Inte bara skräp!

Promenerade till arbetet idag. Brukar göra det ganska ofta. Det är bra med motion och dessutom förbaskat trevligt. Innan jag lämnade hemmet så tog jag fram och med mig en plastpåse som det tidigare legat mörkt och nyttigt matbröd i. Den påsen fyller jag sedan med slängt skräp. När jag förflyttar mig efter vägsträckningen mellan hemmet och arbetet plockas det en hel del ciggarettaskar, godispapper, läskbuteljer m.m. Sen en tid tillbaka driver jag ett privat litet projekt med endast mig som deltagare. Har bestämt mig för att försöka hålla någon kilometer gång och cykelväg fri från skräp. I början tog jag bara hand om dryckesflaskor. Inte för att panta utan för att deras förmultningsprocess var alltför lång. Naturen har svårt att ta hand om den plast och aluminium som bildar dryckesemballage. Efter en tid kom det att bli allt mer som plockades upp efter min skräpplockningssträcka.

Brukar med anledning av detta ibland betrakta mig som en frivillig samhällsarbetare som med en relativt liten och konkret arbetsinsats försöker förändra det samhälle som vi har att förvalta, förädla och leva i. Väl medveten om att mitt lilla projekt knappast kommer att göra några nämnvärda avtryck i samhällskroppen så är det ändock något jag gör med glädje och stolthet. Att arbeta för en bättre miljö är viktigt. Även om jag tror att politiska beslut och strukturella förändringar har en potentare kraft än nån enskild människas gör det självgrej.

Det finns många sätt att göra livet och miljön bättre eller mindre sliten. Valet att endast handla ekologiskt odlad mat kan vara en. Hörde häromdagen att hela/endast drygt 2% av alla livsmedel som konsumeras är ekologiskt odlad. En varaktig och långsiktig förändring av dessa förhållanden kräver naturligtvis en medveten konsument, men kanske framförallt en radikal livsmedelspolitik. När det sedan gäller alla våra pantflaskor så kan man konstatera att vi i Sverige nått mycket långt. Det är på det viset att hela 9 av 10 pantflaskor redan idag återvinns. Det är väl bra!
.

På rygg, med blicken mot himlen

Så kom då den där tidpunkten när man slappt, slött och lite likgiltigt kan ägna sig åt sig själv och tillfredsställa de nära semesterbehoven. Några av oss spikar och hamrar, andra hälsar på släkten, några ligger på badstranden och somliga kan ligga på rygg och beskåda en klar eller regntung himmel. För egen del blir det mycket att genom lövverket beskåda himlen. Samtidigt med denna period av vila och återhämtning från den vardag som annars råder, så inträder det man brukar kalla nyhetstorka. Ingenting händer och lite rapporteras i media. Nyhetstorkan är snävt förknippad med semesterperioden. Möjligen är det nyhetstorka men troligen är det så att även mediafolket har sin semester. Därmed blir nyhetsbevakningen något sämre än vad den brukar vara. Per definition blir det nyhetstorka och inte personalbrist eller otillräcklig mediakompetens pga semestrar. Till skillnad mot sjukvården där semestertiden år efter år skapar rubriker om otillräckliga sjukvårdsresurser pga bristande planering, personalbrist och otillräcklig sjukvårdskompetens. Människor i gemen blir inte självklart friskare bara för att det är sommar och semestertider. Behovet av sjukvård och önskan om en potent nyhetsförmedling är stort, trots årstid. Men pga semestertider förändras den möjliga produktionen. Det blir således nyhetstorka i ena fallet och bristande resurser i det andra.

Fast visst händer det en hel del:

Statsministern Reinfeldt har fått äran att under några månader vara ordförande för EU. Något som kommer att bevakas och uppmärksammas i våra media. Men vad kommer karln att kunna uträtta? Det verkar ibland som om vi tror att politik helt och hållet har blivit individens arena i en för övrigt kollektiv och gruppstyrd miljö. För egen del kan nog Reinfeldt utifrån sin partipolitiska hemvist söka stöd bland likasinnade för att driva högerpolitik eller för att bromsa vänsterpolitik. Ensam kan han nog göra ytterst lite.

Almedalsveckan är i full gång. Löften och angrepp seglar i luften.

Michel Jackson har gått ur tiden. Äntligen kommer denna kropp och själ få den ro som döda människor förtjänar. Tror mig aldrig ha sett någon som mer än Michel Jackson bli ett offer på den hårda och auktoritära forstrans altare. Dessutom har en hård krass kändisvärld hårt angripit och förstört en personlighet. Det vi nu kommer att få se är hur han på vägen mot sista vilan kommer att utsättas för med ett kommersiellt jippo av aldrig tidigare skådat slag. Kvällspressen kommer med säkerhet att i flera veckor fylla av sina sidor med sk allmängiltiga och intressanta nyheter om hans makabra liv.