maj 02, 2010

Fattigast plockar gurkorna


Det grävs, pysslas och arbetas i kolonilotterna. Själv har jag en förnimmelse av att finnas där jag har hela världen i min ficka. För någon dag sedan väntade jag och mina arbetskamrater på avlösning. Klockan närmade sig skiftbytet (jobbar inom sjukvården) och nattpersonalen skulle snart vara på plats. Sex stycken skulle komma. Och de kom! Det var Slava från Ryssland, Christina från Finland, Juan från Chile, Nabil från Marocko, Alamgir från Bangladesh och Claes från Hägersten. Det skapades då en kognitiv samtidsbild av att ha hela världen i sin ficka. Globaliseringen kan ges många uttryck. Allt från kapitalets världsomspännande förgreningar till migranter som söker sin framtid i andra länder. Några söker sig hit. Andra söker sig dit. En bekant till mig – som jag inte träffar så ofta – berättade att han och hans fru varje år vistas 4-5 månader i Indien. Dom gillar inte den kalla, mörka svenska vintern och söker sin tillflykt till sin ”sommarstuga” i Indien. Även det ett exempel på en pågående globalisering där länder, människor och kulturer kommer allt närmare och allt oftare möter varandra. Även om det finns olika skäl att söka lyckan/framtiden i andra länder så är det vällovligt och bra för individen och det land migranten bosätter sig i. De enda förlorarna är de länder som mister den arbetskraft som man själv så väl behöver. Högutbildade och behövda personer utgör en oersättlig resurs i sitt land. Gjorda investeringar (samhällskostnader) borde stanna i landet och inte utgöra en kostsam ”exportprodukt”. Det var föresten ett av skälen till att den nu rivna Berlinmuren en gång skapades. Det gällde att hindra de påkostade och utbildade grupperna att lämna landet. Samhället/staten ville få valuta för sina investeringar.

Att denna rörlighet är något bra och positivt råder det inget tvivel om. Man ska nog vara en inskränkt Sverigedemokrat för att inte förstå nyttan med denna utveckling. Däremot kan man ibland skönja företeelser som man inte bör vara stolt eller glad över. Det är idag möjligt för svenska arbetsgivare att anlita utländsk arbetskraft med löner och anställningsvillkor som ligger långt under den svenska nivån. Förändrad lagstiftning och den hårdnande konkurrensen är två anledningar till detta. En tredje är att människor från den ”fattiga världen” trots vår uppfattning om usla villkor ibland kan få bättre lön än i sina hemländer. I de svenska skogarna har det berättats om de Thailändska bärplockarna. Inom den gröna näringen (jordbruk och trädgårdsverksamhet) växer det alltmer upp en underbetald och utnyttjad gästarbetarkår. De rumänska (Europas fattigaste land) gurk- och jordgubbsplockarna har många gånger en vedervärdig arbetsmiljö, dåliga löner och bristfälliga boendevillkor. MEN! Under den säsong de vistas i landet så finns det de som – trots den urusla lönen – tjänar motsvarande fem årslöner i hemlandet. Med svenska mått mätt blir det en slags slavhandel, fast den enskilde säsongsarbetaren kan ibland anse sig vara nöjd med situationen. Det är trots allt bättre än i hemlandet. Att jobba under villkor som inte är svenska utan har sin grund i ett fattigt lands socioekonomiska struktur ställer till problem. Det handlar ju definitivt inte om att man får ta seden dit man kommer. Cyniska och konkurrensutsatta odlare tar till tvivelaktiga och omoraliska medel för att göra vinst och få verksamheten att gå runt.

Hur ska vi förhålla oss till detta? Bör också svenska produkter RÄTTVISEMÄRKAS?

.

april 25, 2010

När ingen annan ser


"Det har alltid varit lika svårt att förklara för utomstående exakt hur det känns att tvingas genomlida en onormal, vidrig, nedbrytande och våldsam barndom medan man på ytan ser ut att leva ett helt vanligt liv."


Läs: när ingen annan ser av Duncan Fairhurst.

.

april 17, 2010

Vem satsar på de arbetslösa?


I den politiska retorikens tjänst gäller det att utnyttja alla möjligheter till att imponera på den svenska valmanskåren. För någon dag sedan hörde jag något häpnadsväckande. Anders Borg pratade om att man bedrev en politik för full sysselsättning. Detta säger karln i samma veva som han presenterar sin senaste budget. Kanske vet han inte att det enligt SCB just idag är 459.000 arbetslösa. En ansenlig mängd människor som saknar jobb och egen försörjning. Dessutom innehåller budgeten inga nya insatser för att få stopp på detta utanförskap.

Hur målet om full sysselsättning - i moderat tappning - skall kunna bli verklighet har jag svårt att förstå. Även om konjunkturen kraftigt svänger och efterfrågan på arbetskraften ökar så har jag svårt att se att vi uppnår den fulla sysselsättningen. Detta av det enkla skälet att den nuvarande regeringen alltför ensidigt driver en skattesänkarpolitik. Vi vet tex att långtidsarbetslösa personer i stort tillhör tre grupper. De som har svårt att slå sig in på arbetsmarknaden är de utomnordiskt födda, personer med funktionshinder och de som är 55+. Dessutom är det betydande svårigheter för arbetssökande ungdomar som inte avslutat sin gymnasieutbildning.

Den budget som Anders Borg presenterade häromdagen saknade helt insatser för att hjälpa och stödja de arbetslösa. Dessutom drar man in ett lovat stöd till kommuner och landsting på 12 miljarder. Pengar som är nödvändiga för att upprätthålla kvalitet och sysselsättning i hårt ansträngda kommuner. Dessa pengar skulle på ett avgörande och aktivt sätt kunna bidra till en bättre välfärd med förhöjd kvalitet. Utan dessa pengar finns det risk för fortsatta uppsägningar. Inte på grund av bristande efterfrågan eller outtalade behov utan beroende på att det saknas ekonomiska medel. Massuppsägningarna av sjukvårdpersonal i Västernorrland är ett tydligt exempel på detta. En fortsatt skattesänkarpolitik undergräver förmågan att forma ett gott välfärdssamhälle.

.