Hur ska man bete sig om man vill förändra världen. Hur är det bästa sättet? Ska utbud och efterfrågan avgöra och att framtiden formas på en marknad. Det finns de som tycker så. Eller ska samhället få sin karaktär genom politiskt fattade beslut? Människor med vänster eller högersympatier svarar nog olika på vilket av valen som är mest framgångsrikt för att forma samhällen, tillfredsställa behov och lösa aktuella problem.
För någon dag sedan var det ett möte som syftade till att kompetensutveckla personal inom psykiatrin. Det var ett tiotal personer som skulle lära nytt under ett par dagar. Inledningsvis var det sedvanlig presentation om namn, yrke, erfarenhet osv. I presentationen ingick också att svara på en frågeställning: Om jag fick bestämma, då skulle ….. När svaret lämnades skulle man utgå från att den som svarade, ensam ägde all makt i Sverige. Så här blev svaren;
- Ordna så att det blev fler ungdomsgårdar (mer satsningar på våra ungdomar)
- Möjlighet att tidigare gå i pension. (55+pension eller bonusår)
- Förbättrade villkor för barnfamiljerna (ekonomiskt och boendemässigt)
- Träffa och prata med Filippa Reinfeldt om aktuell landstingspolitik
- Skapa fler boenden för unga psykiatriskt funktionshindrade
- Fri tand- och sjukvård
- En längre föräldraledighet
- Förbättra skolans verksamhet. Ökade resurser och mer av trygghet.
Tänk! Ingen föreslog sänkt skatt. Däremot blev det en rad av åtgärder som skulle innebära att det politiska systemet måste verka för att omfördela, praktiskt genomföra och ordna så att det som man ville skulle bli verklighet. Om jag fick välja och bestämma vilket av förslagen som skulle få bli verklighet så skulle mitt val bli ganska självklart. Jag skulle kräva att kommunerna förbättra sin planering och genomföra nödvändig utbyggnad med boenden till unga psykiatriskt funktionshindrade. Och när jag ändå håller på och bestämmer så skulle jag också ordna det så att de fick en sysselsättning och daglig verksamhet. Det är mitt intryck att många unga psykiskt funktionshindrade alltför ofta saknar vettig sysselsättning och alltför länge är hänvisade till ett boende hos föräldrar. Både den unge och föräldrar ser fram emot en flytt hemifrån. Handikappet, bristande resurser och en trög marknadsanpassad bostadsmarknad sätter alltför stora käppar i hjulet.
Banne mig ska jag inte, efter påskhelgen, skriva en medborgarmotion om detta. Det är en viktig fråga för våra kommunalpolitiker att debattera och besluta kring. Förutom att skriva en medborgarmotion så kommer jag under veckan att hålla tummarna för Timrå. Det gick ju vägen mot Modo och nu är det semifinalspel som gäller. Du hänger väl med? För övrigt vill jag bara tillägga, GLAD PÅSK!
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta var Fredagens bidrag. Du kan också se den på denna länk
.
mars 22, 2008
mars 21, 2008
Diskriminerad - eller?
Ett arbetsplatsombud, kommunals anslagstavla och ett gäng medlemmar är den fackliga basen på mitt jobb. Ingen organiserad mötesverksamhet att tala om, men ibland spontana samtal och diskussioner. Anslagstavlan hänger myndigt och uppfordrande i personalrummet. Det finns inbjudningar till kurser och möten. Där finns uppmaningar om hur man kan konsumera det man behöver med rättvisa, ekologi och minskade växthusgaser som positiva synergieffekter. Mitt samlade intryck av det som anslås ger en bild av vad Kommunal står för. Det är otvetydigt en organisation som främjar tanken om att; Handla rättvist!
Att facket har sin utgångspunkt i rättvisan gläder en stöt som mig. Om så inte vore fallet, hur skulle då våra arbetsplatser och samhälle formas? Det finns personer – alltför många – som när någon diskrimineras eller på annat sätt blir illa behandlad avfärdar detta med: ”det finns ingen rättvisa”. Med detta som grund så menar man att man också accepterar vad som hänt. Indirekt avfärdas rättvisan som något icke eftersträvansvärt, åtminstone i det aktuella fallet. Som livsåskådning och ett direkt samband mellan avsaknad av rättvisa och att den därför inte är intressant, skrämmer. Rationell diskriminering är ett ord som jag alldeles nyss kommit i kontakt med. Det var en moderat politiker som talade om det på en av deras stämmor. Ämnet var arbetsmarknadspolitik och lönefrågor. I sitt anförande gick han emot den gängse tanken om lika lön för lika eller likvärdigt arbete och med likvärdig arbetsinsats. Detta var enligt talaren inte – ur moderat perspektiv – rätt, riktigt och eftersträvansvärt. Nej, lönen skulle bygga på rationell diskriminering. Vad det nu är? Det jag förstått är att man menar att lönen skall kunna vara olika även om flera anställda har samma arbetsuppgift och likvärdig prestation. Vad annars kan det vara som är liktydigt med att acceptera och bejaka diskriminering som fördelningsinstrument?
I min värld här på sjukhusgolvet undrar jag ibland vilken syn och praktik som styr min och arbetskamraternas lönesättning. Vi har individuell lönesättning utan tydliga lönekriterier. Vi möter effekten av en central överenskommelsen, nu omformad till en dold individuell lönesättning. Jag frågar mig: Är detta rättvisa eller riskerar vi att drabbas av rationell diskriminering?
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta var Torsdagens bidrag. Du kan också se den på denna länk.
Att facket har sin utgångspunkt i rättvisan gläder en stöt som mig. Om så inte vore fallet, hur skulle då våra arbetsplatser och samhälle formas? Det finns personer – alltför många – som när någon diskrimineras eller på annat sätt blir illa behandlad avfärdar detta med: ”det finns ingen rättvisa”. Med detta som grund så menar man att man också accepterar vad som hänt. Indirekt avfärdas rättvisan som något icke eftersträvansvärt, åtminstone i det aktuella fallet. Som livsåskådning och ett direkt samband mellan avsaknad av rättvisa och att den därför inte är intressant, skrämmer. Rationell diskriminering är ett ord som jag alldeles nyss kommit i kontakt med. Det var en moderat politiker som talade om det på en av deras stämmor. Ämnet var arbetsmarknadspolitik och lönefrågor. I sitt anförande gick han emot den gängse tanken om lika lön för lika eller likvärdigt arbete och med likvärdig arbetsinsats. Detta var enligt talaren inte – ur moderat perspektiv – rätt, riktigt och eftersträvansvärt. Nej, lönen skulle bygga på rationell diskriminering. Vad det nu är? Det jag förstått är att man menar att lönen skall kunna vara olika även om flera anställda har samma arbetsuppgift och likvärdig prestation. Vad annars kan det vara som är liktydigt med att acceptera och bejaka diskriminering som fördelningsinstrument?
I min värld här på sjukhusgolvet undrar jag ibland vilken syn och praktik som styr min och arbetskamraternas lönesättning. Vi har individuell lönesättning utan tydliga lönekriterier. Vi möter effekten av en central överenskommelsen, nu omformad till en dold individuell lönesättning. Jag frågar mig: Är detta rättvisa eller riskerar vi att drabbas av rationell diskriminering?
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta var Torsdagens bidrag. Du kan också se den på denna länk.
mars 20, 2008
Till slut är det slut!
Tämligen omgående kunde man förstå att någon obehaglig sanning dominerade i rummet. Är åter tillbaka på jobbet efter några dagars ledighet. Möts i rapportrummet av allvarliga ansiktsuttryck, en spänd atmosfär och tvivlande, tveksamma och frågande röster. Hur kunde det hända? Driver du med mig? Tror du att jag skulle skoja om något sån´t! När hände det? Vilka jobbade? Undra när hon hade bestämt sig? Det är frågor och svar som kläggar fast i örat och som med kraft omvandlas till oro, rädsla och sorg.
