juni 14, 2013

Karl Marx om privatiserad välfärd


 
Besynnerligt känns det. Detta att en ungdomsbok tryckt 1976 kan ge mig nya perspektiv på den samtid vi lever i här och nu. Dessutom var det så att denna ungdomsbok berättar om en person som levde mellan 1818-1883. Alltså i en tid och i ett samhälle som såg radikalt annorlunda än dagens.

Bok nr 58 i de historiska ungdomsböckerna handlar om K. Marx och hans vetenskapliga gärning. Inte alltför djuplodande utan en beskrivning av hans ståndpunkter på ett sätt som skulle göra det möjligt för 80-talets ungdomsgeneration att lära och förstå. Vid 1800-talets slut omformades samhället i en brytningstid. Industrisamhällets och marknadens principer blev på självhushållets bekostnad allt mer dominerande. Denna nya framväxande samhällsform analyserade Marx. Vi var på väg in i ett kapitalistiskt samhälle med sin konkurrens, sin marknad och sina köpare respektive säljare. Grunden för detta var en oundviklig konflikt. Konflikten mellan kapitalisten (ägare av produktionsmedlen) och den anställde. Den konfliken har sin grund i att de anställda genom sin arbetsinsats påverkar råvaran så att den blir mer värd än vad lönerna motsvarar. Det skapas ett mervärde. Detta mervärde är kapitalisten intresserad av och anser sig äga, samtidigt som en underbetald löntagare oftast anser att den borde tillfalla hen. Utifrån denna konflikt, fördelningen av skapat värde, formas ett behov av fackliga organisationer och så småningom arbetsgivarorganisationer.

Vid den här tiden finns bara det gamla bondesamhället och ett framväxande industrisamhälle med sin varuproduktion. Det vi kallar offentlig eller gemensam sektor som skola och sjukvård var för det stora folkflertalet obefintligt.

Marx kom fram till att det kapitalistiska samhället bar på en inneboende konflikt som var olösbar. Dessutom ansåg han att kapitalistens huvudsakliga syfte var att tjäna pengar och få avkastning. Människors behov kom i andra hand. Till sin hjälp att få vinst tog kapitalisten reklamen och marknadsföringen. För att övertyga och hjälpa konsumenten om att hen faktiskt har eller borde ha ett behov.

Mot denna samhället ordning förordade Marx ett samhälle som inte byggde på denna oundvikliga konflikt. Hans framtida samhälle bar på principen om demokratisk styrning och en produktion som hade sin utgångspunkt i människors behov. Ett samhälle där marknaden och kapitalägare inte är dominerande. Detta samhälle kallade han för ett socialistiskt samhälle. Ett samhälle som fördelade de gemensamma tillgångarna efter behov men också innebar att storleken på den arbetandes lönekuvertet avgjordes av prestation. Prestationslönebaserat utan kapitalistiska spelregler, verkar intressant. Säkert skulle löneskillnaderna minska mellan den vanlige löntagaren och tex VD-kåren.

Marx syn på det icke kapitalistiska samhället med en produktion som bygger på demokrati och mänskliga behov, utan mördande reklam, kallade han ett socialistiskt samhälle. Det som slår mig, när jag läser om hans teorier i denna ungdomsbok är att när Marx formade bilden av det socialistiska samhället, så blir det en bild som till en del finns i dagens samhälle. Vid sidan om ett traditionellt kapitalistiskt samhälle med sin konkurrens, vinstmarginaler, arbetsmarknadskonflikter och aktieutdelningar existerar också en demokratiskt styrd verksamhet som inte är eller varit vinststyrd eller odemokratisk. Tänker på den demokratiskt och på mänskliga behov grundade offentliga sektorn. Den handlar ju om hur vi fördelar gemensamt avsatta resurser utifrån behov och  i demokratiskt styrda organisationer.

Det som idag pågår med att privatisera och konkurrensutsätta de gemensamma verksamheterna inom sjukvård, skola, äldreomsorg osv måste med Marx synsätt vara en obehaglig tillbakagång. Verksamheter som präglats av demokratisk styrning och varit byggd på mänskliga behov förändras mot en kapitaliststyrd verksamhet som bygger på icke demokrati, konkurrens, intressekonflikter och vinstmaximering.

