Promenerade till arbetet idag. Brukar göra det ganska ofta. Det är bra med motion och dessutom förbaskat trevligt. Innan jag lämnade hemmet så tog jag fram och med mig en plastpåse som det tidigare legat mörkt och nyttigt matbröd i. Den påsen fyller jag sedan med slängt skräp. När jag förflyttar mig efter vägsträckningen mellan hemmet och arbetet plockas det en hel del ciggarettaskar, godispapper, läskbuteljer m.m. Sen en tid tillbaka driver jag ett privat litet projekt med endast mig som deltagare. Har bestämt mig för att försöka hålla någon kilometer gång och cykelväg fri från skräp. I början tog jag bara hand om dryckesflaskor. Inte för att panta utan för att deras förmultningsprocess var alltför lång. Naturen har svårt att ta hand om den plast och aluminium som bildar dryckesemballage. Efter en tid kom det att bli allt mer som plockades upp efter min skräpplockningssträcka.
Brukar med anledning av detta ibland betrakta mig som en frivillig samhällsarbetare som med en relativt liten och konkret arbetsinsats försöker förändra det samhälle som vi har att förvalta, förädla och leva i. Väl medveten om att mitt lilla projekt knappast kommer att göra några nämnvärda avtryck i samhällskroppen så är det ändock något jag gör med glädje och stolthet. Att arbeta för en bättre miljö är viktigt. Även om jag tror att politiska beslut och strukturella förändringar har en potentare kraft än nån enskild människas gör det självgrej.
Det finns många sätt att göra livet och miljön bättre eller mindre sliten. Valet att endast handla ekologiskt odlad mat kan vara en. Hörde häromdagen att hela/endast drygt 2% av alla livsmedel som konsumeras är ekologiskt odlad. En varaktig och långsiktig förändring av dessa förhållanden kräver naturligtvis en medveten konsument, men kanske framförallt en radikal livsmedelspolitik. När det sedan gäller alla våra pantflaskor så kan man konstatera att vi i Sverige nått mycket långt. Det är på det viset att hela 9 av 10 pantflaskor redan idag återvinns. Det är väl bra!
.