En av avdelningens patienter har under en permission satt punkt. Bestämt sig för att det egna livet kommit till vägs ände. Trots en mängd stödjande insatser, trots en kår av yrkesutövare som fanns där för hennes skull och trots sina närstående togs detta dramatiska och oåterkalleliga beslut. Hur ändades detta liv? Var det ett noga överlagt beslut eller var det en handling styrd av stundens ingivelse, en svår ångestattack eller en känsla av otillräcklighet? Frågorna finns där men svaren saknas. Och i denna tumultartade situation finns det andra som pockar på uppmärksamhet, behandling och omvårdnad. Vi befinner oss på en psykiatrisk akutvårdsavdelning med patienter som för en kortare period förlorat fotfästet och som stundvis känner sig desorienterad i en svårhanterlig vardag. Villkoren för en psykiskt sjuk person kan vara nog så tuffa. I vår värld kan en schizofrens ansträngningar att hålla ihop dagen vara fullt jämförbart med den prestation Susanna Kallur gör när hon slår världsrekord på 60-meter häck.
Det är i perspektiv av en tragisk händelse med självmord som bilden av en yrkeskår växer fram. Kollegor som i sin yrkesutövning ständigt och dagligen har till sin uppgift att stödja, gränsa, utveckla, hålla ihop och ge framtidstro till personer som just här och nu inte känner att den egna identiteten håller för att möta de livsvillkor som gäller. En kår som arbetar med det mörka, diffusa och ogripbara för att träget sträva för att patienten ska orientera mot det ljusa långt borta i tunneln. Det är då man känner stolthet. Det är då man känner styrka. Nästan vad som helst kan få hända, men vi sörjer, vi funderar, vi omvärderar och vi reser oss igen. För det är vårt jobb och vi vill och kommer återigen att med fullt fokus, stor tillförsikt och full av energi att stå redo för att möta och stödja medmänniskor i kris.
Statistisk sett tar tre personer varje dag sitt liv. Varje dag året runt. Se aktuell statistik för 2005, klicka här
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta var Onsdagens bidrag. Du kan också se den på denna länk
En av avdelningens patienter har under en permission satt punkt. Bestämt sig för att det egna livet kommit till vägs ände. Trots en mängd stödjande insatser, trots en kår av yrkesutövare som fanns där för hennes skull och trots sina närstående togs detta dramatiska och oåterkalleliga beslut. Hur ändades detta liv? Var det ett noga överlagt beslut eller var det en handling styrd av stundens ingivelse, en svår ångestattack eller en känsla av otillräcklighet? Frågorna finns där men svaren saknas. Och i denna tumultartade situation finns det andra som pockar på uppmärksamhet, behandling och omvårdnad. Vi befinner oss på en psykiatrisk akutvårdsavdelning med patienter som för en kortare period förlorat fotfästet och som stundvis känner sig desorienterad i en svårhanterlig vardag. Villkoren för en psykiskt sjuk person kan vara nog så tuffa. I vår värld kan en schizofrens ansträngningar att hålla ihop dagen vara fullt jämförbart med den prestation Susanna Kallur gör när hon slår världsrekord på 60-meter häck.
Det är i perspektiv av en tragisk händelse med självmord som bilden av en yrkeskår växer fram. Kollegor som i sin yrkesutövning ständigt och dagligen har till sin uppgift att stödja, gränsa, utveckla, hålla ihop och ge framtidstro till personer som just här och nu inte känner att den egna identiteten håller för att möta de livsvillkor som gäller. En kår som arbetar med det mörka, diffusa och ogripbara för att träget sträva för att patienten ska orientera mot det ljusa långt borta i tunneln. Det är då man känner stolthet. Det är då man känner styrka. Nästan vad som helst kan få hända, men vi sörjer, vi funderar, vi omvärderar och vi reser oss igen. För det är vårt jobb och vi vill och kommer återigen att med fullt fokus, stor tillförsikt och full av energi att stå redo för att möta och stödja medmänniskor i kris.
Statistisk sett tar tre personer varje dag sitt liv. Varje dag året runt. Se aktuell statistik för 2005, klicka här
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta var Onsdagens bidrag. Du kan också se den på denna länk
mars 19, 2008
Har du det skitbra eller?
För en stund sedan gick jag på toaletten. Det var inga problem. Blev vad man brukar säga skitnödig och gick därför på toan för att göra mina behov. Det tog ca 5 minuter med aktiviteten och handtvätt. Efter en kort stund kunde jag alltså återuppta det jag höll på med. Toalettbesöket gick helt friktionsfritt och beslutet om när och hur var helt och hållet mitt eget. Det enda som hade kunnat hindra mig hade varit om toaletten redan varit upptagen. Som tur var det inte så.
Tänk vilken liten och trivial händelse. Det här gör man ju flera gånger om dagen utan att behöva tänka sig för. Detta gäller dock inte alla av oss. För en del människor är ett toalettbesök förknippat med en hel del problem. I första hand tänker jag på alla gamla, handikappade och sjuka som inte för egen maskin klarar att göra dessa nödvändiga besök. Att få en ”hjälpares” tid och uppmärksamhet kan vara en nödvändighet för många. En avgörande faktor för dessa personers toalettsvårigheter har sin grund i fysiska eller psykiska tillkortakommanden.
Det finns också personer med samma fysiska status som du och jag som har stora problem med att göra nödvändiga toalettbesök. Många har arbeten som hindrar att gå på toaletten när urinblåsan är full eller när tarmen behöver tömmas. Busschaufförerna var en grupp som för några år sedan aktualiserade denna fråga. Man skulle köra ”sin buss” och ”sin tur” och utrymmet för nödvändiga toalettbesök var minimal. Väntetiden mellan varje turavgång var också så kort att toalettbesök var svårt. Det som inte tillräckligt väl uppmärksammas är att det inte bara busschaufförer som periodvis har problem med skitandet och pissandet. Landsorganisationen (LO) organiserar 1,7 miljoner fackliga medlemmar. Hela 20% eller 340.000 personer har ett jobb som tvingar dom att fråga om dom kan få gå på toaletten. Dessa personer kan inte gå ifrån jobbet under 5 minuter utan att be om lov eller kalla på ersättare. Det är väl skitdåligt?
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta var Tisdagens bidrag som tyvärr pga tekniskt missöde kom in ett dygn för sent. Du kan också se den på denna länk
tutut
Tänk vilken liten och trivial händelse. Det här gör man ju flera gånger om dagen utan att behöva tänka sig för. Detta gäller dock inte alla av oss. För en del människor är ett toalettbesök förknippat med en hel del problem. I första hand tänker jag på alla gamla, handikappade och sjuka som inte för egen maskin klarar att göra dessa nödvändiga besök. Att få en ”hjälpares” tid och uppmärksamhet kan vara en nödvändighet för många. En avgörande faktor för dessa personers toalettsvårigheter har sin grund i fysiska eller psykiska tillkortakommanden.
Det finns också personer med samma fysiska status som du och jag som har stora problem med att göra nödvändiga toalettbesök. Många har arbeten som hindrar att gå på toaletten när urinblåsan är full eller när tarmen behöver tömmas. Busschaufförerna var en grupp som för några år sedan aktualiserade denna fråga. Man skulle köra ”sin buss” och ”sin tur” och utrymmet för nödvändiga toalettbesök var minimal. Väntetiden mellan varje turavgång var också så kort att toalettbesök var svårt. Det som inte tillräckligt väl uppmärksammas är att det inte bara busschaufförer som periodvis har problem med skitandet och pissandet. Landsorganisationen (LO) organiserar 1,7 miljoner fackliga medlemmar. Hela 20% eller 340.000 personer har ett jobb som tvingar dom att fråga om dom kan få gå på toaletten. Dessa personer kan inte gå ifrån jobbet under 5 minuter utan att be om lov eller kalla på ersättare. Det är väl skitdåligt?
