Att få vara sig själv

På ett par herrbyxor kunde det förut vara endast en bakficka . I den hade karlarna en plånbok och en stålkam. Idag kan ett par byxor se ut hur som helst. Det kan föresten också en karl göra. För att inte tala om en kvinna. Att få se ut som man vill är en sak. Att få vara som man vill är en annan.

Rätten att vara den man är måste vara näst intill oangripbart. Jag kan tänka mig inskränkningar i denna rätt endast pga att det är uppenbart skadligt.

Var för en tid sedan och tittad på Elisabeth Olsson-Wallins utställning In hate we trust och Ecce homo. En fantastisk utställning och helt fantastiska bilder. Bilder som väcker och får en att fundera. Å ena sidan är varje bild så skör, sammetslen och soft. Å andra sidan speglas ett motiv av våld och en hårdhet som skrämmer. Motiven med övergrepp på oliksinnade ger kraft till ett nödvändigt tänk kring frihet, demokrati och självförverkligande. Vem har egentligen rätt att redigera en annan människas liv?

Nu när byxor kan få se ut hur faan som helst så borde vi också kunna vara mer tolerant gentemot olika former av mänskligt liv. Kärlekens olika former måste accepteras på ett helt annat sätt än idag. Detta är en angelägen utställning som förväntar sig en engagerad publik. Tack för den!

Friskolan kommer undan för lätt

Tänk dig att det finns 4 skolor i din kommun. Det är två friskolor och två är kommunalt drivna. En av skolorna måste läggas ner pga bristande elevunderlag. Ett grannlaga beslut måste fattas. Det märkliga händer att av de fyra skolorna så kan kommunalpolitikerna endast fatta nedläggningsbeslut kring någon av de två kommunalt drivna skolorna. Skola, personal och elever får olika behandling beroende på i vilken skola man befinner sig. Två skolor går fri och den kommunala skolan får rollen av Svarte Petter. Skattebetalarna finansierar och driver samtliga skolor, men friskolan är enligt dagens regelverk befriad från politikens prövande öga. Det rimliga vore att – om en skola måste läggas ner - så måste samtliga skolor ingå i bedömningen – inte bara några.

Tänk dig att inte vilja acceptera misshushållning av våra skattemedel. I ett sådant perspektiv blir det försvarligt och självklart att ingen fritt får förfoga över sjukersättning eller a-kassa. Bidragsmissbruk måste beivras. Rätten till ersättning bedöms därför utifrån politiskt bestämda kriterier. Det är för de allra flesta självklart och acceptabelt. Det vore dock på sin plats att det vore lika självklart att man inte fritt kan förfoga över skattemedel för att starta privata företag. Även om det handlar om friskolor. När skattefinansierad verksamhet drivs av privata huvudmän gäller inte längre offentlighetsprincipen. Kontrasten mellan dagens nästan obegränsade rättighet att starta privata skolor och mot den benhårda kontrollen och allt snävare reglerna för möjligheten till a-kassa och sjukersättning är slående – och märklig.

Tänk dig en politik utan ideologiska skygglappar. Tänk dig en politik som arbetar utifrån den grundläggande principen om lika behandling och likhet inför lagen. Tänk dig politiker som inte abdikerat från sitt ansvar. Tänk dig ett samhälle utan apartheidliknande åtskillnad mellan skolans olika aktörer (offentlig/privat).