En vecka med sol, värme, Almedalsvecka och underbar TV-underhållning måste man betrakta som händelserik och levvärd. Det finns en hel del att reflektera över.
Skolan och betygen De rödgröna gjorde under innevarande vecka ett utspel kring hur man vill besluta kring den framtida skolan. Detta har kommenterats på ledarplats och av många andra. Bra att komma överens, men man ligger mycket nära den borgerliga alliansen. Om betyg skall ges i klass 6 eller 7 måste man nog betraktas som marginellt och obetydligt, såväl i skolvärlden eller som underlag för vilka som skall få min röst i kommande val. Skolan och förutsättningarna för att lyckas som elev, handlar om mer än när och hur betyg skall sättas. För inte så länge sedan hade vi i skolan en femgradig (1-5) betygsskala. Dessutom var det så ordnat att elever som pga skolk, dåliga hemförhållanden, bristande motivation och kunskap kunde flyttas till OBS-klasser. Små speciella grupper utan skolmässig kontakt med "normaleleven". Att på detta sätt bli utvald, utklassad innebar också självklart en slags inlärningen. Kunskapen av att inte duga. Kanske är det den viktigaste invändningen mot betyg. Att the winner takes it all medan de med sämre betyg konserveras i dålig självuppfattning och en förstärkt känsla av att inte duga. Eva en fd OBS-klasselev beskriver detta med följande rader:
Eva-Lotta är värd 2 poäng. Catrin och Magnus är värda 4 poäng.
Olle, Pia och Christina är värda 3 poäng.
Marina och Sabina är värda 5 poäng. Jag är värd 1 poäng.
Marina och Sabina är högtstående, ja enastående äkta vara.
Utmärkta exemplar. Ja --- värda hela 5 poäng.
Jag är värd 1 poäng.
Olle, Pia och Christina är dom normala vardagsexemplaren. Lagom duktiga och kreativa i skolarbetet. Men ingenting går upp mot "Super Marina Sabina". Men jag en gammal 1:a. Värd ynka ett poäng. En struntsiffra. Hå, Hå, Hå. Om man kunde jobba sig till en tvåa. Men jag kan ju aldrig drömma om att nå den höga positionen som Marina och Sabina, dom intellektuella människovärda enastående exemplaren där högt uppe har. (Pockettidningen R nr 5/72)
Robert Broberg denne folkära och egensinniga musikant. Det var helt underbart att i TV-soffan få uppleva hans Show på Cirkus. I min tankevärld så finns det all anledning tro att herr Robert Broberg under mycket lång tid kommer att ha en stor skara beundrare. Det mjukt mänskliga och förvirrande kärleksfulla ihopkokat med humor, lättsamhet, mer djupgående texter och små dikter gör honom till en stor underhållare. Kommer han att få en plats i våra hjärtan likt Bellman, Taube och Cornelius?
Solveig Ternström För mig är denna kvinna en god representant för att konkretisera den nya ytliga politiska vardagen. Politiskt aktiv i Centerpartiet och gissar jag vald på ett kändismandat snarar än politiskt hårt vardagsarbete. Denna kvinna, som dessutom sitter i riksdagen för c, tar i valrörelsen 10e timme sin hand från dessa och säger att hon fortsättningsvis kommer att arbeta för en Socialdemokratisk valseger. Snacka om ytlighet. Man undrar om valet på centern berodde på 1-2 angelägna privata frågor och löfte om riksdagstolen. Inte kan det grunda sig på någon djupare ideologisk övertygelse hos Solveig Ternström. Även om realpolitiken ibland inte är avgrundsdjup mellan blocken så finns det ändå en avsevärd skillnad mellan traditionellt borgerlig och socialdemokratisk syn på hur samhället bör organiseras. Det finns en rad aktiva (Hörnlund fd arbetsmarknadsminister och C i Ånge) som övergett centern för dess högervridning under Maud Olofssons ledning.
Sven Otto Littorin Vad ska man säga om den mannen. Bevisläget när det gäller hans sexhandel är oklart. Hans vårdnadstvist har med all säkerhet försvårat hans möjligheter till att göra ett gott vardagsjobb. Kanske var det enda rätta att avgå. För sig egen skull, för barnens skull och för demokratins skull. Utan en avgång skulle hans privatliv förmörkat och förhindrat möjligheterna till att diskutera och ta ställning till vilket samhälle vi vill ha.
Sven Otto Littorin har inte imponerat på mig vad det gäller hur han utfört sitt ämbete och inte har han framtstått som någon stor statsmannalik minister som inger förtroende, tillit och har karisma. Ett håller jag dock med honom om, man ska inte måsta vara en stålman för att klara att verka bland det politiska etablesimangen. Det önskvärda är att våra politiker delar så mycket som möjligt av vanligt folks vardag. Att det finns vårdnadstvister och att det finns sexköpare bland vanligt folk torde inte vara en nyhet. Vanligt folk känner sig nog inte föranlåten att säga upp sig från jobbet pga detta. Dessa får sona sitt brott på annat sätt. Hur ska vi tillämpa likhet inför lag och praxis i sådana här frågor?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar