Det är semestertider och vi har de senaste dagarna fått beskrivet för oss hur även denna till formen jämställda rättighet har sin klasskaraktär. Möjligheten och viljan till att ge semestern sitt innehåll avgörs självklart av tex vilka ekonomiska resurser som finns inom respektive familj. I LO-tidningen kan man bla läsa följande; Om vi tittar tillbaka i tiden, så har arbetarna blivit rejält ifrånsprungna av tjänstemännen när det handlar om vad semestern får kosta. Sedan 1980-talet har tjänstemännens semesterutgifter ökat mer, både mätt i reda pengar och i procent.
Att skillnader finns eller t.o.m ökar kan man förklara på många sätt. Gemensamt för dem är att lönen och konsumtionsutrymmet är ett resultat av någon slags värdering av gjord arbetsinsats. En värdering som ibland bygger på tradition. Hemarbetsliknande arbeten klassas av tradition lågt eftersom kvinnor i gemen och dess arbetsinsats i historisk mening har ansetts vara mindre värt än mannens arbete. Efterfågeöverskott dvs det behövs fler utövare än vad som faktiskt finns tillgänglíga. En sådan grupp är läkarna som i stor utsträckning kan hålla uppe och öka sina löneanspråk p.g.a att man genom Läkarförbundet upprätthåller ett modernt skråväsende dvs verkar för att platserna till läkarutbildningen alltid understiger det faktiska behovet. Den dag när läkarkåren är större än behovet kommer inte att bli verklighet än på många, många år. En tredje faktor som avgör dagens skillnader mellan löntagare och löntagare är den s.k nyttoeffekten dvs det som för företaget eller samhället är det mest nyttiga skall kunna ges en högre privat avkastning än något mindre nyttigt. Att påstå detta är lätt. Att värdera graden av nytta är så förbaskat mycket svårare. Utifrån dessa tre aspekter värderas och avlönas vi. Tradition, konkurrens och nytta utgör viktiga fundament i svensk lönebildning. Skälen till att dessa tre faktorer över tid skall avgöra människors livsbetingelser känns för mig inte alldeles självklara och förnuftiga. Traditionen måste över tid moderniseras. Konkurrens som har sin utgångspunkt i någonting annat än en ärlig och öppen tävlan måste beivras. Nyttoaspekten är den mest tilltalande, men även den har sina brister. Nyttig för vem?
Det som återstår är en politisk värdering om hur och med vilka regler ett samhälle skall byggas. Grovt kan lönepolitik således handla om ökade eller minskade löneskillnader. För egen del är valet enkelt. Allt talar för att ett jämställt samhälle på alla sätt är ett bättre samhällen än ett samhälle med stora klasskillnader. Graden av jämställdhet får avgöras av folket, de avtalsslutande parterna och landets regering. Därför är det av betydelse vilka som får folkets förtroende i höstens val. Fågan om färdrikning handlar i stor utsträckning om ett val mellan Alliansen och De rödgröna.
På Facebook finna olik grupperingar kring några av våra politiker som - antar jag - ett försök att påverka valutgången. Huruvida detta är en framgångsrik politisk strategi är jag inte rätt person att bedöma. En liten invändning är dock att mycket av det politiska arbetet kan ske fördolt och i mjugg. Har sett att det finns grupperingr som:
Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin eller
Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt och
Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack.
För egen del föredrar jag dock en politisk aktivitet som bygger på devisen "tand för tand, öga för öga" dvs att partiföreträdaren och det så kallade folket också möts i verkliga livet. Det är därför glädjande att Sossarna redan nu har igång sin valstuga i Söderköping och att Kommunals Rättvisebuss gjort sina besök i Västervik och på Borgholm. Detta kunde jag konstatera på en liten route i dessa semsestertider.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar