Kan det ha varit med mening. På kort tid har snart 300.000 löntagare lämnat A-kassan. Var det en sådan utveckling som den borgerliga alliansen var ute efter när man höjde avgifterna. Vad ville man uppnå? Hur rimmar dessa utträden med den önskade effekten av avgiftsbeslutet. Man kan konstatera att de flesta utträden sker i förbund med relativt låga löner och där man lever på små marginaler i hushållsekonomin. Anställda inom Hotell och Restaurang har begärt utträde i en sådan utsträckning att försäkringsskyddet nu riskeras för dom som ännu finns kvar.
Konsekvenserna på sikt kan man bara spekulera omkring. Om trenden fortsätter och alltfler lämnar detta trygghetssystem så händer det också någonting med samhället i stort. Kan detta nya rentav bli något bra? Vi lever just nu i en högkonjunktur, men vi får nog räkna med att det kommer att svänga. Högkonjunkturen övergår till lågkonjunktur med en stigande arbetslöshet som följd. Om då stora grupper av arbetslösa saknar en arbetslöshetsförsäkring blir det stora problem för den enskilde, men också något för samhället i stort att fundera om och förhålla sig till. Ska var och en få stå sitt kast eller ska det finnas något samhälleligt finansierat försörjningsstöd på rimlig nivå?
Om trenden fortsätter. Att de med de lägsta inkomsterna och de med de minsta marginalerna lämnar A-kassan. Samtidigt som de med en starkare position och större marginaler fortsätter med ett för dom fungerande trygghetssystem får vi ytterligare en uppdelning av Sveriges löntagare. När arbetslöshet drabbar den enskilde kan det för en del innebära negativa socioekonomiska karriärer av en omfattning som vi aldrig tidigare skådat. En allt tydligare och mer omfattande fattigdom kan visa sitt ansikte och vi möts av fler hemlösa på våra gator. En karriärväg som kantas av energiska försök att upprätthålla, försvara och förbättra en allt svårare vardagssituation. Ett medel att möta detta kan vara att var och en som drabbas erbjuder sina tjänster mot allt lägre löneanspråk. En ny sida av konkurrenssamhället gör sig gällande – fast det inte drabbar alla lika – nämligen tvånget att erbjuda en arbetsinsats mot allt mindre lönekrav. Samtidigt som andra genom sin position på arbetsmarknaden och genom sina trygghetssystem kan fortsätta att konkurrera om de högsta lönerna.
Vad var det den borgerliga alliansen var ute efter när man tog sitt beslut om höjda A-kasseavgifter. Ville man något helt annat? De effekter som målats upp ovan, fanns de med i deras konsekvensanalys? Alliansens politik har på många sätt gynnat de välbeställda på bekostnad av vanligt folk. Är detta tvunget på grund av samhällsutvecklingen, är det en konsekvens av oförstånd eller är det ren och skär klasspolitik? För egen del tror jag det senare. Många i den borgerliga alliansen har en människosyn som gör det rätt att skilja på kreti och pleti. Jämställdhet är i sig inget önskvärt mål. Dom företräder bara en modernare variant av att det måste finnas skillnader mellan de med blått blod (adeln) och dem med rött blod (folket).
