Igår var det första april. Den där dagen när man får luras och ställa till det i folks hjärnor. Samtidigt som detta sker så sägs det en hel del sanningar och klokskap som är nyttiga att ha med sig in i framtiden. Möjligen kan det finnas svårigheter i att välja eller förstå vad som är bluff och vad som är sant. En ack så besvärande omständighet. För egen del har jag under gårdagen fått mig till livs två verklighetsbeskrivningar som jag tagit till mig och som därmed utgör sanningar som ska hjälpa mig att förstå omvärld och framtid. Under gårdagens Agenda fanns det en intervju med den fd partiledaren och statsministern Göran Persson och ett inslag med den socialdemokratiske ministern Hans Carlsson. Spännande och spänstiga uttalande från båda kring politikens villkor. Den frågeställning som på olika sätt berördes var det faktum att Stefan Löfven saknar den erfarenhet som en äkta och ren politiker har. Stefan Löfvens dagsverken och erfarenheter bygger till stor del på vardagen i facklig rörelse med arbetsgivarkontakter. Det är den situationen han delar med Hans Carlsson som beskriver att fackligt och politiskt arbete till stor del har helt olika kulturella förutsättningar. I facklig verksamhet är målet mellan parterna att komma till en överenskommelse och avtal. Trots olika inledande ståndpunkter kring ett ärende, så finns en gemensam ambition att komma överens, lösa problemet och gå vidare. Ett positivt och problemlösande arbetsklimat. Till skillnad mot i politiken, sa han. Där det är precis tvärtom. De politiska partiernas företrädare söker inte en gemensam lösning. Snarare handlar det om att förneka, smutskasta och förlöjliga den politiske kombattanten. Här gäller det inte att hitta gemensamma lösningar utan att in absurdum förespråka sitt partis linje utan något gemensamt politiskt ansvarstagande för att lösa ett problem eller att forma en framtid. En farenhet som Hans Carlsson fick erfara när han på samma sätt som Löfven lämnade det fackliga för att vara en minister i en Socialdemokratisk regering.
Göran Perssons kommentar kring att den nye partiledaren inte valts bland de genuina partiaktivisterna, utan en person som framförallt har en facklig och inte politisk bakgrund kändes på ett sätt befriande. Han menade att det kanske finns en trötthet över dess proffspolitiker som bara pratar och inte genomför något. I det perspektivet kan det vara bra att pröva något nytt.
Två politiska utsagor den första april 2012. Den ene om tjafsets orsaker och att man inte verkar lyssna på varandra och det andra om att politik ibland handlar mer om att prata än att göra. Dessa utsagor tolkas av undertecknad som seriösa inlägg kring demokratins arbetsvillkor och tillkortakommanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar