Nog är det besynnerligt. Häromdagen fick jag ett brev där det står att från den 15 december kommer Jordbro Folktandvård inte längre att finnas. En annan aktör har fått det uppdraget. Innan november månads utgång förväntas jag ha bestämt mig om jag accepterar den nya aktören eller om jag vill fortsätta hos Folktandvården. I ena fallet kan jag fortsätta mina tandläkarbesök i Jordbro. I det andra fallet blir det inte längre möjligt. Antar att detta är resultatet av något politiskt mich mach. Jag har ingen aning om varför detta måste ske. Jag ställs inför faktum: Välj mellan Folktandvård eller en privat aktör. Tyvärr kära politiker, jag klarar inte att göra ett rimligt val utifrån så förenklade kriterier som namnet på två aktörer (Folktandvården contra Distriktstandvården AB). Visst kan ideologi och värderingar vara viktiga i ens liv, men den överskuggande orsaken till att man gör det ena eller andra valet är mer utifrån pragmatiska och praktiska utgångspunkter. Vad vinner jag respektive förlorar med det ena contra det andra alternativet.
I brevet som säger att jag måste göra ett val står att förändringar syftar till att öka antalet större vårdgivare och bidra till ökad konkurrens. Varför fler större vårdgivare och hur då ökad konkurrens kan jag undra. Vad har jag att vänta mig? Blir det senare en etablering av Nya Folktandvården i Jordbro? Närhet till servic är viktig för många. Den är dessutom praktisk. Jag tänker på närhetens fördelar för skolungdomar. En sådan utveckling med konkurrens i närområdet av två tandvårdinrättningar är nog alltför orealistisk. Om det inte blir på det sättet, hur kommer då konkurrensen att utformas? Blir det konkurrens genom olika kvalitet, olika priser eller någonting annat olikt? Vad har man tänkt sig som det konkurrensstimulerande incitamentet? Det är förutom närhet även pris, kvalitet och bemötande som gör det möjligt göra rimliga och för mig adekvata val. Hur det blir med det talas det ringa om. Konkurrens bygger - som alla vet - på tävlan och olikhet. Att bygga välfärd på en så skör grund kan inte betraktas som särskillt seriöst. Kanske är det så att många av våra politiker mer styrs av ideologiska och värderingsmässiga ställningstaganden än till vad människor verkligen behöver.
