Kan det hända igen?

Går historien igen eller inte? Kan lika situationer idag som igår föda samma reaktioner då som nu? Det är svårt att veta, men det kan vara roligt att leka med en sådan tanke. Följande händelse utspelar sig 1884. Texten är hämtad ur dokumentärromanen Vredens dag av Bunny Ragnerstam:

” - Ja , va fan, sa Johansson, häftigt pånytt. Har man bara sex riksdaler, å inte får mer för en andra provning så –
- Sex? sa Frans. Jag har sex å femti.
- Va?
- De är sant.
- Det va de ………..jävliaste!
Trådrullar och alnmått åkte i golvet när han höjde sin kavaj över huvet och med kraft dängde den i bordet. Flera av de andra kastade blickar mot tillskärarens dörr – den förblev stängd. Han svängde benen över bordskanten, klev ner på golvet men fick fötterna bredvid tofflorna. Han brydde sig inte om det, han var ursinnig så han kokade och traskade i bara strumpfötterna runt bland tygbitar och trådändar, damm och smuts.
- Då…..då får du sju när du har andraprovning, sa han ilsket. En riksdaler mer än mig.
- Jaa.
- Faan……de är ju för-
Han stannade mitt mellan borden, glodde på skräddarna på än den ena, än den andrar sidan om sig, pekade sen mot Frans.
- Är de rätt de? Varför ska han ha mer än oss? Va? Va säjer ni –
- Ne-ej, men…..men ja, stammade Per Nilsson. Ja, har……sex å tjufem. Men ja harnte bett omet –
Med öppen mun, utan att komma sig för att säja nåt, tittad Johansson stort på honom. Först efter en stund sa han:
- Sex och tjufem?
- -Ja-a
Och han snodde runt, blängde på Blomquist men behövde inte ens fråga.
- Ja har bara sex, sa han.
Alla tittade de på varann och efterhand vändes blickarna, den ena efter den andra mot Per Per Persson. Men han fortsatte sömma med nerböjt huvud och tycktes varken höra eller märka nånting av uppstådelsen.
- Du då, Persson? Sa Johansson. Va fan har du?
Smalögt och vrenskt såg han upp och sa kort:
- Jag klagar inte. ”

Det var upplevda orättvisor av det här slaget som födde tankar om facklig organisering. Framväxten av facket kom att ha sin näring ur upplevda orättvisor. Kravet blir en gemensam prislista som reglerar ersättningen för utfört arbete.
Ett krav som alltsedan 1800-talet varit vägledande bland löntagarna på den svenska arbetsmarknaden. Arbetet för rimliga och rättvisa löner har allt sedan dess fortskridit. År 1950 fastslog arbetsmarknadens parter en princip om att lika lön bör gälla för likvärdigt arbete. En princip som vid 1960 års avtalsrörelse mellan SAF (nu Svenskt näringsliv) och LO ytterligare fördjupades. Den nya överenskommelsen innebar att man under en 5-årsperiod skulle rensa ut de skilda lönevillkoren som gällde för kvinnor. Lika lön för likvärdigt arbete skulle vara könsneutralt. Man skulle inte längre inom yrkesgruppen skilja på kvinno- respektive manslöner.

Till detta har prestationslönebaserade system kommit. Företrädesvis inom sådan produktion där det är möjligt att mäta och prissätta själva prestationen. Numera har vi också tillämpat individuell lönesättning, även inom områden som är svåra att prestationslönebedöma eller finna kriterier som upplevs som tydliga och rättvisa. Den senare lönesättningsformen får ibland kritik för just detta. Att det är svårt att finna vettiga kriterier och att arbetsplatserna också har en lönesättning som inte är öppen. På dessa arbetsplatser är lönen fortfarande fördolt i mörker. På samma sätt som i den tidigare citerade Vredens dag.

Man kan känna att historien har gått igen. Villkoren från 1884 delas till viss del av den moderna löntagaren. Om facket inte fanns 2006. Och vi bara levde med det individuella lönesystemet. Skulle då svenska fackföreningsrörelse födas under år 2007?

Även publicerad i:
MT - Kommunal nr 1/2007

bunden till händer och fötter

en före detta fästmö och våra utomäktenskapliga barn.

här spenderar jag min tid när jag inte är i haninge.

min nyblivna fru heter lena. vi träffades för 30 år sedan.

i rådhuset någonstans i dalarna. strax efter en lyckad vigsel.