Mänskliga behov måste vara vägledande

Det är viktigt för ett land att upprätthålla den produktiva förmågan hos löntagarna. När ekonomin går på högvarv och näringslivet skriker efter personal så brukar detta ge sig självt. Värre är det under arbetslöshetstider. Då blir frågan om kompetens en frågeställning på det politiska bordet. Och där vet vi att det går en skarp skiljelinje mellan borgerlighet och arbetarrörelsen. Av tradition och på ideologisk grund så förklarar borgerligheten problemen med att arbetslöshet till stor del beror på att arbetskraften är för dyr. Om den är det så måste den göras billigare och motsvara den kostnad som köparen är beredd att betala. En sådan syn görs idag till konkret politik genom krav på minskade lägstalöner (Ander Borg) eller genom att man bör subventionera viss verksamhet för att få ett rimligare pris på vissa varor eller tjänster. Här kan RUT och ROT-avdrag samt sänkt Restaurangmoms var en bra illustration till detta.

Inom borgerligheten utgör dessa ingrepp ett verktyg för att skapa jobb. Nya jobb blir det, fast bara på marginalen. Och de jobb som skapas är oerhört kostsamma. Den skattesänkning som den nya restaurangmomsen utgör och de beräknade 3000 nya restaurangjobben kostar ca 1,5 miljoner styck. RUT och ROT-avdraget beräknas under 2011 att kosta 20 miljarder. En inte alltför obetydlig summa pengar. Jämförbar med vad den svenska poliskåren kostar. Dessa indragna medel skulle med fördel kunna användas på ett för samhället mer produktivt sätt. Samtidigt kan man fråga sig om det är statens huvuduppgift att skapa jobb? Ann-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens Tankesmedja är ytterst tveksam till detta. Stadigvarande subventioner för att skapa jobb är inte nämndvärt nyttigt av det enkla skälet att det faktiskt inte ger speciellt många jobb eller för att dessa subventioner mer fungerar som ett sätt att snedvrida marknaden och omfördela resurser från vanligt folk till de med redan stora resurser och tjocka bankböcker.

Subventioner i form av bidrag eller avdragsmöjligheter skall istället bara användas när verksamheten som subventioneras är viktig för individ/ samhälle och när den är socialt motiverad. Inte kan det vara nämnvärt viktigt att fler går på krogen. Däremot kan det som anses vara viktigt som bieffekt ge nya arbeten. Ur ett miljöperspektiv är tex ROT-avdraget idag ett kostnadsbidrag i boendet för villa- och bostadsrättsägare. Detta bidrag är miljöneutrallt. Man får bidrag för kostnader oavsett vad man gör. Att sätta in eller ta bort en oljepanna kvittar. Kostnaden blir i båda fallen avdragsgill. Något instrument för bättre miljö är det sannerligen inte.

Om borgerligheten fokuserar på arbetskraftsutbudet (läs för höga löner) så brukar arbetarrörelsen fokusera på efterfrågesidan. Det vill säga att Sveriges framtid inte ligger i att vi ska konkurrera med låga löner och enkel produktion. Nej, det gäller snarare att man där fokusera på att stimulera efterfrågan dvs genom kompetens, ny teknik och framtidens behov så skapas förutsättningar för välavlönade arbeten. Under arbetslöshetsperioder gäller det därför för samhället och staten att satsa på att utveckla den produktiva förmågan. Under ett antal år har den yrkesinriktade utbildningen halverats samtidigt som coacher och Fas 3 jobb som införts med alltför mycket av onyttigt tidsfördriv.

Staten måste ta sitt ansvar att vårda produktionskapaciteten hos löntagarkollektivet för att erhålla den kompetens som svenskt näringsliv efterfrågar. Idag är det allför stora matchningsproblem mellan arbetsgivarnas anställningsbehov och kompetensen hos de arbetslösa. Dessutom har staten en skyldighet att stimulera efterfrågan i samhället. Efterfrågan finns inte bara på individ och familjenivå. Den finns också på organisations och samhällsnivå. Rejält med infrastrukturinvesteringar, miljösatsningar och insatser i skola, bostadsbyggande och sjukvård bildar en samhällelig efterfrågan som ger jobb och förstärkt efterfrågan från alla nyanställda. En offensiv jobbpolitik byggd på kompetens, utbildning och stimulerad efterfrågan är en möjlig och nödvändig väg för att uppnå full sysselsättning.

.

Vad angår vem?

Transparens kräver ärligt och seriöst agerande. Under den process som ledde till att Håkan Juholt valdes till partiledare krävdes en mer öppen och som man tyckte en mer modern valprocedur. Transparens i meningen att valprocessen skulle vara tillgänglig för partimedlemmar och andra (läs här hela folket, media och journalister) krävdes från hel del håll. Att dessutom i öppenhet ha kandidater att välja på ansågs också innebära en demokratisk innovation som hörde framtiden till. För egen del har jag i mötet med dessa krav upplevt en viss skepsis. Vi lever i en alltmer medial värld. Medias betydelse i politiken blir allt starkare. Ibland kan man uppleva rapportering i konflikt med mer viktiga politiska frågor. Media har en förmåga att forma en agenda som mer gagnar försäljningssiffror än ett seriöst samtal kring angelägna samhällsproblem. Den ytliga, säljbara och sensationsinriktade politiska bevakningen tenderar att dominera.

De senaste dagarna är ett aktuellt exempel på detta. Skulden kan dock inte helt läggas på media utan mer på en fd politiker som ägnar sig åt skvallerbytta bingbång eller rena lögner. Tänker på Tomas Bodströms nypublicerade bok; Inifrån - makten, myglet, politiken. En bok om politikens insida. En bok som uppmärksammas för att den ger en bild (sann/falsk) om procedurer bakom ridån. Om denna bok ska anses vara ett bidrag till transparens och öppenhet så kan man inte annat än tvivla på styrkan och nyttan av dessa sk avslöjanden. Vem vinner på detta? Ja inte är det politiken och inte är det socialdemokratin. Möjligen ger det Tomas Bodström ytterligare några ”välförtjänta” kronor. I övrigt nada!

Vore det inte klokare att odla en kultur där organisationens medlemmar utåt håller ihop och internt diskuterar. Om det skulle vara omodernt och konservativt, ja då får jag ta det. Länge leve demokratin! Länge leve organisationen!

Aftonbladet

Tänd till och laga bastun

Torvalla simhall håller stängt. Och det kommer att vara så under mycket lång tid. Bad är inte möjligt och dess omklädningsrum, dusch och bastu är inte heller tillgängligt. Som aktiv brukare av anläggningen anvisas man till omklädningsrum 7 och 8 i sporthallsdelen. En bra lösning kan man tycka, men ack så besviken man blir. Vid senaste besöket så ville jag avsluta min träning med en älskad och önskad stund i bastun. Till min förtvivlan så konstaterar jag att bastun nästan inte var varm. Påtalade detta till personalen i tron att man behövde ställa in timern eller göra någon mindre åtgärd för att det skulle funka. Fick dock till svar att det var ett känt problem och ”att bastun i 7-8 är helt värdelös!”. Och det kan jag sannerligen intyga. Skulle nog inte ha blivit svettig och varm ens om bastubadet varat i 2-3 timmar.
Här behöver någonting göras. Personalen har enligt samma utsago påtalat bristen men inte fått något gehör. Vansinnigt! Under alla omständigheter skall en bastu vara i skick för att användas. I synnerhet när de utgör en del av de rekommenderade och alternativa omklädningsrummen. Det är viktigt att kommunen upprätthåller standard och kvalitet. Nödvändigt underhåll (löpande eller planerat) måste genomföras. Endast pengabrist kan vara ett acceptabelt skäl för att avvakta och senarelägga. Haninge kommun har ingen ekonomiskt svår situation. Vad jag förstått så gick kommunen med 143 miljoner i överskott 2010. Ett överskott som var hela 116 miljoner större än vad man trodde att det skulle bli. Att i det perspektivet ta några kronor för att laga eller byta ut två bastuaggregat påverka inte kommunen mer än en fluglort i universum. Dumsnålt och oansvarigt skulle jag påstå. Fixa bastun!
På samma förhåller det sig med årets snöröjningskostnader. Det blev en dyr verksamhet. Mer än vad man beräknat, men att låta kostnaden för årets snöröjning betalas genom framtida sparbeting är oacceptabelt. Att i tre år framöver minska belysningen på våra gator, gång- och cykelvägar för att betala snöröjningen är oklokt. Varför minska sikten och öka otryggheten på våra vägar? Detta är också dumsnålt och oansvarigt. Varför genomföra framtida försämringar när man inte måste. Betala snöröjningen!
Om man av 2010 års överskott skulle betala merkostnaden för snörröjningen och fixa ett par bastuaggregat så skulle kanske överskottet minska något. Från 143 till 133 miljoner. Även det skulle vara ett gott ekonomiskt resultat att glädjas åt och skryta om.
.

"Det ska va gött att leva, annars kan det kvitta!"

En av veckans mest uppmärksammade händelser är utan tvekan Patrik Sjöbergs avslöjande att han utsatts för sexuella övergrepp av sin styvfar och tränare. Att denne Viljo Nousiainen hade pedofila drag och intressen slog ner som en bomb. Svensk idrottsrörelse är för en stund i allvarligt chocktillstånd.
Det som Patrik och andra unga idrottsutövare utsatts för av Viljo är fördävligt. Samtidigt så kan jag inte annat än förundras över de proportioner denna händelse fått. Att som Patrik avslöja detta i kombination med att man är en kändis ger frågan en dignitet och uppmärksamhet som blir mer massmedialt intressant än sakfrågeintressant. Vi vet att pedofileri och sexuellt intresse till barn och unga finns hos en liten grupp vuxna. Vi vet också att dessa personer finns överrepresenterade inom idrottsrörelsen och den religiösa rörelsen. Som pedofil söker man sig till verksamheter där det förekommer många unga och där de formella kraven inte är alltför stora. Inom idrotten och i kyrkans värld räcker det långt att ha med sig ett engagemang och intresse för verksamheten. Med det som nyckel kommer man enkelt i närkontakt med en ung målgrupp, där det också ges möjlighet att utöva sin böjelse. I det perspektivet kommer vi att få läsa och höra om fler tragiska och dumdristiga övergrepp på ungdomar som har en idrottslig ambition.

För någon dag sedan satt jag tillsammans med en medmänniska och funderade över livets egentligheter. Vår frågeställning gällde huruvida man kan finna några enkla och tydliga levnadsregler som skulle kunna ge en god förutsättning för att man ska leva ett liv i harmoni med sig själv. Det vill säga finna den där meningen med livet som ger förutsättningar för lycka, harmoni, välbefinnande och psykisk stabilitet. Det var sannerligen inte lätt och vi har säkert inte funnit grundbulten, men tre regler fann vi. Dessa förutsätter dock att vi lever i ett samhälle av vårt slag. Ett välfärdssamhälle där krig, svält och mycket av den grundläggande otryggheten trots allt är avskaffad.

Var dig själv! Grunden för välbefinnande är att man har en rimlig och vettig och sann bild av sig själv. Om man utgår från och accepterar den man är så finns goda förutsättningar för att finna det goda livet. I det perspektivet är det viktigt att acceptera ens kropp så som den faktiskt blivit konstruerad. Dessutom gäller det att vara öppen och ärlig mot sina känslor och inte ikläda sig rollen av det man önskade att man var. Försök inte vara någon annan än du är. Låt dina känslor och värderingar styra ditt handlande.

Lev i nuet! Det är idag som framtiden skapas. Häng inte upp tillvaron på igår och fokusera inte på en avlägsen och svårfångad morgondag. Inse dessutom att nuet till största delen är sk grå och ”ospännande” vardag. I vardagen finns nuet för det mesta. Ibland kan det bli/vara partaj och stohej. Gläd dig då, men låt dessa tillfällen få utgöra den kryddning det är och förstå att det viktiga är någonting annat. I nuet finns den harmoni som är långsiktig och vardagligt möjligt.

Utmaningar för att växa! Det gäller att ha mål och mening i livet. Utmaningar är därför viktiga. Stillastående vatten luktar illa säger man. På samma sätt kan det bli med ett liv utan utmaningar och växt. Utmaningar är därför viktiga, men utmaningar skapar också grund för försämrat eller förbättrat självförtroende. De utmaningar man ställer sig inför (om man får välja) skall därför vara av den karaktären att man klarar eller nästan klarar utmaningen. På så sätt håller man självförtroendet stabilt eller växande. Vi vet alla vad upprepade misslyckanden kan ställa till med. Allför stora utmaningar kan helt spoliera ens självförtroende och möjlighet ett leva ett gott och bra liv. Stora mål eller utmaningar som ibland är nödvändiga måste därför styckas upp i mindre delmål. Delmål där man klarar eller nästan klarar själva delmålsutmaningen. På så sätt håller man självförtroendet intakt eller det växer och man orkar jobba vidare.

Dessa tre punkter kom vi fram till i vårt samtal. Inser samtidigt att de inte kan vara heltäckande och därmed total sanning. Dessa tre punkter garanterar nog inte att ungdomar slipper utsättas för sexuella övergrepp eller att vi slipper se en ny Viljo Nousiainen växa fram. Vilken levnadsregel skulle behöva komplettera för att förstärka förutsättningarna för ett gott liv?

.