Transparens kräver ärligt och seriöst agerande. Under den process som ledde till att Håkan Juholt valdes till partiledare krävdes en mer öppen och som man tyckte en mer modern valprocedur. Transparens i meningen att valprocessen skulle vara tillgänglig för partimedlemmar och andra (läs här hela folket, media och journalister) krävdes från hel del håll. Att dessutom i öppenhet ha kandidater att välja på ansågs också innebära en demokratisk innovation som hörde framtiden till. För egen del har jag i mötet med dessa krav upplevt en viss skepsis. Vi lever i en alltmer medial värld. Medias betydelse i politiken blir allt starkare. Ibland kan man uppleva rapportering i konflikt med mer viktiga politiska frågor. Media har en förmåga att forma en agenda som mer gagnar försäljningssiffror än ett seriöst samtal kring angelägna samhällsproblem. Den ytliga, säljbara och sensationsinriktade politiska bevakningen tenderar att dominera.
De senaste dagarna är ett aktuellt exempel på detta. Skulden kan dock inte helt läggas på media utan mer på en fd politiker som ägnar sig åt skvallerbytta bingbång eller rena lögner. Tänker på Tomas Bodströms nypublicerade bok; Inifrån - makten, myglet, politiken. En bok om politikens insida. En bok som uppmärksammas för att den ger en bild (sann/falsk) om procedurer bakom ridån. Om denna bok ska anses vara ett bidrag till transparens och öppenhet så kan man inte annat än tvivla på styrkan och nyttan av dessa sk avslöjanden. Vem vinner på detta? Ja inte är det politiken och inte är det socialdemokratin. Möjligen ger det Tomas Bodström ytterligare några ”välförtjänta” kronor. I övrigt nada!
Vore det inte klokare att odla en kultur där organisationens medlemmar utåt håller ihop och internt diskuterar. Om det skulle vara omodernt och konservativt, ja då får jag ta det. Länge leve demokratin! Länge leve organisationen!
Aftonbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar