Det är uppenbart. Vill man uppleva kärlek gäller det att finna rätt miljö. En miljö där sexet, kärleken och ömheten har sin naturliga plats. Det gjorde jag häromdagen. Framför mina ögon spelades det upp olika sekvenser av en åtrå som många suktar efter. Där var unga och gamla. Det var korta, långa, ljusa och mörka som ogenerat delade med sig av känslor. Där fanns dom smekande händerna, den mottagande kroppen, de glittrande ögonen, de leende läpparna, de varma kyssarna, de snabba pussarna och de nära kropparna. Glädjen spirade i min kropp och själ. Denna plats måste vara en av de bästa ”kärleksscenerna” för såväl aktör som iakttagare. De flesta är dock där med helt andra avsikter. Man kommer, lämnas, hämtas eller är på väg bort. Synergieffekten är dock påtaglig och livgivande. Det är lätt att bli glad och avundsjuk om man saknar partner. Man känner längtan efter en närstående. I mitt fall Lena. Det kommer dock att dröja. Just nu kan jag bara glutta och glädjas över värmen hos de som visar ömsesidig uppskattning. Det var mycket folk i Cityterminalen och min avresa skulle ske först om 20 minuter.
Att vara älskad är viktigt. En av livets grundbultar är att ge och få kärlek. Ur dessa erfarenheter växer vår personlighet och karaktär fram. Fast räcker det med det? Har just tagit mig igenom en uppmärksammad och uppskattad bok av Susanna Alakoski. Boken Svinalängorna delar mitt känsloliv. Å ena sidan tycker jag att boken är bra, realistisk och nödvändig för att öka förståelsen och kunskapen om människan. Å andra sidan blir jag ledsen, gråtfärdig och tom över att boken är så svart. Detta är ingen bok – som man säger – om klass, integritet och kön. För mig är det en bok framförallt om förutsättningar för liv, kärlek och växt i en missbrukarmiljö. Det blev för mig en deprimerande läsning om ett barns förutsättningar för växt och karaktär. Boken behandlar inte liv präglat av hat utan om en kärlek som på grund av missbruk inte får sin chans. Den handlar om oförmåga till kärlek. Kärleken skyms av missbruk och blir därför otillräcklig. Kärleken är viktig, men barn behöver också trygga och stabila livsförhållanden. Hur kan samhället bidra med det? Att helt överlämna det ansvaret på missbrukande vuxna är nog orimligt. Usch vilken vedervärdig bok. Läs den !
Även publicerad i: Punktse.se - nätupplagan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar