Under de senaste dagarna har det varit en hel del rabalder kring moderaternas nya partisekreterare. Upprördheten har handlat om huruvida det är rimligt att politiska företrädare ska låta sig bli bjuden på resor av diverse företag eller inte. Angreppet på denna företeelse kan kort beskrivas som en risk att politiker och beslutsfattare indirekt eller mer direkt låter sig bli köpta. Lobbying, mutbrott, korruption och andra tvivelaktiga beteenden skall inte behöva kopplas samman med den demokrati vi är så stolta över. Öppenhet och omutbarhet är i många stycken den demokratiska församlingens grundbult.
I det perspektivet är det också oroande att det idag finns två partier som inte vill berätta och ge offentlighet åt varifrån pengarna till deras partikassa kommer. Moderaterna och Krisdemokraterna får miljontals kronor i stöd från företag, organisationer och privata donationer. Andra partier är öppna med sina stöd, dock inte dessa två. Varför inte? Är det ett tecken på att man i en sådan öppenhet också skulle få svart på vitt vilka intressen man förväntas företräda. Kanske är Nya Moderaterna i grunden ett parti som förväntas omforma samhälle till förmån för något särintresse.
Hemlighetsmakeriet håller på att få orimliga proportioner i dagens Sverige. Min kära fackförening Kommunalarbetarförbundet har också gått i fällan. I fredags omvandlades de centralt förhandlade löneförhöjningarna till löneökningar på lokal arbetsplatsnivå. Detta sker sedan en tid utifrån principen om individuell lönesättning dvs som en gömd och hemlig process. Jag som anställd får bara veta vad jag kommer att få i löneförhöjning. Hur detta påslag står sig i relation till mina arbetskamrater är en fördold hemlighet. Nöjd eller inte blir därmed av akademisk karaktär dvs en teori utan förankring i verkligheten. På nått sätt är Kommunals lönepolitiska tillämpning nära besläktad med högerpartiernas hemlighetsmakeri. Vem vinner på detta? Inte är det en seger för öppenhet och demokrati i den parlamentariska processen. Och inte är det att inta ett rimligt löntagarperspektiv i den lönepolitiska processen. Utbringar därför ett rungande dubbelfy till M, Kd och Kommunalarbetarförbundet.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar