Så kom då den där tidpunkten när man slappt, slött och lite likgiltigt kan ägna sig åt sig själv och tillfredsställa de nära semesterbehoven. Några av oss spikar och hamrar, andra hälsar på släkten, några ligger på badstranden och somliga kan ligga på rygg och beskåda en klar eller regntung himmel. För egen del blir det mycket att genom lövverket beskåda himlen. Samtidigt med denna period av vila och återhämtning från den vardag som annars råder, så inträder det man brukar kalla nyhetstorka. Ingenting händer och lite rapporteras i media. Nyhetstorkan är snävt förknippad med semesterperioden. Möjligen är det nyhetstorka men troligen är det så att även mediafolket har sin semester. Därmed blir nyhetsbevakningen något sämre än vad den brukar vara. Per definition blir det nyhetstorka och inte personalbrist eller otillräcklig mediakompetens pga semestrar. Till skillnad mot sjukvården där semestertiden år efter år skapar rubriker om otillräckliga sjukvårdsresurser pga bristande planering, personalbrist och otillräcklig sjukvårdskompetens. Människor i gemen blir inte självklart friskare bara för att det är sommar och semestertider. Behovet av sjukvård och önskan om en potent nyhetsförmedling är stort, trots årstid. Men pga semestertider förändras den möjliga produktionen. Det blir således nyhetstorka i ena fallet och bristande resurser i det andra.
Fast visst händer det en hel del:
Statsministern Reinfeldt har fått äran att under några månader vara ordförande för EU. Något som kommer att bevakas och uppmärksammas i våra media. Men vad kommer karln att kunna uträtta? Det verkar ibland som om vi tror att politik helt och hållet har blivit individens arena i en för övrigt kollektiv och gruppstyrd miljö. För egen del kan nog Reinfeldt utifrån sin partipolitiska hemvist söka stöd bland likasinnade för att driva högerpolitik eller för att bromsa vänsterpolitik. Ensam kan han nog göra ytterst lite.
Almedalsveckan är i full gång. Löften och angrepp seglar i luften.
Michel Jackson har gått ur tiden. Äntligen kommer denna kropp och själ få den ro som döda människor förtjänar. Tror mig aldrig ha sett någon som mer än Michel Jackson bli ett offer på den hårda och auktoritära forstrans altare. Dessutom har en hård krass kändisvärld hårt angripit och förstört en personlighet. Det vi nu kommer att få se är hur han på vägen mot sista vilan kommer att utsättas för med ett kommersiellt jippo av aldrig tidigare skådat slag. Kvällspressen kommer med säkerhet att i flera veckor fylla av sina sidor med sk allmängiltiga och intressanta nyheter om hans makabra liv.
