Vi lever i en tid när det gäller att vara klimatsmart. Det är mycket som står på spel. Och snön bara öser ner. Grannen skottar snö från sina tak. Det gäller att skydda sig mot olyckor och tillkortatkommanden. I det perspektivet är det också intressant att betrakta frågan om klimatpåverkan och klimatsmartheten med andra utgångspunkter än att bara fokusera på det ihållande snöovädret. Det finns andra klimat, samhällsklimat, som också ger avtryck. Författaren Susanna Alakoski ger i tidskriften Fönstret sin bild på hur klimatet över tid har förändrats. Hon uttalar; ”I dag lever vi i ett samhälle där vi har slutat att försöka förstå varför det går åt helvete för människor.” I den nya individualismen ryms inte frågeställningar om att försöka förstå eftersom det individorienterade samhället i mångt och mycket redan har sitt givna svar. Otur och oförmåga! Det beror på dig att du är arbetslös. Det beror på dig om du är tjock. Det beror på dig om du är lågutbildad. Det beror på dig om du saknar rikedomar. Det beror på dig. Det beror på dig. Kravet är att du förhåller dig till allt detta genom att acceptera läget i stunden och att på egen hand och på längre sikt försöka finna strategier för att undvika dessa helveten. Ingenting om att du delar villkor med andra. Ingenting om att det kan finnas orsaker och samband bortom det rent privata som skulle kunna förklara.
I det perspektivet finns idag allför lite av samhällsanalytiskt makroperspektiv på många människors livssituation. Om vi accepterar att endast se samhällsutvecklingen ur ett snävt individualistiskt och privat perspektiv så innebär det också att vi inte vill se och kan förstå varför 10% av arbetskraften tvingats till arbetslöshet. Vem bär ansvaret? Individen eller en bristfällig samhällsstruktur? Kan inte låta bli att tänka på den gamle Ernst Wigforss som för många, många år sedan ställde sig frågan: "Hur har samhället råd att inte låta människor arbeta?" En oerhört intressant frågeställning om man också betänker att alla de värden/tillgångar/ nyttigheter som skapas i ett samhälle är resultat av mänskliga arbetsinsatser. Att inte utnyttja allas vilja och förmåga till att arbeta måste i det perspektivet betraktas som ett orimligt slöseri.
.Aftonbladet om kylan.
Fönstret
