Det är inte många dagar kvar nu innan vi passerar denna valrörelses bästa dagföredatum. Den 19 september är det klart och avgjort vilka som får styra Moder Svea in i framtiden. Alla förståsigpåare säger att det är ett jämnt val och att det är ca 100-150.000 osäkra väljare som kommer att bli tungan på vågen. Det man kan undra utifrån detta, bedrivs hela kampanjen för att få grepp om denna lilla men viktiga valmanskår? Majoriteten av väljarna verkar redan ha en fast förankring i någon av blocken. Fast säker kan man väl inte vara. Gjorde själv en åsiktstest som finns i LO-tidningen. Mina svar på deras 25 enkätfrågor gav kunskap om att jag har åsikter till förmån för ett parti som jag aldrig röstat på. Har alltid röstat på ett annat. Är detta ett uttryck för ett fel hos enkäten eller är det jag som alltför mycket skiljer på min teori och praktik. I alla fall så var jag inte speciellt mycket moderat. De blev långt ner för mig, fast det som förvånade var att jag var lite mer Sverigedemokrat än just Moderat. Om jag skulle följa enkätens resultat så innebär det för min del partibyte, men mycket talar också för att det blir som vanligt.
När det gäller vad man ska välja så har det nog i någon mening aldrig varit lättare än nu. Egentligen står valet mellan två paket (Alliansen och De rödgröna). Det är mellan dessa paket som vi har att välja. Paket som i ena fallet kommer att domineras av Moderat samhällsutformning medan den andra sidan kanske kommer att domineras av Socialdemokraterna. Fast där är opinonsläget osäkert och man kan idag inte förutse de inbördes styrkerelationerna, mellan framförallt Mp och S. Den enda oroshärden kring block- eller paketpolitiken är om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen eller ej. För den som inte gillar Sverigedemokratiskt inflytande blir det ett enkelt val. Då väljer man någon av de rödgröna. Det är de enda som uttalat att man inte kommer att acceptera deras inflytande på den egna politiken. För att förhindra det är man tex beredd att samarbeta med partier i Alliansen. Moderaterna har däremot inte sagt så, de kan tänka sig att sätta sig vid makten där Sverigedemokraterna ges rollen som vågmästare och därmed också stödparti.
Just nu är valkampen hård och det verkar finnas en hel del pengar till reformer och andra förbättringar. Den tiden kommer dock med all säkerhet inte att vara för all framtid. Ganska snart – osäkert när – kommer det en diskussion om att det saknas skattemedel för att genomföra viktiga samhällsåtgärder. Kanske tvingas man också till sparprogram. Det är då som vi måste ha byggt en samhällsapparat, en samhällslogistik och verksamheter som är rimlig och ekonomsikt försvarbar och som inte är slösaktig. Häromdagen läste jag en artikel om konsekvenser kring valfriheten av vilken vårdcentral man väljer att vara ansluten till. Privat eller offentlig. Ur ekonomisk synpunkt är idag denna valfrihet inte speciellt bra. När du går från den ena till den andra, så förlorar den förra direkt en del av sina intäkter. Det rör sig i Västernorrland om 2.307 kr per person och år. Ju större rörligheten blir mellan olika vårdcentraler så innebär det att ekonomin för den ”förlorande” vårdcentralen blir ytterst osäker kanske med budgetunderskott som resultat. Om/när det blir verklighet måste verksamheten anpassas (personalnedskärning, nedläggning). I avvaktan på att detta är genomfört kommer verksamheten att blöda och stora underskott skapas. Och när det blir så, så innebär det med all säkerhet att skattemedel måste användas för att betala underskotten. Detta oavsett om det är en privat eller offentlig vårdcentral som går i ”konken”. På så sätt kära skattebetalare kommer vi att få betala för samma plats minst två gånger. Snacka om att kasta pengar i sjön.
För dig som vill läsa artikeln:
Privata vårdcentraler ger stora minussiffror.
