maj 19, 2008

Lyckliga stunder

Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar, lyckan får.Känns de orden bekant? Det är de avslutande raderna på en mycket läst, gammal och känd bön. Den publicerades för första gången 1780. Runt dessa rader kan man göra flera intressanta reflektioner. En frågeställning blir: Vad händer med dem Gud inte älskar? Och lyckan som kommer och går är en annan. Vad är lycka och hur gör man sig förtjänt av den?

Den senare frågeställningen har en professor i psykologi i California, Sonja Lyubomirsky, funderat och forskat kring. Till att börja med har hon en definition på vad som är lycka. Hon säger: Lycka = ett glatt och förnöjsamt liv. Eva skötare på en psykiatrisk vårdavdelning definierar lycka som harmoni mellan kropp och själ. Vad som är lycka må vara en sak. Hur man uppnår lycka må vara en annan och alltigenom mer väsentlig. Man har tex konstaterat att rikedom, att gifta sig, att bo lyxigt, att förbättra standarden mm inte ger någon långvarig och varaktig lycka. Det förklarar man med att vi vänjer oss vid det nya. Allt blir vardag och alstrar ingen känsla av lycka. Lyckonivåerna har inte ökat sedan mitten av 1900-talet, trots att inkomsterna har gjort det.

Ett har man fastslagit: Personer som föds sociala, aktiva, stabila, hårt arbetande och plikttrogna redan från början är bättre rustade än andra för att känna lycka. Möjligen var det en sådan känsla av lycka som arbetskarlen Sven Olovsson uttryckte när han sa; Jag trivs som bäst när jag har stövlen (stövlarna) på mig, vilket innebar att han utförde kroppsarbete och inte fanns i en miljö där folk på falska grunder kunde göra sig märkvärdig. Då – i arbetskläder – var han glad och förnöjd. Då – med verktyg i händerna - var det harmoni mellan kropp och själ. Då – när arbetsresultatet var konkret och odiskutabelt - kände han egenvärde. Då – när man var sig själv och gjorde nytta – var han tillfreds med livet och kände glädje. Då var han lycklig.

Man kan, säger forskningen, träna sig till lycka. Det gäller att leva och bete sig så att man får upplevelser av positiva känslor. Att göra så att man ofta får positiva känslor är viktigare än att känslan är stor och stark. Ju oftare man har en positiv känsla desto bättre. Lite men ofta är bättre än mycket och sällan. Börja träna! Det ska jag!

maj 10, 2008

Den som blundar kan inget se

Otvivelaktigt är det så att den som blundar inget kan se. Onekligen var det en känsla av sådan blindhet som den simtränande lilla dottern uttrycker efter genomfört träningspass.

- Du ljuger pappa!
- Det gör jag väl inte!?
- Du ljuger. Du sa, att du inte skulle läsa tidning.
- Men …!?
- Du sa att du inte hade någon tidning med dig, men det hade du!

Det räcker inte med att var och en gör det den vill. Det räcker inte med att bara leva och ha den egna tillfredsställelsen för ögonen. Våra liv kräver också en mer kollektiv dimension. Alla – hela mänskligheten – vill bli sedda för sina villkor, ansträngningar och ambitioner. Det är i relationen med andra vi får möjlighet att växa, värdera, forma identitet och samhällskaraktär.

Förutsättningen för att bli sedd är att några ser och förhåller sig till det som iakttas. Hur du och jag ser på världen har betydelse för vilka vi blir men också för hur det vi ser kommer att utvecklas.

Just nu ser jag många som vill ge rättvisan ett ansikte. Rättvisa och frihet basunerade socialdemokratin ut i 1:a majtågen. Rättvisa löner för de strejkande sjuksköterskorna är 4000 kr mer i månaden, säger Vårdförbundet.

Rättvisan ges många ansikten. Hur ser den egentligen ut? Kanske finns det ingen absolut rättvisa, men däremot många former av orättvisor. Med utgångspunkt från upplevda orättvisor formas krav för rättvisa eller om man så vill mindre orättvisa. Vad som upplevs som rättvist eller vad som är orättvist avgörs av vad vi ser och hur vi förhåller oss till detta.

Idag ser jag hur sjuksköterskorna vill minska orättvisan genom att höja sina löner. Samtidigt som en varaktigt psykiskt sjuk person under perioden 1993-2003 fått noll kronor i inkomstökning. I realiteten har det inneburit – pga inflationen – en stark köpkraftssänkning.

Idag ser jag hur alliansens sänkta skatter sägs minska orättvisan, samtidigt som man i rapport efter rapport kan konstatera att de sämst ställda i samhället får det allt tuffare och gapet till de välbeställda blir allt större.

Idag ser jag att svenska mödrar har det bäst i världen enligt en undersökning. Samtidigt som mödrar i länder som Niger, Tchad och Jemen tvingas leva med att vart sjätte barn dör före 5 års ålder. Vart tredje barn är dessutom undernärt.

Vad ser du? Vad gör du med orättvisor? Hur vill du fördela resurserna?