Ärthjärnor finns inte, men helt säker kan man inte vara. Däremot finns det människor i maktposition, som tänker om framtiden. Dessa brukar ha en speciell relation till vardagen. Först tänker man lite och sen beordrar eller förväntar man sig att förändringen skall ske. Medinflytande, delaktighet och att personalen är verksamhetens viktigaste resurs är ord och omdömen som bara har sin självklara plats i dokument eller vid högtidstal. I verkligheten lyser dessa uttryck med sin frånvaro. Där i vardagen är det ”maktelitens” världsbild som gäller.
Förutsättningarna för att människor skall ställa sig positiv till förändringar, förbättringar och förnyelse av verksamheter är att de som ”drabbas” känner trygghet i förändringen. När något skall ges nytt innehåll behövs trygga och förstående aktörer -i alla led - för att lyckas och för att inte skapa ohälsa.
Så här kan det under en vecka gå till på en arbetsplats. All personal samlas till informationsmöte. Man får vid detta möte veta att arbetsgivaren avser att göra en större omorganisation för att möta framtidens krav. Den nya organisationen presenteras i stora drag till struktur men inte till innehåll. En information som därefter utgör ett naturligt samtalsämne arbetskamrater emellan. Det föds oro. Och det utkristalliserar sig en uppgivenhet. Vissa moment i arbetet kommenteras med ”det är väl ingen idé nu, vi ska ju ändå…” Efter ytterligare någon dag får man i media läsa att verksamheten skall privatiseras. Vad är det nu som gäller? Blir det en ny organisation eller kommer verksamheten att omvandlas med en ny huvudman? Oron och frustrationen växer. Nu vet personalen absolut ingenting. Frågan om privatisering bekräftas senare av ett dokument daterat för tiden vid informationsmötet. Man visste nog, men sa inget är numer en vanlig kommentar från golvet. Tryggheten i förändringen finns inte där och förtroendet för ledningen har fått sig en allvarlig knäck.
Dessutom finns det ett dokument som anger verksamhetsinriktningen för 2008. I detta dokument behandlas utvecklingsområden för den närmaste tiden. Där finns inget skrivet om vare sig omorganisation eller privatisering. Det går inte med bästa vilja i världen att förstå strategin bakom detta informationsvirrvarr. Vad ville man från ”ledningen” sida uppnå under en vecka i januari?
Det låter otroligt, men finns det ärthjärnor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar