Längtan är en naturlig del och ingrediens i en människas vardag. Vi har självklart många och skiftande typer av längtan. Det kan som i mitt tidigare blogginlägg handla om en längtan att människor tar det lugnare och uppträder mer glatt. När någon uttrycken längtan så kan man anta att den just då är allenarådande och stark. Så behöver det inte vara. Under den senaste veckan har jag mött några personer med en längtan som satt avtryck.
Det var kvinnan som i två meningar gav uttryck för en längtan samtidigt som det beskrev en utsatthet. Så här sa hon: Att längta efter en egen lägenhet kan man väl göra. Men att bo där! Hon som uttryckte detta hade under ca 10 år levt i ett kommunalt stödboende. Ett boende med kollektiv karaktär med gemensamma utrymmen och därför tillgängliga och närvarande grannar. Dessutom fanns det personal vid vissa tidpunkter. Den sk fria tiden kunde relativt lätt fyllas med socialt umgänge. Den genomförda flytten till eget boende gav henne insikt om att kvällar och helger fortsättningsvis riskerade att bli en tillvaro i isolering och ensamhet.
Sen var det mannen som under 70-talet levde sitt liv som 20-åring. Ett liv och leverne som även idag kraftigt har satt sin prägel på honom. På ett sätt kan man säga att han låtit klockan stanna. Hans yttre 70-tals attribut och hans något nedsatta och handikappande hörselförmåga komplicerade ibland hans tillvaro. Minns hur han i ett sammanhang önskade sällskap till köpcentret. Han skulle genomföra en affärshandling – ett byte av vara. Ville inte gå ensam. Det skulle vara bättre att gå tillsammans med någon för att underlätta varubytet. Det blir enklar då, för jag är en så´n där lågstatusmänniska. Här kan man skönja en längtan efter att få vara respekterad för den man är, oavsett yttre något omoderna och slitna attribut.
Slutligen var det flickan som längtade efter kärlek, uppskattning och ofta gav uttryck för en längtan efter ett traditionellt vuxenliv med arbete, bostad, man och barn. En längtan som kombinerad med den egna naiviteten, känslomässiga översvallningen och bristerna vad gäller socialt samspel ställde till det. Vilket ibland innebar att hon var tillsammans med någon kille, men att det inte blev någon fortsättning. Det stannade vid ett engångstillfälle, ingenting mer. Det är lätt att förstå hur en suktande tös med långsiktiga ambitioner känner sig svag efter dessa erfarenheter.”Vis” av denna erfarenhet hörde jag henne säga:
- Jag har prostituerat mig också. Då kände jag att jag fick upprättelse. Nå´n slags upprättelse.
- ?
- Jag fick åtminstone betalt. Innan så hade jag bara träffat killar som efteråt bara försvann. Nu fick jag åtminstone betalt. Det blev som en upprättelse.
Tre olika uttryck för längtan. Längtan till gemenskap och sammanhang. Längtan till att bli respekterad för den man faktiskt är. Längtan efter vara älskad och uppskattad i sin helhet och inte bara som ett objekt. Det finns åtskilligt av exempel på människors längtan. Det är nog också så att all längtan inte kan/bör gå i uppfyllelse. Vare sig som ett individuellt och privat projekt eller som ett samhällsprojekt. Det förtar dock inte vetskapen om att vi måste se längtan som en viktig drivkraft för utveckling. Det gäller bara att ta ställning till vilka eller vilken längtan som skall utgöra grunden för hur vi politiskt och på andra sätt formar vårt samhälle. I slutändan kan det handla om en valsituation kring regler som stimulerar eller motverkar tex någons längtan att bli rikast i Sverige kontra andras längtan efter trygghet i boendet.
