Det finns människor som har makt och det finns människor som saknar makt. Det finns människor som i vissa sammanhang kan utöva makt för att senare i ett annat sammanhang vara utsatt för maktutövning. Makt och maktutövning handlar mångt och mycket om relationer och hur vi förhåller oss till närstående, arbetskamrater, grannar odyl. Makt skall inte bara förknippas med storheter som kapitalets makt, president Obamas makt eller koldioxidutsläpparnas miljöförstörande makt.
Makt handlar i grunden om en inbördes relation mellan hög-låg, stark-svag, samhälle-individ. Kopplat till detta förhållande finns den ene partens rätt att definiera vad som är rätt respektive fel. En definitionsrätt som kan ha sin legitimitet från lagen, "armstyrkan" eller en ideologisk övertygelse. Det som förenar all maktutövning - oavsett hur den fått sin rätt - är att den motiveras för den goda sakens skull. Ingen maktutövning sägs ske för att djävlas eller bara för sin egen skull. Den har alltid - utifrån maktutövaren - ett gott och försvarbart syfte. Maktutövning har därför också alltid sin utgångspunkt i en etisk värdering om vad som är rätt respektivet fel utifrån en etisk grund. Den etiska grunden kan sägas vara den grundbult - i det enskilda fallet - som försvarar, förklarar och motiverar maktutövarens beteende.
För någon dag sedan avvek en patient från en vårdinrättning. Pat har under en uppträtt förvirrat och varit svår att förstå eftersom han mer och mer slutat använda sina svenskkunskaper och enbart talar sitt hemlands språk. Vad han säger, vad han vill och vad han menar har därför blivit alltmer döljt i dunkel. När han avvek så gick han med bestämda steg och med en klingande vokabulär från sjukvårdsinrättningen. Pat ville under inga omständigheter gå in på avdelningen. Det som då brukar inträffa är att polismyndigheten kopplas in och dessa kan efter begäran från sjukhuset handräcka patienten åter till vårdinrättningen. I det här fallet har patienten en personal vid sin sida som följer med. Allt längre bort från sjukhusområdet.
Inom personalgruppen - som vill lösa problemet - föds två olika strategier och därmed också två skillda maktutövningsståndpunkter:
1) De som vill att någon ur personalen som "tvingar" patienten in i en bil och återbördar patienten till vårdinrättningen. Motivet för denna ståndpunkt är etiskt grundad. Nämligen: Pat kan inte ta tillvara på sig själv. För patientens bästa är man beredd att tumma på befogenheter och genomföra "en mild kidnappning" mot patientens vilja. Detta sägs gynna patienten och personalen samtidigt som man inte behöver ta polismyndighetens resurser i anspråk.
2) En annan etisk grund gör sig också gällande för att lösa situationen. Pat har avvikit och vill ej tillbaka. Det som skall/kan göras är att följa gällande regler och lagar dvs låta polisen vara den instans som med laglig grund - mot patientens vilja - är de som skall handräcka patienten till vårdinrättningen. Lag och rätt kopplat till befogenheter utgör här den etiska grunden för hur man bör handla.
De båda ståndpunkterna med sina etiska grunder går båda att förstå och acceptera. Utan att närmare gå in på tillvägagångssättet så vill jag bara meddela att patienten nu åter finns på vårdinrättningen. Allt förlöpte på ett bra sätt.
Det som jag tycker att detta exempel visar på är att makt och maktutövning alltid har att söka sig grund i etiska värederingar. Fast! Samma situation kan utifrån olika etiska grundperspektiv innebära att maktutövningen kommer att skilja sig åt. Makt och maktutövning kan och får därför aldrig isoleras till slutna rum eller miljöer. Maktutövning för den goda skakens skull kan - om inte öppenhet råder - bli liktydigt med maktmissbruk och fascistoida strukturer. Det är nödvändigt med öppenheten och samtal kring vad, hur och på vilket sätt makt skall utövas. Därför: Håll alla dörrar öppna!
