På ett par herrbyxor kunde det förut vara endast en bakficka . I den hade karlarna en plånbok och en stålkam. Idag kan ett par byxor se ut hur som helst. Det kan föresten också en karl göra. För att inte tala om en kvinna. Att få se ut som man vill är en sak. Att få vara som man vill är en annan.
Rätten att vara den man är måste vara näst intill oangripbart. Jag kan tänka mig inskränkningar i denna rätt endast pga att det är uppenbart skadligt.
Var för en tid sedan och tittad på Elisabeth Olsson-Wallins utställning In hate we trust och Ecce homo. En fantastisk utställning och helt fantastiska bilder. Bilder som väcker och får en att fundera. Å ena sidan är varje bild så skör, sammetslen och soft. Å andra sidan speglas ett motiv av våld och en hårdhet som skrämmer. Motiven med övergrepp på oliksinnade ger kraft till ett nödvändigt tänk kring frihet, demokrati och självförverkligande. Vem har egentligen rätt att redigera en annan människas liv?
Nu när byxor kan få se ut hur faan som helst så borde vi också kunna vara mer tolerant gentemot olika former av mänskligt liv. Kärlekens olika former måste accepteras på ett helt annat sätt än idag. Detta är en angelägen utställning som förväntar sig en engagerad publik. Tack för den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar