Hur utvecklas på jobbet?

Visst! Saker och ting förändras. Det är inte samma idag som för 20 år sedan. Tänk bara telefoni och man hissnar. Mobiltelefonen fanns knappast 1987. Samtidigt som teknik, logistik och kunskap förändras så kan man också få höra att människan är i stort sett sig lik sedan tidernas begynnelse. På nått sätt verkar vår tillvaro kantas av stark utveckling och långvariga stillestånd. Med ett sådant perspektiv är det inte självklart vilka förväntningar vi skall ha på framtiden.
Det är nog så att; Livet måste levas framlänges, men kan bara förstås bakåt. I den jämförelsen kan man bilda sig en uppfattning om utvecklingen varit god eller ond. Säkert kan mycket av utvecklingen inom specifika områden klassas som både gott och ont. Kärnkraften innehåller möjligheter men utgör också en fara för allt mänskligt liv. Mobiltelefonen ökar möjlighet till kommunikation samtidigt som den alltid nåbare upplever stress och en sjukdomsalstrande vardag. Exemplen kan göras många.
För egen del har jag i oktober varit på planeringskonferens med jobbet. Konferensens huvudtema var redovisningen av en årlig enkätundersökning om hur vi ser på vårt arbete, arbetskamrater, miljön, ledarskap o.dyl. Den var en trevlig konferens! God mat, trevlig fritid och helt okey konferens. Undersökningsresultatet redovisades och därefter arbetade vi med våra dåliga områden. Dessa skall efter konferensen åtgärdas genom utarbetade handlingsplaner och konkreta åtgärder för att höja oss och verksamheten. Det som redovisades i undersökningen och det som vi var mest missnöjd med kändes för egen del väl så bekant. Det har blivit en hel del planeringskonferenser efter 9 år på arbetsplatsen. Ett naturligt inslag i dessa har varit de årliga enkäterna om vad personalen tycker. Min ryggmärgskänsla sa mig att vi befinner oss på arbetsplatsen där förändringar inte sker eller sker mycket långsamt. Det som sades i år påminner om det som blev sagt ifjol osv. Har en känsla av att förhållandena på arbetsplatsen står och stampar medan mobiltelefonin utvecklas. Satt mig därför att titta på minnesanteckningar från oktober -04. Vid denna studiedag gjordes också en redovisning av enkätresultat. Den gången var det följande områden som vi måste ägna extra energi åt att lösa.

Enkäten 2003 pekade ut 4 utvecklingsområden
1. klimatet på arbetsplatsen (otrevligt)
2. brister i ansvarstagandet och delaktigheten
3. brister i samarbetet
4. kompetensutveckling (dåligt lärande miljö)

Enkäten 2006 pekade framförallt ut två utvecklingsområden
1. kompetensutveckling (dåligt lärande miljö)
2. avsaknad av feedback

Rubriceringarna på viktiga utvecklingsområden 2003 och 2006 ser något olika ut. Trots det så kan jag inte helt lämna känslan av att det är mycket av repris kring arbetsplatsens så kallade problemområden. Fast helt stilla har det inte stått. Ser i mina anteckningar hur beskrivningen av klimatet var 2003. Det fanns många synpunkter på detta. Det rådde en uppfattning om att det var lågt i tak. ”Säger man vad man tycker och tänker så åker man på husförhör.”, var en uttalade tanke om klimatet. ”Vad ska jag göra om jag inte kan gå till närmaste chef med mina problem ?”, var en annan. Dessutom förekom omdömen om småpåvesystem och ett förödande smutskastarbeteende (skvaller). Så visst! Jag erkänner! Det är inte samma nu som då. Det har blivit bättre. Fast det finns fortfarande likheter och många beröringspunkter. Snabbt går det som sagt inte.