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta var Tisdagens bidrag som tyvärr pga tekniskt missöde kom in ett dygn för sent. Du kan också se den på denna länk
tutut
mars 17, 2008
Vad kan man få slåss för?
Ingen slog mig idag. Har jobba i helgen. Jobbar som skötare inom psykiatrin. Inte heller någon av mina arbetskamrater har blivit misshandlad. Däremot blev en kollega för en tid sedan slagen i magen och på armarna utav en patient som frågat efter och nekats en extra medicinering. Personal och andra patienter kom till undsättning och lyckades avbryta angreppet. Om inte detta skett så vet man inte hur det hade kunnat sluta. Kollegan blev mycket skakad och efter flera års anställning så valde hon att säga upp sig och byta yrke. En polisanmälan gjordes och angriparen har nu blivit dömd för rättspsykiatrisk vård för våld mot tjänsteman. Kollegan begärde att domstolen skulle utdöma 5.500 kronor i skadestånd för sveda och verk och för den kränkning som slagen innebar. Tingsrätten ansåg att det inte förelåg tillräckligt starka skäl för att utdöma de begärda 5.500 kronorna. Det skäl som tingsrätten åberopade som grund för sitt avslag var att våld ingår i jobbet och därför inte berättigar till skadestånd. Skrämmande sätt att resonera kan jag tycka. Tänk om man resonerade på samma sätt när det gäller mobbing. Om mobbing förekommer på en skola eller i samhället så är det inte rimligt att utdöma skadestånd eftersom mobbing ändå finns. Poliser skulle inte få några skadestånd vid tex en dödskjutning därför att en del av de kriminella är våldsbenägna och det vet man när man väljer polisyrket. Tänk om det var så att bara för att något redan förekommer så skulle det vara hinder för att ett skadestånd skulle kunna utdömas. Om det skulle vara så skulle vi nog se rättsväsendet som sjukt, ologiskt och otidsenligt.
Man slår också på andra ställen varandra. Inom idrottens värld pågår ett flertal kamper om titlar i slalom, bandy, skidor och ishockey. Det är time för slutspelshockey. Mesta mästarna Djurgården finns med och det är bra. Det är dock den lilla klubben med tradition, stort hjärta och en sjuhelsikes publik som får mitt stöd. De regerande svenska mästarna Modo har i tre matcher fått smaka Timrås sisu. Ikväll kan den fjärde raka segern komma och resan mot ett första SM-guld fortsätter med expressfart. Heja Timrå!
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta är måndagens bidrag. Du kan också se den på denna länk.
tutut
Man slår också på andra ställen varandra. Inom idrottens värld pågår ett flertal kamper om titlar i slalom, bandy, skidor och ishockey. Det är time för slutspelshockey. Mesta mästarna Djurgården finns med och det är bra. Det är dock den lilla klubben med tradition, stort hjärta och en sjuhelsikes publik som får mitt stöd. De regerande svenska mästarna Modo har i tre matcher fått smaka Timrås sisu. Ikväll kan den fjärde raka segern komma och resan mot ett första SM-guld fortsätter med expressfart. Heja Timrå!
Även publicerad i Kommunalarbetaren (på nätet).
Fick förmånen att vara veckans bloggare under v 12. Detta är måndagens bidrag. Du kan också se den på denna länk.
tutut
mars 01, 2008
Inte just nu, utan senare i så fall
Vi har en borgerlig allians som styr Sverige. Inledningen på deras mandattid präglades av en viss beslutsamhet. Visst tog man en hel del beslut. Oftast hårt kritiserade och impopulära. Dessutom var det en hel del av utspel om kommande förändringar alla med inslag av traditionellt borgerligt tänkande om att de som har mycket måste få mer och vanligt folk ska sättas åt.
