Det var drygt 90 grader i bastun. Hur varmt det är i de politiska rummen finns det tyvärr ingen uppgift om. Trots att avgörandet närmar sig. Det är inte lång tid kvar innan valdagen är här och vi vet vilka som får styra Sverige den kommande mandatperioden. Utifrån de alltför täta och uppmärksammade opinionssiffrorna verkar det bli stenhårt. Ena dagen alliansen som någon dag senare avlöses av en majoritet för de rödgröna. För att senare svänga igen. Den fragmentiserade och det mediainfluerade politiska agerandet skapar alltmer oportunistiska väljare. Tidigare fanns en fara för demokratin i enfrågepartierna dvs att partierna drev en fråga och saknade strategier för helheten. Numera finns en fara i att valmanskåren uppträder på ett liknande sätt dvs man röstar på det parti som för stunden har den bästa godispåsen till fredagsmyset. På något annat sätt kan man väl knappast förklara de svängiga opinonssiffrorna. Den ideologiska eller klassmässiga grunden har alltmer minskat i betydelse.
En gång i världen sa den socialistiska anfadern Karl Marx att "arbetarklassens frigörelse skall vara dess eget verk". Marx gav en förklaring om hur samhället (det kapitalistiska) är organiserat och fungerar. I den analysen gav han ett besked om att arbetarklassen var den klass som blev utsugna och gick miste om värden som den producerade. Värden som gick arbetarklassen ur händerna och hamnade hos kapital- och fabriksägare. Och till en del även en begynnande medelklass. För att råda bot mot detta så förordade Marx politisk aktiviet. Formad och utförd av de som ville frihet och för att få till stånd en bättre fördelning av de värden som skapats. Socialdemokratin och Vänsterpartiet är två grenar från detta Marxistiska släktträd. Vänsterpartiet kom länge att vara elitistiskt och icke demokratiskt. Socialdemokratin har dock alltid haft demokratin, folkligt engagemang och reformismen som tre centrala fundament i sin uppbyggnad. Frigörelsen och samhällets utveckling skall bygga på att möta den kapitalistiska eller marknadsorienterade utvecklingen med reformer som ökar trygghet och ger en jämnare fördelning av samhällets resurser.
Det här var enklare både att formulera och få stöd för i ett samhälle som ännu inte tangerat välfärdsstatens nivåer. Dessutom var klasstillhörigheten mer förankrad i var och en. Man visste vem man var och man visste vad reformer konkret innebar för den egna livssituationen. Det gick relativt enkelt att forma en politik för de många. Idag är det nog inte lika enkelt. Tanken om morgondagens stora reform finns inte där som dom gamla frågorna om Rösträtt, pension, grundskolereformen, den allmäna och goda sjukvården mfl. En av dagens viktigaste frågor är miljön och klimathotet, men ack så besvärlig att hantera och få ett massivt stöd kring. Höjd bensinskatt verkar tex inte i alla stycken vara vänsterpolitik eftersom den får klä skott för de rödgrönas sviktande opinionssiffror.
Det är banne mig inte så lätt. Dessutom så förvånas och förundras man över vilka eller vem som gör politisk karriär i dagens politiska system. Karl Marx sa att arbetarklassens frigörelse ska vara dess eget verk. Rimmar det bra ihop med de senaste dagarnas nyhet om att Socialdemokratin saknar låginkomsttagare. Nu gäller detta till riksdagen och kanske bör man inte uppröras över detta. När det gäller förtroendevalda till landets olika Kommunfullmäktigeförsamlingarna är siffrorna kanske inte lika alarmerande. Fast visst vore det bra om folket företräddes av folket dvs de beslutande församlingarna utgjorde ett genomsnitt av väljarna.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar