Så har det då skett det man aldrig trodde skulle ske. Att socialdemokraterna två val efter varandra tvingats se sig om efter en ny partiordförande. Årets val innebar ett historiskt dåligt stöd från valmanskåren. Det var mycket länge sedan som partiet attraherade så få väljare. Sveriges största parti är på grund av det skadeskjutet och illa tilltygat. Det finns en rimlig och förståelig oro bland partiaktiva om Socialdemokratins framtid. En sak står tämligen klar, att partiets politik inte tilltalar väljarkåren. Vad det beror på finns det en hel radda svar på. Vilken som är mest relevant kan för en representant från ”verklighetens folk” (förlåt Kd) vara svår att finna.
Eftersom jag inte finns i maktens sk korridorer så vet jag inte vad som förekommit där. Dessutom finns för mig inga förutsättningar att lyssna på rörelsen. Har inte ens funnits i en den politiska farstun och hört hur mer initierade personer har tyckt och tänkt. Därför är mina åsikter sprungen ur hur en vanlig medborgare mött och sett partiet dvs på gator, torg och i media. Så här är en något förenklad men personlig barfotaanalys av socialdemokratins framtoning under valrörelsen.
- Valaffischeringen. Den var en katastrof eftersom man inte kommunicerade någon politisk inriktning. Partiet framstod som samling personer med karriär och maktambitioner (Jag kan inte vänta), men utan politiska ambitioner. Vad man/partiet inte ville vänta på förblev dolt i mörker.
- Partiet fanns för lite på gator och torg. Åtminstone i den miljö jag vistats dvs i boendemiljö och centrummiljöer. Inget parti besökte min arbetsplats.
- Partiet hade ingen kärnfråga som engagerade valmanskåren. Inte heller någon nämnvärt aggressiv politik mot det som alliansen genomfört.
- Loja TV-debattörer som inte engagerade. Minns dock någon – ur socialdemokratisk synpunkt – bra debatt med Mona Sahlin. I övrigt alldeles för viskande och mjäkigt.
- Partiet är för ”mångkulturellt” i en rad sakfrågor. Man pekade inte på ett socialdemokratiskt ställningstagande kring tex privatisering contra offentlig sjukvård. Det kan vara hur som helst utan förklarande beskrivning. Brist på tydlighet kanske är ordet för dagen.
- Partiet saknar en rimlig samhällsanalys kring vilket samhälle och för vilka man skall förändra samhället. En politik i hela folkets intresse, måste hitta sin energi från de många i samhället, men flörten till medelklassen är för enkel retorik. Vad är medelklass och vad innebär det för livsproblem? Hur skiljer den ut sig i förhållande till andra grupperingar. Vad är i tjänstesamhället basen för begreppet arbetarklass? Finns det någon definierbar överklass? I kontexten kring denna analys av människors livssituation och svårigheter finns den socialdemokratiska politiken för ökad jämlikhet och nya reformer.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar