Tämligen konfunderad avslutades arbetsdagen. Det hade hänt en hel del, dessutom hade uppdragen om att boka en tid med bilbesiktningen och psykiatrins öppenvård gett helt skilda resultat. Som anställd på en psykiatrisk klinik så får man idag göra mångahanda arbetsuppgifter. Just denna dag skulle jag boka besiktningstid för avdelningsbilen och boka öppenvårdstid för en ung utskrivningsaktuell flicka. Låt mig berätta hur detta förlöpte.
Att boka tid till bilen gick förhållandevis bra, även om det inte var helt friktionsfritt. Ringde och önskade en tid till den besiktningsstation som ligger i närheten. Där meddelade man att första möjliga (bokningsbara) tid var i början på nästkommande år. Med tanke på att bilen då skulle haft körförbud, så var det inget problem att enas om olämpligheten av detta datum. Med hjälp av dator och servicetänkande fick det bli en tid i oktober. Fast på en annan station. Med ett enda telefonsamtal löstes detta bokningsuppdrag.
Det andra bokningsuppdraget – tid hos psykiatrisk öppenvård - gick inte lika klanderfritt. En likartad yttre ram som vid bokning av bilbesiktningen gällde. Ringer för att få en snar tid till en ung person som drabbats av psykisk ohälsa. Bedömningen från professionen är att det bästa för patienten är att så snart som möjligt bli utskriven till hemmet, men med samtals- och medicinkontakt i öppenvård. Efter en 4-5 samtal, kan man konstatera att uppdraget gått i stå. En mängd ovilja i skydd av sk byråkratiska hinder (läkarremiss dög inte) gjorde bara att undertecknad hänvisades till att telefonera en rad instanser inom samma företag. Ingen kunde eller ville göra en tidsbokning, med resultat att den unga flickans utskrivning skjuts fram minst en vecka.
Min känsla – när jag cyklade hem – var att det nog är bättre att vara bil än en person med psykisk ohälsa.
Aftonbladet synar psykvården
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar