Klart tänkande kräver mer mod än intelligens. Åtminstone borde det vara så att intelligens utgörs av klart tänkande. Fast säker kan man nog inte vara. Det var kombinationen av intelligens och klart tänkande som blev drivkraften när jag anmälde mig till en filosofisk salong. De som skulle medverka på podiet var ett helt gäng av undersökande och kloka personligheter. De skulle delge oss sitt tänkande kring centrala begrepp i våra liv. Det skulle handla om vad är kärlek, om ansvar, om lycka och om ondska? En vanlig filosofisk frågeställning berör ofta frågeställningen om meningen med livet. En för mänskligheten central och viktig frågeställning. För egen del handlar meningen med livet om något vardagligt grått och inte speciellt upplyftande. Meningen med livet är i grunden bara att skapa förutsättningar för fortsatt liv dvs människans överlevnad i dubbel bemärkelse. Skaffa mat för dagen och skapa ett efterkommande släkte. Människans uppgift som människa är nog inte mer heroisk än detta. Däremot kan den enskilde människan eller mänskligheten inom ramen för detta magra uppdrag agera på många sätt. Det som nu ger sig tillkänna är frågan vad ger livet mening? Och inom detta spectra har vi en genuin möjlighet att utifrån klart tänkande och intelligens göra skiftande val. Hur ska vi förhålla oss till det liv vi lever? Vad ger mesta möjliga mening av kärlek, lycka, ansvar och hur hantera ondska? Att få införliva nya kunskaper för hur man kan/bör leva för att uppnå mer av lycka, sann kärlek, förstå ondskan och att ta ansvar för världen är en viktig och mänsklig drivkraft. Viljan att förstå, utvecklas och nå högre höjder är ett mänskligt drag. Detta gällde även mig. Jag vill helt enkelt förstå mer och bli klokare för egen del samtidigt som jag också önskar dela med mig av det jag lärt. När jag hemkommen försöker kontrollera och minnas vad som fastnat så känns det som jag gått bet. Kunskapen fanns inte där även om en känsla om nya insikter gör sig gällande. Möjligen något mer bildad. Med stöd av Ellen Key (1849-1926) så vill jag tro det. Hon har bla sagt: Bildning är det som blir kvar sedan vi glömt allt vi har lärt oss.
Kärlek:
Är mer än vänskap (själ) och begär (kropp). Varje individ i en relation kan vara helt fri och oberoende, men vad förenar då? Inte är det kärlek. Det är inte orimligt att man tar intryck av och integrerar den andre i sig själv. Knepigt om det blir för mycket för båda eller bara den ene. Man tar ju död på en del av jaget för att lämna plats för den andres behov/önskningar. Problematisk vid en separation. Viktigt att lyfta fram tankar, känslor och avsikter i en kärleksrelation. Varför är man tillsammans? Vad ser man hos varandra? Vad innebär det att skapa en egen och gemensam framtid?
Ondska:
Det förekommer ondska. Människan är i grunden inte ond. Hon är i grunden inte heller god. Människan är, ond eller god i förhållande till sina livsbetingelser. Det betyder för mig att ondskan inte kan kopplas till enskilda individer och gälla hela människan. Ondska är mer ett resultat av omständigheter och inlärning (brist på inlärning) än någon ondskefull gen.
Ondskan har för mig tre ansikten: Ondska med avsikten att göra illa. Ondska som ett uttryck för makt med uttalade goda avsikter (tolkningsfråga om gott och ont). Slutligen ondskan som saknar avsikt men upplevs som ondska. Hos människor som saknar empati eller har brister i det sociala samspelet uttrycker sig ofta klantigt och det tolkas ibland som ondskefullt (Ord är handlingar/ F Wittgenstein, professor i analytisk filosofi).
.
