När ingen annan ser

"Det har alltid varit lika svårt att förklara för utomstående exakt hur det känns att tvingas genomlida en onormal, vidrig, nedbrytande och våldsam barndom medan man på ytan ser ut att leva ett helt vanligt liv."


Läs: när ingen annan ser av Duncan Fairhurst.

.

Vem satsar på de arbetslösa?

I den politiska retorikens tjänst gäller det att utnyttja alla möjligheter till att imponera på den svenska valmanskåren. För någon dag sedan hörde jag något häpnadsväckande. Anders Borg pratade om att man bedrev en politik för full sysselsättning. Detta säger karln i samma veva som han presenterar sin senaste budget. Kanske vet han inte att det enligt SCB just idag är 459.000 arbetslösa. En ansenlig mängd människor som saknar jobb och egen försörjning. Dessutom innehåller budgeten inga nya insatser för att få stopp på detta utanförskap.

Hur målet om full sysselsättning - i moderat tappning - skall kunna bli verklighet har jag svårt att förstå. Även om konjunkturen kraftigt svänger och efterfrågan på arbetskraften ökar så har jag svårt att se att vi uppnår den fulla sysselsättningen. Detta av det enkla skälet att den nuvarande regeringen alltför ensidigt driver en skattesänkarpolitik. Vi vet tex att långtidsarbetslösa personer i stort tillhör tre grupper. De som har svårt att slå sig in på arbetsmarknaden är de utomnordiskt födda, personer med funktionshinder och de som är 55+. Dessutom är det betydande svårigheter för arbetssökande ungdomar som inte avslutat sin gymnasieutbildning.

Den budget som Anders Borg presenterade häromdagen saknade helt insatser för att hjälpa och stödja de arbetslösa. Dessutom drar man in ett lovat stöd till kommuner och landsting på 12 miljarder. Pengar som är nödvändiga för att upprätthålla kvalitet och sysselsättning i hårt ansträngda kommuner. Dessa pengar skulle på ett avgörande och aktivt sätt kunna bidra till en bättre välfärd med förhöjd kvalitet. Utan dessa pengar finns det risk för fortsatta uppsägningar. Inte på grund av bristande efterfrågan eller outtalade behov utan beroende på att det saknas ekonomiska medel. Massuppsägningarna av sjukvårdpersonal i Västernorrland är ett tydligt exempel på detta. En fortsatt skattesänkarpolitik undergräver förmågan att forma ett gott välfärdssamhälle.

.

Lön för mödan och att få äta gott!

Dagens tro om vad och hur ett samhälle formas utgår i allt för stor utsträckning från tankens makt över beteendet. Makten över tanken har för många blivit den nyckel som man anser sig behöva för att forma en önskvärd framtid. Detta fenomen kan man skönja på många områden. Inom den värld som behandlar människor med psykisk ohälsa är KBT (Kognitiv Beteendeterapi) nyckeln till det goda livet. I samhället i stort tävlas det också om våra tankar. Om vi tänker och betraktar världen rätt utifrån en given teori så kommer vi också att leva ett liv med utgångspunkt ifrån denna teori. Det omvända förhållandet dvs att det är ramarna eller begränsningarna i våra liv som skapar våra tankar och en teori om hur det är och vad som behöver göras räknas inte längre som lika gångbar.

Makten om våra tankar anses idag vara helt avgörande. Och den som vinner denna maktkamp kommer också att vinna kampen om samhällsutvecklingen. Även om den som segrar formar en utveckling som bara gagnar ett fåtal och missgynnar ett flertal. Att det förhåller sig på det sättet är det lätt att se. Ta bara organisationen Svenskt Näringsliv. En organisation som sammansluter Sveriges privata arbetsgivare och som har till syfte att forma ett samhälle där arbetsgivarnas intressen i större utsträckning styr samhällsutvecklingen. Denna organisation använder idag mer pengar till opinions- och upplysningsarbete än vad samtliga riksdagspartier gör tillsammans. Ur ett arbetsgivarperspektiv är makten över våra tankar oerhört viktig.

Att tänka stort och att tänka rätt kräver således sin man. Lukas 16 år har i Aftonbladet kommenterat en ledare som berör finansministern Anders Borg och argumenterar kring alliansens politik. Det centrala i och underrubriken anger artikelns kärna nämligen; Att ökade klyftor inte leder till minskade klyftor. Lukas tycker att denna artikel är trams och att en sådan utveckling är rimlig och rätt. Han säger tex ”Att de som kan skapa mycket pengar vinner mest på en skattesänkning är simpel matte.” Det tänket anger en uppfattning om vad som är viktigt dvs att den som under rådande ordning får den största avkastningen av det skapade värdet också är den som är mest nyttig. Någon eller något har vunnit makten om Lukas tänkande kring hur värden skapas och hur det borde fördelas. Om komponenterna i all typ av produktion begränsas till kapital och arbetsinsats för att skapa en nyttighet, så är det inte givet att inkomster av detta skall fördelas enbart till en kapital- eller löntagarelit (ur löneperspektiv). Man kan nog anta att det är fler som deltar och som borde få sin del av kakan.

Låt mig bara till detta konstatera! Under den tid som de högavlönade tiondelen av arbetskraften fått gigantiska skattelättnader och enorma inkomstökningar har ca 25.000 jobb försvunnit från den offentliga sektorn. Med resultat av ökad arbetslöshet och kvalitetsförsämringar. Ojämlikheten ökar således på många sätt.

Gott Nytt år!

Muslimer firar det nya året den 21 mars (Nouruz). Enligt den Gregorianska kalendern väntar de kristna med sitt nyårsfirande till den sista december. Då när det är kallt, mörkt och vi i Sverige lever relativt otillgängligt. Det är en frusen själ i en frusen kropp när det västerländska nya året invigs.

Under den senaste tiden har ljuset kommit. Det är inte mörkt när man går till jobbet och det är inte mörkt när man går hem. Skatan fraktar i sin näbb kvistar som den nybygger eller förbättrar sitt bo med. Den lilla Blåmesen har i sin näbb också gräs, fjädrar e.dyl. Även där gäller det att förbättra i den tilltänkta holken. Snön har smält bort och marken börjar sjuda av liv. Krokusen – den lille gynnaren – har sprängt sin barriär och strålar vackert mot solen.

Det är mycket som händer. Vinterns törnrosasömn är över och det börjar sjuda av liv. En universums och jordens återfödelse gör sitt intrång i våra hjärnor och varanden. Det är i det sammanhanget som det är kreativiteten får sin bästa näring. Under denna tid firar vi också påskhelgen. En helg som utifrån kristen tradition också handlar om en Jesus som återuppstod på den tredje dagen.

Allt detta sammantaget. Plus så mycket annat, borde vara skäl för att även vi i Sverige beslutade oss för att ändra vårt kalenderår. Överge den Gregorianska kalendern och införa något annat. Detta att fira det nya året. Då när något nytt föds eller när något dött återuppväcks borde ske någon gång i mars eller april. Ett nyårsfirande där vi lämnar det gamla och hälsar de nya ofödda eller ännu ej återuppståndna välkommen är mer rätt den 21 mars än den 31 december. Om jag vore den allsmäktige beslutaren i denna fråga, så skulle det nya året ha sin början under april månads första dag.

I Aftonbladet kan man idag läsa att Mona Sahlin och Socialdemokraterna har stora problem vad det gäller hennes popularitet i ”förtroendeligan”. Man kan befara att förtroendet för ett partis ledare också till viss mån kan komma att återspegla det valresultat som vi blir varse om 167 dagar. Om så är fallet återstår att se. Vad vi däremot vet är att det spekuleras kring möjliga och nödvändiga åtgärder för att vända trenden. Kanske ligger statsvetaren (Stig-Björn Ljunggren) närmast sanningen när han menar att partiet idag ”inte förmår anpassa politiken för ett annorlunda samhälle”.

Kanske behöver Mona Sahlin och Socialdemokratin också ges sig en möjlighet till att återfödas i ett anpassat nyårsfirande som har sin grogrund i dagens samhälle där klassorättvisor och klasstillhörighet inte är den enda markören för vad och vem man gillar.