Om man anammar Karl Marx analys så kan man med fog säga att politiker idag försöker driva utveckling bakåt. Från lite socialism till mer utav kapitalism. Vem det gagnar har jag svårt att förstå. Människan förändrar sig själv genom att förändra världen.

april 22, 2013

Alltfler ställs mot väggen.

 
Över 400.000 personer går arbetslösa och det innebär för många att livhanken är beroende på A-kassa. Det finns dessutom många tusen sjuka som riskerar eller redan har blivit utförsäkrade från Försäkringskassan. Detta pga en byråkratisk regel som säger att man inte får vara vara sjuk längre än ett förutbestämt antal dagar. Det svenska välfärdssamhället krackelerar. Allt fler blir medvetna om det. Fler och fler ogillar den borgerliga alliansens förändringar av socialförsäkringssystemet. En nyhet för dagen är just att alltfler, även överraskande många moderata väljare/sympatisörer, anser att det gått aldeles för långt. En stor undersökning som SOM i dagarna presenterar har gett ett sådant häpnadsväckande resultat. Tänk dig att Reinfeld inte ens har majoritet för sin politik bland sina egna väljare. Vad och vilka företräder då den politiska församlingen?
 
Häromdagen fick jag ett brev från en gammal vän där verkligheten och gällande regelverk avsevärt kommer att försvåra vardagen. Jag rekomenderade socialbidrag/försörjningsstöd om det inte skulle funka i avvaktan på nytt arbete. Inte ta ut förtidspension och själv ensam stå för lösningen. Arbetslöshet och sjukdom är inte per automatik någonting som varje individ bär ansvar för. Arbetslösheten är ett samhällsproblem och det måste vi gemensamt råda bot mot. Eller - innan vännen får komma till tals - så måste jag citera den gamle socialdemokratiska ideologen och finansministern Ernst Wigfors som ställde sig frågan: Hur kan samhället ha råd att inte låta människor arbeta?
 
 
 
Hej Thommy!
Det sprack, det där jag sa att jag skulle maila dig på eftermiddagen. Men nu skickar jag några rader till dig. Har idag varit i min lilla stuga som ligger 8-9 kilometer bort. Första gången jag cyklade detta år. Har ju varit så jädrans kallt. Även om det ibland har varit sol och blå himmel så har det ändå varit kallt.
 
Nu stundar hårda tider för min del. Att vara kulturarbetare i dessa dagar är ingen höjdare rent ekonomiskt. Kultur får inte kosta tycker alliansen. Jobben har verkligen sinat. Har länge fått förlita mig på att fylla upp med a-kassa eftersom inte jobben räckt till. Nu är jag utstämplad och tillhör numera fasarnas skara. Du vet fas1, fas 2, fas 3. Ruggigt. Sen blir jag fattigpensionär. Ingen tjänstepension. Nej nu talar vi inte mer om det.

Var och lyssnade på Jonas Sjöstedt som talade om vinster i välfärden. Stor publik. Han var ruggigt bra vilket glädjer mig då jag tycker han har varit rätt osynlig. Men nu var han i toppform och när jag lyssnade på honom undrade jag hur det kommer sig att inte alla är vänsterpartister. Allt han sa är ju fullständigt självklart. Du får ursäkta mig men jag undrar vad socialdemokraterna håller på med. Verkar inte finnas några planer på att ta bort något av de fulheter som allinasen infört. Vad vilja socialdemokraterna undrar jag.

Ja ja, nu har jag kommit hem från vår bokcirkel och nu tänker jag se sista avsnittet av Brottet på SvTplay.
 
Hörs!
Kram ................

mars 18, 2013

Kantstött och fattigare efter Försäkringskassebeslut


Om det är sant, hur har det kunnat bli så här. Som skribent av dessa rader så skulle jag vilja få veta var felet ligger. Det verkar helt osannolikt att minskade inkomster i en familj kan innebära att man förlorar sitt bostadsbidrag och blir återbetalningsskyldig. Har hört följande och frågar mig nu, finns det en hund begraven.

Pia bor med sin dotter. Hon arbetar i offentlig sektor. Har en lön som gör det svårt att få ekonomin att gå ihop. Ansöker om bostadsbidrag. Dottern har fyllt 18 och studerar för en gymnasieutbildning.  Ansökan görs och Pia får ett bostadsbidrag på 2000 kronor i månaden. Medsökande är dottern eftersom hon fyllt 18 (efter 18 är man vuxen och skall vara självförsörjande) och dottern uppger att hon studerar på gymnasiet. Familjen kan därför beviljas bostadsbidrag tills dottern fyllt 19 år. Därefter måste en annan ekonomisk lösning komma till.

Mamma Pia beviljas ett bostadsbidrag med följande ekonomiska premisser;

-       (+) Månadsinkomsten

-       (-) Hyran per månad

-       + 1050 kronor/mån, dotterns studiebidrag

-       2000 kronor i bostadsbidrag/mån.

Dotterns studiebidrag och beviljat bostadsbidrag innebär att familjens ekonomi förstärks med 3050 kronor per månad. En inte alltför obetydligt ekonomiskt tillskott hos en offentliganställd, heltidsanställd och ensamstående mor med låglöneprofil. Devisen det ska löna sig att arbeta verkar inte politikerna haft som relevans i det här sammanhanget. Skrämmande och skamligt att en heltidsarbetande ensamstående mor inte ska ha en lön som innebär att man kan klara sig utan bostadsbidrag. Fast det är ju förstås en annan fråga.

I alla fall så händer följande. Dottern klarar inte längre sin utbildning. Frånvaron ökar och hon kliver av den praktiska delen av sin utbildning. Heltidsutbildning är inte längre det som gäller. Fortsätter med de teoretiska delarna. Detta är en känslig och jobbig utveckling. Dottern låtsas som det regnar. Modern får ingenting veta och tiden går. Eftersom dottern inte har tillräckligt hög närvaro så dras studiebidraget in. Modern fortfarande ovetande tills Försäkringskassan meddelar detta och att det innebär att Pia på felaktiga grunder fått 3 månaders bostadsbidrag. Sex tusen kronor skall återbetalas. Bostadsbidraget har plötsligt blivit en skuld och dottern har längre inget studiebidrag.

Helt plötsligt skall Pia klara sig på den nivå som vid ansökningstillfället ansågs vara för låg för att leva ett drägligt liv på. Dessutom skall hon betala tillbaka en skuld på 6000 kr och fullt ut försörja dottern tills hon får ”egen” inkomst av arbete eller försörjningsstöd.

Ingenting är löst. Situationen försämrad. Om detta kan man tycka mycket. Regler är visserligen regler och bör självklart följas. Men ibland kan de få konstiga och orimliga  konsekvenser. Då bör man kunna fundera på en förändring och anpassning av regelverket så att det bättre kommunicerar med hur människor lever och drabbas. Bostadsbidraget har stoppats. Återbetalning för 3 månaders felaktiga utbetalningar och inget alls under de månader som återstår till att dottern fyllt 19. Ett hårt slag för den som lever under en stram ekonomisk verklighet.

Ett mer humant system skulle kunna sett ut så här;

1.    Om dottern inte fullföljer sina studier. Självklart inget studiebidrag. – 1050 kr/mån

2.    Bostadsbidraget avslutas inte retroaktivt utan efter en månad från det att modern fått kännedom. Försäkringskassan informerar och berättar vad som skett. Att bidrag inte utgår från xx.xx.xx.

3.    Att dottern får möjlighet att söka andra inkomstkällor för mat och hyra. I det här fallet kan det handla om att söka försörjningsstöd hos hemkommunen vilket brukar ta sin tid och inte heller vara särskilt enkelt.

4.    På så sätt skulle en oskyldig mor drabbas mindre och inte helt ensam drabbas av en skoltrött dotters avhopp.