En krämpa men två avgifter

Det kunde inte vara sant! Otroligt! Sinnika varvar skratt med ett ojande över smärtan. Det som inte skulle hända hade hänt. Vi var på kurs. Kompetensutveckling kring hur man hanterar aggressiva och våldsamma kontakter med våra patienter. Utbildningen är skräddarsydd för psykiatrisk vårdpersonal. Inte ofta, utan mer sällan finns det situationer med konfliktartad karaktär. Hur man kan/ska hantera dessa händelser är syftet med kursen. Det vill säga att kunna förhindra upptrappning av konflikten och så snabbt som möjligt skapa lugn. Det är som sagt ovanligt men det förekommer känsliga situationer på en psykiatrisk vårdavdelning. Våldet har många olika ansikten. Det kan vara såväl verbalt som fysiskt våld. Och när det sker kan det vara patient som angriper patient, patient som är aggressiv mot personal eller personal som utför ”vårdande våld” gentemot patient.

Svåra situationer som ofta inte automatiskt har sin lösning i ryggmärgsbeteende eller som kan ta intryck av hur konflikter löses i krogmiljön. Det gäller att fungera rationellt och proffsigt. Detta skulle vi lära oss mer utav, när olyckan var framme. Under ett pass med fysiska övningar var oturen framme. Sinnika tappar balansen, ramlar och skadar handleden. Kursmiljön byts mot sjukhusmiljö. Vi åker till SÖS-akuten för undersökning och behandling.

Ett akutbesök kostar 260 kronor. Men det räcker inte med det. Efter en första undersökning remitteras Sinnika vidare till röntgen för att avgöra om något är brutet eller inte. Väl framme vid röntgenavdelningen blir vi varse att det kostar ytterligare 100 kronor. Konstigt kan jag tycka. Hur många avgifter kan en patient mötas av vid ett akutbesök på sjukhus? Det rimliga borde vara en avgift som motsvarar de insatser som behövs för att undersöka vad det är för krämpa och vad som behöver göras. Att röntga handleden borde i det här fallet ingå i grundavgiften på 260 kronor. Det är ju trots allt en undersökning som ska göra på samma krämpa. En undersökning skall ha ett pris inte två, tre eller fler. Recept och vidare vård – efter akutbesöket – kan därefter ha egen avgiftsbeläggning.

Vad gör skolan bättre?

För en tid sedan fanns en debattartikel kring skolan i DN. Den besvarade jag, men den kom aldrig att bli publicerad. Har ingen aning om varför det blev så. Kanske var inlägget inte tillräckligt väl skrivet eller det faktum att jag som opponent var alltför anonym (det är ofta människor med titlar eller status som finns på debattsidan).
Om du vill se vad jag opponerat mot så finns artikeln länkad på skoldebatt


Skola för utveckling eller skola för utslagning?

Socialdemokratin kritiseras av många för att vara grå, stelbent, antiintellektuell och fientligt inställd till beteendevetenskap. En bild som oftast är djupt orättvis, men som ibland innehåller ett uns av sanning. På DN-debatt (3/11) propagerade Robert Noord (s) för en ny skolpolitik. Han föreslår åtgärder som mer hör till gårdagens snarare än till morgondagens skola. Mycket av det han förordar står i strid med aktuell skol- och inlärningsforskning. Man möter sällan framtiden genom att skruva klockan tillbaka.
Dessutom måste man betrakta R.Noord som kategoriskt otydlig i sin kritiska hållning av den nuvarande skolpolitiken. Detta trots att han är ansvarig för en kommuns skolor. Vad kan man mena när man uttrycker besvikelse för att ”vi inte tillräckligt tydligt tog avstånd från flumskolan”. Vad kan menas med detta uttryck? Vad ska bort och vad kommer i stället?
En moderna skola ska sätta eleven i centrum dvs anpassa lärandet med utgångspunkt från elevens hela situation. Mycket talar för att den årsklassbundna skolan med en kollektivistisk fabriksprincip har spelat ut sin roll. Ett alltmer individualiserat samhälle och ett alltmer komplext kunskapssamhälle måste också få återverkningar inom skolans värld. Psykiska problem bland ungdomar har tredubblats under de senaste två decennierna. Det visar ett flertal undersökningar. Ansvaret för att vända trenden ligger på utbildningsväsendet konstaterar en ny statlig utredning (Ungdomar, stress och psykisk ohälsa – Analyser och förslag till åtgärder)
Likaväl som skolan har uttalade mål så när varje elev en dröm om framgång och lycka. Trots en märkbar samstämmighet så lyckas man ändå inte i sina gemensamma ambitioner. Vad beror detta på? Det recept och den medicin som R. Noord förordar läker tyvärr inga sår. Att hjälpa ”lågmotiverade” eller ”lågpresterande” på traven genom mer kunskapsförmedling, mer utav krav och förväntningar, bättre kontroller och mer betygssättning framstår som orimligt och dumt. Åtgärderna blir snarare kontraproduktiva och förstärker obalanser än att göra vad man syftar till att göra. Om man vill komma åt och göra någonting åt dagens obalanser så gäller det nog att än mer titta på skolans struktur. Ett hinder för att lyckas med det R. Noord önskar är att vi har en års- och åldersindelad skola. Man strävar efter en situation och ett synsätt som i princip innebär att man ska lära sig gå vid samma ålder och vid samma tidpunkt. Avviker någon från detta så betraktas det som osunt och ger dåliga betyg i jämförelse med de mer normala kamraterna. Tanken är att vetskapen/informationen/betyget skall stimulera till nya och mer kraftfulla insatser. Kanske blir det så ibland, men oftare sker nog det motsatta. Man släpper taget eller man slutar bry sig. Avviker man på fler än ett sätt är risken naturligtvis mycket större. Dessutom torde det sociala arvet hos eleven ha en avgörande betydelse. Elevens möjligheter ligger således både inom ramen för sig själv, men är också ett resultat av hur skolan värderar individer. Ungdomar uttrycker i undersökningar också frustration över hur slumpmässigt och ”ovetenskapligt” betygssättning kan ske. En av de viktigare stressfaktorerna i bland ungdomar enligt utredningen som nämns ovan.
Om målet är fler högskolestudenter bland barn/ungdom från socialgrupp 3 så behöver skolans struktur förändras. Om vi kan bli överens om det målet, måste vi också inse att vägen dit måste se olika ut. Inte följa en gemensam mall för alla. Den som önskar och kan bryta ett socialt arv måste ges möjlighet till detta. Skolan måste på olika sätt motverka de negativa effekter som finns fördolt i uttrycket ”bli vid din läst”. Detta ska naturligtvis gälla alla oavsett bakgrund: Rik som fattig och akademiker som hantverkare. Utbildningens syfte är ju trots allt ganska enkel dvs förbereda sig för morgondagens samhälle. Med andra ord gäller det att få en kunskap som ger ett trivsamt arbete och en god försörjning.Till detta kan man dock foga följande kunskap. Det är inte finare att vara teoretiker (högskolestudent) än praktiker (hantverkare). Det är bara annorlunda.