augusti 30, 2012

Problem på jobbet - del 2

Det håller faan på att bli ett helvete tänkte Erik. Nu hade han varit på sitt 6.e upprättnings- och allvarssamtal. Ett antal skriftliga erinringar har Ag på en mycket kort tid presenterat. Dokument och samtal som också innehåller lögn och osanning. Förutom att man saknat en sammanhållen bild av vad som vid några tillfällen skett. När det gäller de rena osanningarna och lögnerna så har Erik nekats information om vem som sagt det osanna. Det verkade för Erik som om budbärarens uppfattning betraktats som objektiv och sanningsenlig. Det handlingsprogram som arbetsgivare säger sig vilja arbeta efter och som Erik för länge sedan läst har inte haft sin praktiksa giltighet. Detta hur man gör när man kan förvänta sig att det finns olika uppfattning om vad som hänt och skett. Under sex allvarssamtal har Erik suttit på den anklagades bänk. Eftersom detta med de sex samtalen - i olika frågor - är en ny och ovan erfarenhet för Erik så funderar han mycket över vad det kunde bero på. Under en period av 3 månader hade allt skett. Till detta måste man också betänka att Erik varit på semester under drygt tre veckor. Det finns ett samband mellan det som sker och en organisatorisk förändring på arbetsplatsen. Eriks jobbiga period sammanfaller med inträdet av en vikarierande avdelningschef från en annan vårdavdelning. Fast att det skulle bero på det sambandet vill Erik inte riktigt tro på. Så kan det väl inte vara funderar han. Tankar om att det beror på mobbing, politisk förföljelse edyl vill Erik inte heller formulera. Någonting är det dock! Vad är det som triggar?


Mycket privat energi går till att försöka förstå situationen. Därav bla skrivna rader kring detta som fyller tre syften. Ett: att bearbeta och ta avstamp in i framtiden. Två: att ge min version för att ge möjlighet för dialog kring rätt och fel. Tre: foga min berättelse till de människor som jag mött som också berättat om olika typer av amatörism och övergrepp i arbetslivet. Berättelser som inte handlat om fel eller rätt utan om makt och avsaknad av makt.

Tidigare har en beskrivning gjorts över en skriftlig erinran och löneavdrag kring en flexledighet. Där Erik utifrån gällande flexavtal gjorde som avtalet säger, men det dög inte. Nu till historien före den. En historia som Erik idag betraktar som tillfället när bollen började rulla. Nu handlar det inte om att flexa utan om att bära personliga larm.

På arbetsplatsen finns stationära larmpunkter att använda och påkalla hjälp vid speciella tillfällen. Bråklarm som sätts igång innebär att ”all” personal springer till larmstället för att bistå den som larmat. För ett antal år sedan var Erik fackligt aktiv när arbetsplatsombud och Kommunal mot arbetsgivarens vilja tvingade fram inköp av personliga larm dvs larm som var och en i personalen bär på sig. Fem larm per avdelning inköptes för att kunna nyttjas av den som så önskade. Allteftersom åren gått har fler larm blivit inköpta. Användandet av larmen har i huvudsak varit upp till varje anställd bland annat på grund av att de inte räckt till alla. Praxis på arbetsplatsen har därför varit att var och en själv förhåller sig till det personliga larmet. Det har inneburit att man kan dela in personalgruppen i tre undergrupper; De som alltid bär personligt larm, de som tar larm vid tillfällen när det är oroligt och otryggt på avdelningen och de som inte valt att bära det personliga larmet. Erik har varit en person som valt att inte alltid bära larm.

Sedan någon tid har platsledningen hävdat att det är obligatoriskt att bära larm. Det har dock inte påvisats något beslut som formulerat inriktningsförändringen med därav bristande följsamhet bland de som ibland eller aldrig tagit på sig ett personligt larm. Erik var en sån. Det var/är inte självklart att bära det personliga larmet utan han levde kvar i det förhållningssätt som genom åren rått. Detta skapade problem och tillrättavisning.

En onsdag när Desirée har namnsdag så hade också Erik expeditionen. En arbetsuppgift som enligt schema fördelas mellan skötare och sjuksystrar. I den arbetsuppgiften ligger att den dagen vara en slags spindel i nätet, fixa med bokningar, planera arbetsinsatser m.m. Ett slags ledarjobb för avdelningens arbete. Det var i slutet på arbetsdagen. Sista halvtimmen hade inträtt. Erik hade haft en ganska hektisk dag och hade en del arbetsuppgifter som återstod. På expeditionen fanns vid tillfället en hel del arbetskamrater och kollegor. Personer som Erik uppfattade inte hade några konkreta och aktuella arbetsuppgifter. Minst fyra personer förutom Erik vistades där inne. Erik sitter och dokumenterar i journal och övriga gör, vem vet vad. En diskussion kring att ha larm, ringar, klockor på sig aktualiseras. Den tidigare nämnda vikarierande arbetsledaren finns i rummet. Trots en stressad situation över att Erik måste hinna klart sina arbetsuppgifter så hamnar han ändock som en deltagare i samtal kring dessa frågor. Erik blir en del av diskussionen samtidigt som han ger uttryck för att han vill få jobba i lugn och ro. Erik minns att han på skoj föreslog start av en studiecirkel där vi kan diskutera, så att han i lugn och ro fick göra klart sitt arbete. Till bilden kan läggas; Erik blev inte helt klar.

Efter denna dag, när Desirée haft namnsdag, så var Erik inte på jobbet på flera dagar. Ledig på Torsdag, fredag, lördag och söndag. Åter på måndag. Oklart vid vilket klockslag, men tror att det var på förmiddagen så står Erik i en skrubb för att notera patients ut- eller ingång. Då där i dörren står helt plötsligt vikarierande vårdavdelningschef och tjatar om larm. Erik känner mig besvärad och ber att få vara i lugn och ro för att sköta jobbet. Det blev helt plötsligt lite svårt att skriva och minnas vad han höll på med. Tappar också humöret och säger att hon låter som en Gnällkärring. Som svar på denna groda så beordras Erik till chefsrummet. För övrigt bara på andra sidan korridoren. Där lägger hon fram ett färdigskrivet papper (skriftlig erinran) om att jag vägrar bära larm. Daterat med den dagens datum.

Därefter följer efter en eller två dagar ett slags samtal i upptuktelsens tecken med berörd arbetsledare och en representant från personalavdelningen (samtal 1). Onsdagens händelse på expeditionen och måndagens skrubbdispyt har enligt min mening inte skötts på optimalt bästa sätt. När det gäller det som hände i skrubben kopplat till en färdigformulerat dokument så kan Erik till och med tänka sig att det agerandet var en ren och skär provokation.

Numera bär Erik alltid personligt larm. Till belåtenhet för vissa och osynligt för andra.