fågel flyger dock ensam bredvid alla de andra. En av gåsarna verkar vilja göra sin resa själv. Den gåsen är inte inlemmad i det sätt som ökar möjligheten att nå målet med det stöd och den trygghet det innebär att dra nytta av lä och baksug. En del fåglar eller för den delen människor väljer att flyga bredvid. Man är inte som alla andra. Vilket ibland innebär att man tar avstånd från rådande uppfattning, gängse konvention eller norm. Man flyger helt enkelt bredvid.

Visst är det viktigt att var och en – fågel som människa – ges möjlighet och frihet att försöka förverkliga sina innersta tankar och drömmar. Men helt problemfritt är det knappast. Friheten att välja hur man lever sitt liv har alltid sina gränser. Om valet tangerar att vara skadligt för den enskilda individen eller för omgivningen måste kanske friheten inskränkas och värderas utifrån andra kriterier. Var gränsen mellan det accepterade och icke accepterade går är knappast möjlig att en gång för alla definiera. All ofrihet ska kunna bytas mot frihet. Trots det kommer uttryck för frihet att mötas av åtgärder som upplevs som ren ofrihet. För Börje blev det enkelt. När han gick i pension lät han håret växa lite. Idag dryga 70 har han en håret i en tofs. En liten förändring – men ack så viktig – för en person som redan var en ”vuxen” man vid den tid när unga män kunde låta håret växa. Det var ju först med Beatles och tiden runt 1963 som detta blev möjligt och så småningom accepterat. Värre kan det bli för Martin som i sitt andliga sökande släppt sin identitet och ser livets prövningar som ett medel att uppnå högre tillstånd. Materiella tillgångar och dagens genomkommersialiserade värld ger inte den livskvalitet han söker. För Martins del har det inneburit att han stundtals levt i vad vi kallar misär. Utan boende och utan inkomst har han levt sin andlighet. Enligt honom innebär detta inga problem. För honom kommer det att betala sig när han når sitt mål. Däremot är han medveten att andra kan se hans val som problematiskt. Vilket också innebär att vi andra kan komma att hjälpa honom med vad han behöver. Han önskar sig inget och han kräver inget. Endera kommer godhjärtade människor att hjälpa eller så kommer uppkomna svårigheter att vara viktiga redskap i den andliga processen. I mina ögon tar Martin minimalt med ansvar för sitt liv. Och min fråga kring detta gör sig omedelbart påmind. Var går gränsen mellan sjukt och friskt? Kan Martin anses vara psykiskt sjuk eller störd? Knappast skulle en psykiatriker säga. Martin är fullt adekvat men har en tro/uppfattning om livet som strider mot vad de allra flesta menar med ett gott liv. Att vara vid sina fulla sinnens tillstånd medger mycket skilda och karaktärsrika liv. Ett samhälle som bejakar en stor spännvidd ska vi vara stolt över. Samtidigt som vi fortsättningsvis kommer att ställas inför frågan vad som i psykiatrisk mening är sjukt eller friskt. Vad som samhället accepterar eller inte. Var går livets gränser? Tillåter tex svensk lagstiftning att jag vill ta mitt liv. Jag tror knappast det?

oktober 01, 2008

Pengabrist och nödhjälp



Det kan inte bli tydligare. En uppgift för staten är att garantera stabilitet och fortbestånd. Banker riskerar just nu att gå omkull för att man inte kan göra rätt för sig. Man har levt över sina tillgångar. Bankerna har inte de pengar som krävs för att finansiera sina förluster och göra nödvändiga utbetalningar. När utgifter och inkomster (utbud och efterfrågan) inte balanserar måste neddragningar eller nytillskott av kapital ske. Om inte tvingas man basunera ut en oundviklig konkurs. Det är det som nu händer i många företag. Varslen är täta. Idag varslade tex Volvo lastvagnar om att minska personalstyrkan med 1400. Efterfrågan på lastbilar har minskat. Man anpassar nu kostymen efter kroppshyddan. För bankväsendet är det inte lika enkelt. Gjort är gjort och kan inte göras ogjort. Nu tvingas man se sanningen i vitögat. Flera banker har ett minskat inflöde men fortsatt stora kostnader. Det beror på att finansmarknaden under en tid låtit glädjekalkyler styra verksamheten. Finansmarknaden har varit i ett allvarligt maniskt tillstånd. Överhettningen och chanstagningarna ger nu bakslag. Den amerikanska finansmarknaden har uppträtt gränslöst och ohämmat.

Det har överproducerats. Det har överkonsumerats. Det har övervärderats. Högkonjunkturen mattats av och efterfrågan sviktar. Förlorade arbeten, minskade inkomster och många som tvingats lämna sina högt belånade bostäder. Det som började som en bostadslånekarusell i USA har växt till oerhörda proportioner över hela västvärlden.

Det är då man ser hur statsmakten ser på sin roll. När bankerna har likividetsproblem går stat efter stat in med statliga pengar för att rädda bankernas överlevnad. När vanligt folk har likviditetsproblem och inte klarar att betala sina bostadslån händer inte mycket. Fast där – bland vanligt folk - hade den nuvarande krisen sitt epicentrum. Tydligare kan det inte bli. Inga räddningsplaner och räddningsaktioner för den fattige. Däremot enorma insatser för att rädda bankerna och dess ledningar.

Läs Johan Ehrenberg: Rädda inte bankerna. Rädda löntagarna.