Helt plötsligt stod han där skjutande sin stora kundvagn. Korsade min väg mot varuhusets fruktavdelning. En lätt gråsprängd man i 50-årsålder. Han gick en fredagskväll och plockade bland varuhusets orientaliska och långväga rariteter. Det som gjorde honom intressant var hans utstyrsel. Finns de där kläderna kvar tänkte jag när min blick fastnade på den blå skitiga overallen av utgånget snitt. Det var sannerligen inte igår som man senast såg en sådan där hel knegaroverall. En arbetsklädsel i ett stycke, från topp till tå med knäppning. En rad av knappknäppningsmöjligheter som startar nederst på gylfen och som avslutas strax under hakan. Vid sista skjortknappen, så att säga. Detta arbetarklassplagg har ju spelat ut sin roll tänkte jag i min stillhet. I min barndoms byggd vid massafabriken hade en majoritet av männen detta plagg i vardagens slit för brödfödan. Fast kanske inte på fritid och aldrig till affären. Idag ser arbetskläder helt annorlunda ut och dessutom är den dåtida arbetarkadern inte längre så många. Visst finns det många som jobbar i traditionella arbetarmiljöer med traditionella arbetarjobb. Fast de är inte längre like många och därmed inte heller lika fundamenta i beskrivningen av dagens samhälle. Redan någon gång under 60-talet passerade andelen löntagare med yrken inom tjänste- och infonäringarna i numerär de som arbetade i den industriella produktionen .
Det har alltsedan dess gått fort och utvecklingen har fortskridit. Under början av 70-talet levde många under villkor som är väsensskilda från dagens villkor. I vilket fall som helst så var det fler utav overaller, dåliga arbetsmiljöer och hel del av dagens självklarheter hade ännu inte blivit verklighet. Ingen mobiltelefon, inge internet, inget mångkulturellt samhälle, ingen globalisering osv. Sverige såg helt annorlunda ut. En slags bild av detta fick jag när det blev omläsning av en gammal bok som stått i bokhyllen. Boken anknyter till den blå overallen och handlar om Åke Andersson. En ung kille som etablerar sig i livet och på arbetsmarknaden, vaknar politiskt och tar första stegen mot familjebildning. Den ger en bild av tidigt 70-tal som i fascinerar och väcker en hel del minnen för en gammal person som jag. För andra och yngre läsare kan de ge en fragmentariskt med intressant inblick i hur 70-talets tänkande och omvärldsanalys kunde se ut. Boken jag talar om heter SLAMFARMEN med den då 25-årige debutförfattaren Torgny Karnstedt. En bok om dessa många, som bar blå overall med knäppning från gylf till hals.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar