Att växa, att ansas, att fostras

Så var det då äntligen gjort. Läser om gamla böcker i bokhyllan. Nu hade turen kommit till en gammal bok – En misslyckad son – som genom alla år etsat sig fast som en otäck och skrämmande bok. Den är skriven av Renate Rasp. Mina obehagliga minnen om bokens sentens utgör en bild av en familj där sonen fostras utifrån ambitionen att han skall bli ett träd. Jag citerar bokens baksida där en kortare beskrivning av boken görs; ”En misslyckad son är en satir över barnuppfostran. Kuno offras för sin styvfaders fixa idé. Han ska bli något som han inte kan bli. En sådan händelse är inte ovanlig. Kuno skall uppfostras till ett träd. Under åberopande av höga ideal misshandlar styvfadern pojken, tvingar honom in i en ritual som skall förbereda honom för hans botaniska existens.”

Boken blottlägger svårigheter av olika slag. Auktoritet/makt gentemot mot den enskilde människan. Tillit eller underkastning hos den ene. Totalitära eller auktoritära metoder från den andre. Även de som söker den sanna och rätta vägen kan i ensidigt beslutandet och i ensidig maktutövning leda helt fel. Boken kan sägas innehålla många bottnar. För mig betyder det å ena sidan en kritik mot alltför auktoritära system å ena sidan men ger också kunskap om alternativet dvs synsätt om alla människors lika värde och den demokratiska arbetsformens överlägsenhet.

Boken kan med fördel användas som inspirationskälla för politiker, uppfostrare och ge inriktningar om hur ansvar och förtroenden bör organiseras på jobbet och på annat håll. Jag kan bara säga: Läs den!


.

Utbredd fattigdom - en besvärande verklighet

Den tiondel av befolkningen som tjänar mest har ökat sina inkomster med 50 procent. Under samma tid har den tiondel som tjänar minst ökat inkomsterna med ynka 5 procent. Ynkligt och ovärdigt kan jag tycka. Har mycket svårt att förstå det produktiva i detta. Var ligger det sunda i att samhället alltmer kantrar till förmån för de som redan har så det räcker. En allt friare marknad med allt mindre av demokratiska styrmedel kommer att driva denna utveckling vidare. Ett aktuellt exempel på detta är hur politiker överlämnat skötseln av våra äldre till riskkapitalbolag som sätter hög vinst före god omvårdnad. Vem kunde tro att välfärdsstaten skulle få en sådan utveckling. Planerad skattesmitning och vinstmaximering går före god kvalitet i den privatiserade äldreomsorgen. Den överblivna/sparade kronan skickas utomlands och inte till att förbättra verksamheten. Nej, det blir snarare tvärtom. Personaltätheten minskar och blöjor byts allt mer sällan. Allt för att spara och skapa en vinst som obeskattad lämnar landet. Privatiseringen synliggör också ett diffust verktyg som bildar förutsättningar för framtiden. Uteblivna skatteintäkter pga skattesmitningen måste kompenseras. Endera i form att ytterligare inkomstskatter eller genom att ytterligare minska/spara på verksamheter. Det senare skapar en fortsatt utarmning. Onyttan har därmed blivit legio. Det skulle vara betydligt bättre för landet, den gamle och dess anhöriga om överblivna pengamedel kunde användas i dessa verksamheter. Bättre med pengar till en offentlig verksamhet än att de ska utgöra ett läckage ur svensk ekonomi.

Politiken har ett stort ansvar. Demokratin är dess verktyg. Den utveckling som man kan skönja har till viss del en politisk klangbotten. Den nuvarande alliansregeringen har under sin tid beslutat och genomfört en rad skattelättnader och sparat på sjuka och arbetslösa. Runt 100 miljarder har det handlat om. Pengar som i stor utsträckning styrts mot människor med redan goda inkomster och goda livsbetingelser.

Fattigdomen breder ut sig. De som lever på låg ekonomisk standard har på elva år ökat från 8,4 till 14,8 procent (2010). Försämringar i välfärdssektorn och allt större skillnader i inkomst och livsbetingelser kommer inte att skapa lugn, harmoni och konsensus. En fortsatt utveckling med ökade skillnader i inkomst och en allt orimligare välfärdsstat kommer att förändra Sverige och svenskarnas attityd till makten. Upplopp och klassmotsättningar kan även här bli en besvärande verklighet.


.