Det är inte rimligt att man kan vara född i en snödriva. Men, om någon säger sig vara det så är det en deklaration om bakgrund och värderingar. En person som beskriver sig som att vara född i en snödriva är med all säkerhet en norrlänning som växt upp under hårda, enkla och karga förhållanden. När jag senast var till min frisör så inledde min frisörstolsgranne ett samtal med detta uttryck.
En åsikt och en tanke som verbaliserades i samband med att saxen dansade över skullen var frågan om människan, samhället och möjligheten att försörja sig genom ett arbete. Finansministern Anders Borg sa i riksdagen att det ska löna sig att arbeta, med det så avsåg han nog att det skall löna sig i största allmänhet men också att det ska löna sig i förhållande till att vara arbetslös, sjukskriven eller ”lat”. Bidragen (Sjukersättning, A-kassa och Försörjningsstöd) eller regler för rätten till bidrag görs alltmer komplicerade, dyra eller allt svårare att kvalificera sig till. När man förlorat sin rätt till försörjning, då kan man nog säga att det i alla lägen lönar sig att arbeta. Anders Borg och hans allianskompisar har som sin utgångspunkt att alltför många människor på olika sätt ”fejkar” sjukdom eller arbetslöshet. Detta skulle vara mer lönsamt än att arbeta. Ett i de flesta fall oriktigt, cyniskt och orättfärdig analys över människors livsvillkor.
För min frisörstolsgranne är analysen en helt annan. Tillgången, inte av arbetskraft utan av arbetstillfällen är det grundläggande problemet. Frisörstolsgrannen säger någonting som Anders Borg förbiser, nämligen: ”Vi lever väl i ett samhälle där inte alla behövs”. Kanske ligger det något i det. Dagens samhälle skiljer sig från tidigare samhällen på så sätt att allt färre producerar allt mer. Idag råder det knappast någon brist vad det gäller utbud av varor eller tjänster. Snarare är det ett överflöd om man undantar någon eller några produkter i vår varuproducerande försäljningskedja. För egen del har jag märkt att mjölkdisken ibland gapar tom på vissa mjölksorter pga att mjölkbondens kor inte producerat tillräckligt.
Att inte alla behövs, vid en given tidpunkt, kan ställa till en hel del problem för individen men också skada samhället. Frisörstolsgrannen pratar en hel del om hur samhället och dess aktörer skapar ett slags moment 22. Detta ger orimligt mycket av otrygghet och otidsenliga livsvillkor. ”Man måste ha jobb för att få bostad och man får ingen bostad om man inte har jobb”. En djävulsk situation även för en i övrigt exemplarisk medborgare. Om samhällets stödinsatser är alltför svaga (ekonomiskt) och i övrigt bristfälliga så riskerar vi att producera ett trasproletariat som än mer hamnar utanför samhällsgemenskapen samt för övrigt ett samhälle som genererar allt större skillnader mellan dom som har och de som är utan.
Visst ska man med tillgängliga och humana regler motverka att sjukskriva där sjukskrivning inte behövs. Visst ska man med tillgängliga och humana regler motverka arbetslöshet när arbetslösheten inte är nödvändig. Visst ska man med tillgängliga och humana regler verka för egenförsörjning kontra samhällsbidrag. Fast en viktig förutsättning för detta är att var och en – sjuk eller arbetslös – garanteras respekt och trygghet.
Duellen
