juni 15, 2009

Allt har en framtid


Om två månader - från idag räknat - ska jag springa Midnattsloppet. På Stockholms gator - en sen lördagskväll - ska jag ge mig ut på en joggarmil. Varför gör jag nu detta? Ibland slås jag av att det beror på den gamle mannens försök att för sig själv bevisa lite av den eviga ungdomen. Ibland tänker jag på att det är ett uttryck för min hedonistiska ådra. Känslan av lust och välbehag inför och efter denna joggingprestation känns redan nu i kropp och själ. Denna känsla kommer förhoppningsvis att uppväga obehaget med skavsår och trötthet. För inte tala om den ångest som skapas av att befinna sig i en tung och halvtränad kropp som alltför ansträngt rör sig mot platsen där målsnöret en gång varit spänt. Kan inte förneka att de positiva känslorna av välbehag dominerar min bild av vad som kommer att ske.

Det man förstår när man spånar kring detta milalöp är att framtiden redan är närvarande här och nu. Trots att den för stunden - som scenario - i högsta grad är osäker och en bra bit bort. Det är ju mycket som kan hända till den 15 augusti. Kanske kommer jag inte ens till start. Oavsett om det blir målgång eller ej så är det vad jag gör här och nu som blir en förutsättning för den framtid som så småningom kommer att bli till. Man kommer alltid att förhålla sig till en verklighet och framtid som alltid kan ställas i kontrast till det man för en tid sedan önskade eller ville. Egentligen är det ganska enkelt att ge förutsättningar för framtiden. Åtminstone om man bara har jaget, egot eller det individuella perspektivet som utgångspunkt för ens planer och handlingar. Då är det ju bara att leva och ha de egna önskningarna, de privata drömmarna och de personliga målen att hantera. Svårare blir det om man vidgar perspektivet med att också ge utrymme för olika former av oförrätter. Hur ska man tex förhålla sig till att det i Sverige - just nu finns 4.000 barn som lever under skyddad identitet. Hur ska man bry sig och vad kan man göra här och nu för att i framtiden undvika att detta upprepas?

Det räcker nog inte med att - för egen del leva gott med god mat och en och annan joggingtur. Hur kan framtiden kvalitetssäkras?

.