I väglöst land!

Så har den borgerliga allianser lagt ytterligare en budget som anger dom politiska värdena för hur Sverige kommer att formas den närmaste tiden. Alliansen levererar och upprepar sitt mantra om att det man gör görs för att skapa full sysselsättning och för att försvara och vidmakthålla goda statsfinanser. Det är bra, åtminstone som rubriksättare på alliansens reklamtavla. Det är viktigt att ligga i fas med vad den svenska valmanskåren önskar. I den meningen tror jag att alliansen intagit en alldeles riktig ståndpunkt. Ingen i valmanskåren önskar ett samhälle med arbetslöshet och med de statliga finanserna i obalans. Man kan heller knappast hitta någon politisk sammanslutning som anser att full sysselsättning och ordning och reda i finanserna skulle vara felaktigt.

I själva verket råder det nog konsensus kring målen men vägen dit kan nog se helt olika ut. Karin Boye skrev i en dikt – det är inte målet, utan det är vägen som är mödan värt. Alliansens väg är gåbar men det finns avsnitt som man gör mindre farbara för dom med den sämsta utrustningen. Är försämringarna för de sjuka, deltidsarbetslösa och arbetslösa nödvändig för att uppnå målen? Om alliansen i huvudsak skulle rikta sina resurser till att skapa förutsättningar för friskhet (förbättrad arbetsmiljö, mindre stress osv), ge möjligheter för att deltidare får jobba heltid och att verkligen nå full sysselsättning kunde det se annorlunda ut. Skulle perspektivet ligga på att lösa detta, då kunde de föreslagna försämringarna anstå. Och utgifterna på dessa områden skulle med automatik minska. Nu gör alliansen inte så! Dom börjar i andra änden! Försämrar villkoren för dom som redan är sjuka, deltidsarbetslösa och dom som riskerar att bli arbetslösa samtidigt som man ger höginkomsttagare och fastighetsägare gigantiska lättnader. Höga inkomster ger höga skattelättnader. Höga taxeringsvärden på fastigheten ger stora vinster i fastighetsskatten.

Ibland får jag en känsla av att man medvetet blandar äpplen och päron. Målet är ok och det ställer nog de flesta upp på. Sen försöker man föra den svenska valmanskåren bakom ljuset. För att uppnå full sysselsättning och för att ha ordning på de svenska finanserna behöver man inte flytta resurser från dom som har mindre till dom som nästan badar i pengar och har fina stora kvadratmetrar att rumstera i. Men allt ligger nog i linje med en traditionell högerpolitik eller som finansminister Anders Borg (m) lär ha sagt i en intervju. Vi gick inte till val på att minska inkomstskillnaderna i samhället. Det säger väl allt!

Ensam och stark

Strax bakom nu såg det annorlunda ut. Sverige och förutsättningarna för mänsklig växt har över tid förändrats. Ibland till det bättre. Ibland till det sämre. Häromdagen iakttog jag en papperskorgsgluttare. En av många som är på jakt efter pantningsbara burkar och flaskor. Dessutom kan den bilden kompletteras med det faktum att dagens samhälle också berikats med tiggare och tiggeri. Vad kan en dags insamlande ge för förtjänst? Går den att jämföra med de insamlingar som skedde under 70-talet. Strax bakom nu var det ett annorlunda insamlande. Då var det bössinsamling till våra broderfolk i bla Chile och Vietnam. Minns att några timmar framför systembolaget en lördagsförmiddag kunde inbringa 300-400 kronor. Med dagens penningvärde en ansenlig summa. Gatubilden har – kan man säga – förändrats från solidaritet till individualiserade insamlingar för egen försörjning.

Strax bakom nu såg det annorlunda ut. På 70-talet uppbar jag studiebidrag och nyttjade möjligheten till studielån. Vill minnas att det var 19.000 kronor/termin. För egen del kompletterade jag denna inkomst med att sommarjobba. Det jag tjänade på sommaren och CSN-pengarna gav mig ett gott liv med hyfsat goda ekonomiska villkor. Idag verkar det vara helt annat. Studenter klagar på att studiefinansieringen är för dålig. Regeringen klagar på att skolan är för dålig. Man lär sig – som elev – för lite i förhållande till omvärlden. Skol-Björklund (Fp) har åtskilliga gånger ondgjort sig över detta faktum. Det måste bli bättre med kunskapen och det måste bli ordning och reda. De som idag heltidsstuderar ska nu få hjälp på vägen. Var och en som vill eller kan ska förutom heltidsstudierna ges möjlighet att jobba mer för att försörja sig under studietiden. Inkomsttaket av förvärvsarbete i samband med studier planeras att höjas. Man frågar sig dock om denna åtgärd rimmar med en ambition att höja kunskapsnivån och att skapa den ordning och reda som man säger sig vilja ha.

Strax bakom nu såg det annorlunda ut. Då var det mer utav solidaritet. Nu är det mer av individualism. Är det rättvisa när såväl fattiga som studenter i större utsträckning än tidigare själva måste lösa sina ekonomiska bekymmer. Genom våra skatter skulle vi kunna finansiera och stödja såväl dom fattigaste som våra studenter. Men det kanske inte är önskvärt. Strax framför nu kommer att vara annorlunda. Har papperskorgskonkurrensen ytterligare brett ut sig då. Eller?


Även publicerad i;
Punktse.se -
Nätupplagan 18/9-07
Pappersupplagan 1/10-07