maj 10, 2008

Den som blundar kan inget se

Otvivelaktigt är det så att den som blundar inget kan se. Onekligen var det en känsla av sådan blindhet som den simtränande lilla dottern uttrycker efter genomfört träningspass.

- Du ljuger pappa!
- Det gör jag väl inte!?
- Du ljuger. Du sa, att du inte skulle läsa tidning.
- Men …!?
- Du sa att du inte hade någon tidning med dig, men det hade du!

Det räcker inte med att var och en gör det den vill. Det räcker inte med att bara leva och ha den egna tillfredsställelsen för ögonen. Våra liv kräver också en mer kollektiv dimension. Alla – hela mänskligheten – vill bli sedda för sina villkor, ansträngningar och ambitioner. Det är i relationen med andra vi får möjlighet att växa, värdera, forma identitet och samhällskaraktär.

Förutsättningen för att bli sedd är att några ser och förhåller sig till det som iakttas. Hur du och jag ser på världen har betydelse för vilka vi blir men också för hur det vi ser kommer att utvecklas.

Just nu ser jag många som vill ge rättvisan ett ansikte. Rättvisa och frihet basunerade socialdemokratin ut i 1:a majtågen. Rättvisa löner för de strejkande sjuksköterskorna är 4000 kr mer i månaden, säger Vårdförbundet.

Rättvisan ges många ansikten. Hur ser den egentligen ut? Kanske finns det ingen absolut rättvisa, men däremot många former av orättvisor. Med utgångspunkt från upplevda orättvisor formas krav för rättvisa eller om man så vill mindre orättvisa. Vad som upplevs som rättvist eller vad som är orättvist avgörs av vad vi ser och hur vi förhåller oss till detta.

Idag ser jag hur sjuksköterskorna vill minska orättvisan genom att höja sina löner. Samtidigt som en varaktigt psykiskt sjuk person under perioden 1993-2003 fått noll kronor i inkomstökning. I realiteten har det inneburit – pga inflationen – en stark köpkraftssänkning.

Idag ser jag hur alliansens sänkta skatter sägs minska orättvisan, samtidigt som man i rapport efter rapport kan konstatera att de sämst ställda i samhället får det allt tuffare och gapet till de välbeställda blir allt större.

Idag ser jag att svenska mödrar har det bäst i världen enligt en undersökning. Samtidigt som mödrar i länder som Niger, Tchad och Jemen tvingas leva med att vart sjätte barn dör före 5 års ålder. Vart tredje barn är dessutom undernärt.

Vad ser du? Vad gör du med orättvisor? Hur vill du fördela resurserna?

Inga kommentarer: