Bossen bestämmer och du lyder, tamefaaan - del 1

Det är då fan, tänkte Erik när han satt med lönespecifikationen framför ögonen. Om man hamnat i hetluften kan fan vad som helst hända funderade han vidare. Löneavdrag för olovlig frånvaro och en skriftlig varning hade det blivit. Helt otroligt! Undrar just vad Risto skulle tycka om det här. Han som brukade säga att man måste vara mot andra så att man kan se sig själv i ansiktet och får sova gott om nätterna. Tror fan att det chefsskapet mäktar att vare sig sova gott eller se sig själv i ansiktet tänkte han vidare. Upprörd och irriterad som han var. Här kommer Eriks berättelse om vad som hänt.


Erik hade fått en lapp som sa att en hantverkare behövde komma in i hans lägenhet. Erik uppmanades därför att hålla sig hemma eller se till att någon annan kunde vara behjälplig. Den 1 juni någon gång mellan 11-15 skulle hantverkaren komma. En både lämplig och olämplig tid. Erik jobbade den dagen men hade kvällspasset. Det innebar att hans tjänstgöring skulle börja klockan 12, så kanske behövde han vara ledig en stund om hantverkaren blev sen. Lösningen kan ligga i att flexa förstod han. Ingen orimligt tanke med tanke på att de som jobbar dagtjänst skulle finnas kvar till 16.30. En ur kvällsgänget gick säkert att avvara. Dubbla arbetsgrupper i flera timmar så det torde inte vara något problem. Erik gjorde därför på det sätt som han uppfattat som den rådande praxisen på arbetsplatsen. Man berättar vad man önskar och som regel kommer inga invändningar utan det fixar sig.

Det Erik gjorde var att muntligt berätta för bemanningsassistenten att det en speciell dag fanns ett behov och önskan av några timmars flex. Dessutom skrevs önskad ledighetstid in i en bemanningspärm som hela personalgruppen har tillgång till. En ytterligare åtgärd var att skriva in i almanackan som man dagligen högläser ur. Flextidsönskemålets längd var svårdefinierat. Därför angavs att det gällde till längst 15.30.

Flexdagen infaller. Ingen reaktion från någon. Uppfattade det som om inga problem var förknippade med den önskade ledigheten. Allt verkade frid och fröjd. När Erik kommer till arbetet tidigare än utsatt tid möts han av förvånade kommentarer. Är du redan här? Skulle du inte komma halv fyra? Det fanns en förvåning över att han redan var på plats. Hantverkaren hade inte kommit så sent. Som en kommentar/upplysning i stämpelklockan skrev Erik att frånvaron kunde delas mellan flex och friskvård. Promenerade till arbetet.

Helgen och ytterligare någon arbetsdag förflyter innan Erik blir kallad till ett möte (samtal 2). En träff med närmsta och näst närmsta chef. På mötet får Erik veta att det handlar om flexfrånvaron. Klassad som olovlig frånvaro och info om kommande löneavdrag. Beslut som grundats på att flexledigheten inte var beviljad av en specifik arbetsledare. Ett förvaringssätt som inte gällde övrig personal.

Kränkt och tilltufsad lämnar Erik mötet. Med vetskap om att han ganska snart önskade ny flexledighet. Inget problem med tanke på att den önskade flextiden redan är inarbetad men jobbig med tanke på att man från visst håll vill manifestera makt, trycka ner och krångla till en enkel vardagsfråga.

Att följa det rådande avtalet var inte längre aktuellt. Helt otroligt hur man kan nedlåta sig till att från ledningens sida åsidosätta gällande regler bara för att skapa vadå? Erik skulle personligen fråga en specifik person om önskemål av flex. Redan någon dag senare var det tal om 20-30 min. Arbetet börjar 12, men överrapportering sker 12.30. Flex är i normalfallet alltid möjlig mellan 12.00-12.30. Att flexa och komma till överrapporteringstiden torde nästan aldrig vara något problem.

Tilltufsad, kränkt och känslomässigt störd så hade Erik svårt att hantera det nya läget. Att be en speciell person (som man just då inte gillade) om att komma 20 min senare var i det närmaste en omöjlighet. Skriftlig begäran gjordes för behandling samma dag som flexet avsåg (bild). Erik utnyttjade sina 20 minuter återigen i tron att det var ok. Trodde inte att det fanns något annat än ok till önskemålet. Så blev nu inte fallet. Nytt allvarsmöte (samtal 2).Nu en skriftlig erinran och olovlig frånvaro.

Mycket kan man lära av verkligheten tänkte Erik efter några dramatiska och känslomässigt upprivna dagar. Den som hamnar i hetluften får vakta sina tår. Knivhugg i ryggen bortom lag, vett och reson kan bli aktuellt. Denna händelse föregås av ett annat ärende i närtid som berättas vid ett annat tillfälle. Kanske är det mer ok om man blir försenad till jobbet. Då dras ju flextid och man slipper besväret och den formella förfrågningen tänker Erik också.

Skatt som välfärd eller som vinst?

Grundvalen för demokrati och politik – är för min del – en fråga om att genom gemensam hushållning ombesörja så att folket och medborgarna får en rad viktiga behov tillfredsställda. Vad som ska fixas och vad vi genom skattsedeln skall finansiera formuleras av medborgaren och de politiska partierna får på valdagen ditt och mitt stöd om man förstått frågorna ”rätt”.


Från den tid offentlig sektor växte fram till dagens gigantiska verksamhet råder en spelregel som man som politiker måste värna. Nämligen att inte misshushålla med skattemedlen. Fortfarande gäller; Varje fel använd skattekrona är stöld från de fattiga. Misshushållning är dåligt i sig men skapar också bristsituationer. Pengar försvinner och kan inte användas till mer uppenbara nyttigheter som förbättringar i skola och äldreomsorg.

I det perspektivet vill jag se debatten kring vinster i välfärden. För egen del så tycker jag att socialdemokraten Robert Noord är helt fel ute i nedan redovisade debattartikel. För mig kan det inte vara förenligt med god hushållning av våra gemensamma resurser när delar av vår kostnad för verksamheten används till vinstandelar som skickas till olika skatteparadis. För mig råder följande verklighetsbild. Vinster i verksamheten kan bara skapas utifrån två sätt:

1. Effektivisering och minskade kostnader för verksamheten dvs man drar in på personal, material och lokalkostnader. På så sätt skapas ett utrymme för vinst.

2. Vi som skattebetalare betalar mer än vad det behöver kosta dvs vi betalar för nödvändig personal, adekvat utrustning och vettiga lokaler med rätt hyra. Dessutom får det vinstgivande bolaget pengar till sin vinst som snabbt lämnar landet.

I exempel 1 så blir effektivitetsvinsten lika med noll eftersom det vunna utrymmet fortfarande är en utgift för skattebetalarna. Förr som en kostnad för oeffektivitet nu en kostnad för att betala vinsten. Om 100 kronor är kostnaden per timme så kommer inte detta att förändras.

I exempel 2 blir det mer uppenbart att en del politiker driver en politik för misshushållning av våra surt förvärvade skattemedel. Fy på er!

Politik och demokrati är inte enkelt. Det är svårt, men det får inte innebära att politiker av olika schatteringar avsvär sig sin roll som politiker och medborgarnas ombud. Prioritera, effektivisera och besluta kring angelägna frågor. Låt inte marknaden göra ditt jobb.



http://www.aftonbladet.se/debatt/article15143704.ab