Det är inga bonuspoäng och morötter utan straff och piska som gäller fuskande VAB-föräldrar, hårdare krav på långtidssjukskrivna, försämrade A-kassor m.m., samtidigt som man inte verkar ta ordet skattesmitare i sin mun. Syftet är uppenbart och man måste betrakta det som traditionell högerpolitik. Med ökad konkurrens, med ökad otrygghet och med ökad marknadsanpassning så kommer många att tvingas nöja sig med mindre. De som drabbas hårdast tvingas neråt på den socio-ekonomiska skalan samtidigt som andra genom skråtänkande och begränsade utbildningsplatser höjer sin status och lön. Ur ett perspektiv är till och med arbetslöshet till gagn för att öka konkurrensen och hålla priserna (läs lönerna) nere. Det innebär nog att vi får fler skoputsare och reklamutdelare. Vad tjänar egentligen alla de som delar City, Metro och Punktse. Det står så många på så många ställen. Vari ligger lönsamheten? Är de billig arbetskraft med dåliga anställningsvillkor eller har tidningarna stora annonsintäkter? Situation Stockholm säljs av så få gatuförsäljare trots att den både är annonsfinansierad och kostar.
Man måste ha klart för sig att konkurrens alltid skapar en vinnare och en eller flera förlorare. Efter rivstart och ministerskandaler har alliansen verkligen tappat styrfart. Nu verkar det stiltje i verkstan. Omvandlingen av Sverige är timeoutad. Tycker att man dagligen och stundligen får signaler om att det man tänkt inte kan bli av. Inte just nu, utan i så fall senare - utgör snart det alliansmantra som beskriver deras politik. Det verkar inte bli något av tanken på obligatorisk A-kassa (bra!). Det verkar inte bli någonting av tanken om att man inte själv får försäkra sig om förbättrat inkomstskydd för långtidssjuka (bra!). Tidningen Arena har på ett bra sätt behandlat alliansens aktuella tillkortakommande.
Även publicerad i: Punktse.se - nätupplagan
Det är inga bonuspoäng och morötter utan straff och piska som gäller fuskande VAB-föräldrar, hårdare krav på långtidssjukskrivna, försämrade A-kassor m.m., samtidigt som man inte verkar ta ordet skattesmitare i sin mun. Syftet är uppenbart och man måste betrakta det som traditionell högerpolitik. Med ökad konkurrens, med ökad otrygghet och med ökad marknadsanpassning så kommer många att tvingas nöja sig med mindre. De som drabbas hårdast tvingas neråt på den socio-ekonomiska skalan samtidigt som andra genom skråtänkande och begränsade utbildningsplatser höjer sin status och lön. Ur ett perspektiv är till och med arbetslöshet till gagn för att öka konkurrensen och hålla priserna (läs lönerna) nere. Det innebär nog att vi får fler skoputsare och reklamutdelare. Vad tjänar egentligen alla de som delar City, Metro och Punktse. Det står så många på så många ställen. Vari ligger lönsamheten? Är de billig arbetskraft med dåliga anställningsvillkor eller har tidningarna stora annonsintäkter? Situation Stockholm säljs av så få gatuförsäljare trots att den både är annonsfinansierad och kostar.
Man måste ha klart för sig att konkurrens alltid skapar en vinnare och en eller flera förlorare. Efter rivstart och ministerskandaler har alliansen verkligen tappat styrfart. Nu verkar det stiltje i verkstan. Omvandlingen av Sverige är timeoutad. Tycker att man dagligen och stundligen får signaler om att det man tänkt inte kan bli av. Inte just nu, utan i så fall senare - utgör snart det alliansmantra som beskriver deras politik. Det verkar inte bli något av tanken på obligatorisk A-kassa (bra!). Det verkar inte bli någonting av tanken om att man inte själv får försäkra sig om förbättrat inkomstskydd för långtidssjuka (bra!). Tidningen Arena har på ett bra sätt behandlat alliansens aktuella tillkortakommande.
Även publicerad i: Punktse.se - nätupplagan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)