Stockholmare har dålig potens. Den som bor i Västernorrland har inte det och äter minst potenshöjande mediciner. Detta sägs i en ny undersökning. Därmed har det skapats ytterligare en kunskap som hör hemma i vad man kallar Vetenskap och beprövad erfarenhet. En annan undersökning ger vid handen att personer som bor på orter med högst 3000 invånare har en betydligt bättre nattsömn än andra. Sämst sömn har storstadsbon. Också detta en kunskap som nu hör hemma i begreppet Vetenskap och beprövad erfarenhet. Vad kan man förvänta sig för reaktioner på dessa nya kunskaper? Kommer samhällsplaneringen att förändras. Blir det mer av småskalighet och mer Västernorrländskt formade samhällen? Uppgiften är väl trots allt att skapa bättre förutsättningar för mänskligt liv. En inte alltför vild gissning är att denna kunskap kommer att passera obemärkt och utan krav på förändringar i planeringen på hur ett modernt och friskt samhälle bör utvecklas.
Skälen för att det blir så är flera. För mig är makten – ”den” som äger frågan – det alltigenom avgörande incitamentet för utvecklingen. Koncentrationen av människor som lever under allt mer stressade förhållanden har nog sin hemvist i det marknadsorienterade samhälle vi lever i. Kapitalism, marknadsekonomi, konkurrens och därmed storskalighetens fördelar formar denna storskalighet. Om det är ödet eller den mänskliga handen och hjärnan som format dessa spelregler kan man ha olika uppfattningar om. Oavsett vilket så bör det kunna gå att påverka. Ödet – som livsbetingelse av vad, hur och på vilket sätt vi lever - är för mig ett uttryck för ett nätverk av mänskliga handlingar. Likt kommunicerande kärl hänger allt ihop och ger ”slumpartade” utslag på livet. Därför; Upp till kamp för rätten att få sova gott och viagrafria sexstunder.
Det gäller också att ta kamp för annat än sexet och sömnen. Kampen för lönen och kampen för en rättvis lön är också viktigt. Liv Beckström tar på ledarplats här upp frågan om vad som ska vara grundbulten i Kommunals lönepolitik. Att det finns stark kritik mot dagens individuella lönesystem råder det väl inget tvivel om. Att det fanns kritik kring mot det gamla tarifflönesystemet är också sant. Båda systemen har sina brister.
Tarifflönesystemets fördel var att det gick att begripa och därmed att på saklig grund kritisera. Det individuella system som nu är, är långt ifrån tydligt. Kritiken handlar mer om rädsla för godtycke och bristande tillit. Facket borde med kraft motverka alla tendenser till godtycke. Ge rättvisan en chans! Det är omoraliskt att ta till sig äran för fördelaktiga centrala löneavtal samtidigt som man hänskjuter den svåra frågan att forma rättvisa och riktiga lönekriterier till en lokal och kraftlösare nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar