Laglig bild på nätet blev problem på jobbet - del 3

Så har vi då kommit till del tre i berättelsen om Erik och hans problem på jobbet. Tidigare (del 1-2) har det redovisats om några händelser som skett på jobbet under lite drygt två månader. En redovisning har gjorts kring händelser som renderat Erik två skriftliga erinringar. Nu är dags för att berätta om erinran nr 3 som också ryms inom samma tidsdräkt och med en vikarierande arbetsplatschef. Den senaste varningen/erinran har mer med Eriks fritid att göra än om någonting som skett på arbetet. Nu gäller det en bild på en blogg (del 1).


Innan Erik får berätta sin version så försöker vi bena ut vad en skriftlig erinran är och hur en sådan skall hanteras. En skriftlig erinran måste betraktas som relativt ovanlig och sällan använt chefsverktyg som tas till när de anställde efter en rad muntliga tillrättavisningar inte gjort bättring eller när förseelsen kan anses var grov men inte föranleder avsked. Kommunalarbetaren skriver i medlemstidningen den 1/11-2006 följande; Det ställs klara krav på att arbetsgivaren ska ge den anställde möjligheter att bättra sig om det förekommer anledningar till klagomål. Sakliga grunder måste enligt lagstiftningen redovisas innan man kan ge en skriftlig varning (eller ”erinran” som det egentligen heter) och än mer saklighet krävs innan man kan omplacera en person. Saklighet och möjlighet att bättra sig är tydligen nyckelord i detta sammanhang.

Nu en beskrivning av bakgrund till skriftliga erinran nr 3 som föregåtts av samtal 4 och verkställighet på samtal 6. (återstår att senare berätta om händelsen kring samtal 5 och den andra halvan av samtal 6).

Vårdavdelningschefen ber att få prata enskilt med Erik. De sätter sig ner i ett personalrum och då får Erik höra följande. Att man fått vetskap om att Erik bloggar och att han har sin fulla rätt att göra det. Man säger sig inte ha någon uppfattning kring det Erik skrivit. Det hade han sin fulla rätt att göra hur han vill med, däremot fanns det ett foto med på senaste inlägget. Det kunde man inte acceptera. Erik uppmanades å det bestämdaste att ta bort fotot eftersom det bröt mot sekretesslagen. Ett mjukare samtal kring detta skedde där Erik starkt tvivlade på att fotot var av sådant slag att det bröt mot gällande sekretess. Uppmanades/beordrades att ta bort fotot från bloggen om Erik ville slippa besvär. Erik gav inget löfte om detta utan sa att han på sitt sätt skulle undersöka om det var sekretessbrott eller ej och agera utifrån det dvs sekretessbrott bilden bort och ej sekretessbrott bilden kvar. Bilden på bloggen var enligt Erik ett åskådligt bevis och förstärkte trovärdigheten i gjort blogginlägg. Erik kontaktade sin fackliga organisation som inte bekräftade ag uppfattning om sekretessbrott. Därmed blev bilden kvar.

Efter någon vecka fick Erik information att ytterligare ett samtal skulle ske kl 14.00 på onsdag. Mer än så sades inte. Erik tog emot informationen och bokade upp sig i almanackan. Hittade på känn rätt lokal och konstaterade att återigen var representanten från personalavdelningen närvarande. Inget samtalsämne var på förhand givet, men det visade sig vara två punkter på dagordningen. Denna om bloggbilden och en annan som berättas senare. Där konstaterade vi tillsammans att bilden inte utgjorde något sekretessbrott men ag ansåg att det var nära ett brott så man ville ändå ge ytterligare en skriftlig varning. En skriftlig varning för att Erik nästan gjort fel på sin fritid. Skumt!

Dagarna därefter funderade Erik på om polisen kan ge fortkörningsböter om man nästan kör för fort.

Problem på jobbet - del 2

Det håller faan på att bli ett helvete tänkte Erik. Nu hade han varit på sitt 6.e upprättnings- och allvarssamtal. Ett antal skriftliga erinringar har Ag på en mycket kort tid presenterat. Dokument och samtal som också innehåller lögn och osanning. Förutom att man saknat en sammanhållen bild av vad som vid några tillfällen skett. När det gäller de rena osanningarna och lögnerna så har Erik nekats information om vem som sagt det osanna. Det verkade för Erik som om budbärarens uppfattning betraktats som objektiv och sanningsenlig. Det handlingsprogram som arbetsgivare säger sig vilja arbeta efter och som Erik för länge sedan läst har inte haft sin praktiksa giltighet. Detta hur man gör när man kan förvänta sig att det finns olika uppfattning om vad som hänt och skett. Under sex allvarssamtal har Erik suttit på den anklagades bänk. Eftersom detta med de sex samtalen - i olika frågor - är en ny och ovan erfarenhet för Erik så funderar han mycket över vad det kunde bero på. Under en period av 3 månader hade allt skett. Till detta måste man också betänka att Erik varit på semester under drygt tre veckor. Det finns ett samband mellan det som sker och en organisatorisk förändring på arbetsplatsen. Eriks jobbiga period sammanfaller med inträdet av en vikarierande avdelningschef från en annan vårdavdelning. Fast att det skulle bero på det sambandet vill Erik inte riktigt tro på. Så kan det väl inte vara funderar han. Tankar om att det beror på mobbing, politisk förföljelse edyl vill Erik inte heller formulera. Någonting är det dock! Vad är det som triggar?


Mycket privat energi går till att försöka förstå situationen. Därav bla skrivna rader kring detta som fyller tre syften. Ett: att bearbeta och ta avstamp in i framtiden. Två: att ge min version för att ge möjlighet för dialog kring rätt och fel. Tre: foga min berättelse till de människor som jag mött som också berättat om olika typer av amatörism och övergrepp i arbetslivet. Berättelser som inte handlat om fel eller rätt utan om makt och avsaknad av makt.

Tidigare har en beskrivning gjorts över en skriftlig erinran och löneavdrag kring en flexledighet. Där Erik utifrån gällande flexavtal gjorde som avtalet säger, men det dög inte. Nu till historien före den. En historia som Erik idag betraktar som tillfället när bollen började rulla. Nu handlar det inte om att flexa utan om att bära personliga larm.

På arbetsplatsen finns stationära larmpunkter att använda och påkalla hjälp vid speciella tillfällen. Bråklarm som sätts igång innebär att ”all” personal springer till larmstället för att bistå den som larmat. För ett antal år sedan var Erik fackligt aktiv när arbetsplatsombud och Kommunal mot arbetsgivarens vilja tvingade fram inköp av personliga larm dvs larm som var och en i personalen bär på sig. Fem larm per avdelning inköptes för att kunna nyttjas av den som så önskade. Allteftersom åren gått har fler larm blivit inköpta. Användandet av larmen har i huvudsak varit upp till varje anställd bland annat på grund av att de inte räckt till alla. Praxis på arbetsplatsen har därför varit att var och en själv förhåller sig till det personliga larmet. Det har inneburit att man kan dela in personalgruppen i tre undergrupper; De som alltid bär personligt larm, de som tar larm vid tillfällen när det är oroligt och otryggt på avdelningen och de som inte valt att bära det personliga larmet. Erik har varit en person som valt att inte alltid bära larm.

Sedan någon tid har platsledningen hävdat att det är obligatoriskt att bära larm. Det har dock inte påvisats något beslut som formulerat inriktningsförändringen med därav bristande följsamhet bland de som ibland eller aldrig tagit på sig ett personligt larm. Erik var en sån. Det var/är inte självklart att bära det personliga larmet utan han levde kvar i det förhållningssätt som genom åren rått. Detta skapade problem och tillrättavisning.

En onsdag när Desirée har namnsdag så hade också Erik expeditionen. En arbetsuppgift som enligt schema fördelas mellan skötare och sjuksystrar. I den arbetsuppgiften ligger att den dagen vara en slags spindel i nätet, fixa med bokningar, planera arbetsinsatser m.m. Ett slags ledarjobb för avdelningens arbete. Det var i slutet på arbetsdagen. Sista halvtimmen hade inträtt. Erik hade haft en ganska hektisk dag och hade en del arbetsuppgifter som återstod. På expeditionen fanns vid tillfället en hel del arbetskamrater och kollegor. Personer som Erik uppfattade inte hade några konkreta och aktuella arbetsuppgifter. Minst fyra personer förutom Erik vistades där inne. Erik sitter och dokumenterar i journal och övriga gör, vem vet vad. En diskussion kring att ha larm, ringar, klockor på sig aktualiseras. Den tidigare nämnda vikarierande arbetsledaren finns i rummet. Trots en stressad situation över att Erik måste hinna klart sina arbetsuppgifter så hamnar han ändock som en deltagare i samtal kring dessa frågor. Erik blir en del av diskussionen samtidigt som han ger uttryck för att han vill få jobba i lugn och ro. Erik minns att han på skoj föreslog start av en studiecirkel där vi kan diskutera, så att han i lugn och ro fick göra klart sitt arbete. Till bilden kan läggas; Erik blev inte helt klar.

Efter denna dag, när Desirée haft namnsdag, så var Erik inte på jobbet på flera dagar. Ledig på Torsdag, fredag, lördag och söndag. Åter på måndag. Oklart vid vilket klockslag, men tror att det var på förmiddagen så står Erik i en skrubb för att notera patients ut- eller ingång. Då där i dörren står helt plötsligt vikarierande vårdavdelningschef och tjatar om larm. Erik känner mig besvärad och ber att få vara i lugn och ro för att sköta jobbet. Det blev helt plötsligt lite svårt att skriva och minnas vad han höll på med. Tappar också humöret och säger att hon låter som en Gnällkärring. Som svar på denna groda så beordras Erik till chefsrummet. För övrigt bara på andra sidan korridoren. Där lägger hon fram ett färdigskrivet papper (skriftlig erinran) om att jag vägrar bära larm. Daterat med den dagens datum.

Därefter följer efter en eller två dagar ett slags samtal i upptuktelsens tecken med berörd arbetsledare och en representant från personalavdelningen (samtal 1). Onsdagens händelse på expeditionen och måndagens skrubbdispyt har enligt min mening inte skötts på optimalt bästa sätt. När det gäller det som hände i skrubben kopplat till en färdigformulerat dokument så kan Erik till och med tänka sig att det agerandet var en ren och skär provokation.

Numera bär Erik alltid personligt larm. Till belåtenhet för vissa och osynligt för andra.

Bossen bestämmer och du lyder, tamefaaan - del 1

Det är då fan, tänkte Erik när han satt med lönespecifikationen framför ögonen. Om man hamnat i hetluften kan fan vad som helst hända funderade han vidare. Löneavdrag för olovlig frånvaro och en skriftlig varning hade det blivit. Helt otroligt! Undrar just vad Risto skulle tycka om det här. Han som brukade säga att man måste vara mot andra så att man kan se sig själv i ansiktet och får sova gott om nätterna. Tror fan att det chefsskapet mäktar att vare sig sova gott eller se sig själv i ansiktet tänkte han vidare. Upprörd och irriterad som han var. Här kommer Eriks berättelse om vad som hänt.


Erik hade fått en lapp som sa att en hantverkare behövde komma in i hans lägenhet. Erik uppmanades därför att hålla sig hemma eller se till att någon annan kunde vara behjälplig. Den 1 juni någon gång mellan 11-15 skulle hantverkaren komma. En både lämplig och olämplig tid. Erik jobbade den dagen men hade kvällspasset. Det innebar att hans tjänstgöring skulle börja klockan 12, så kanske behövde han vara ledig en stund om hantverkaren blev sen. Lösningen kan ligga i att flexa förstod han. Ingen orimligt tanke med tanke på att de som jobbar dagtjänst skulle finnas kvar till 16.30. En ur kvällsgänget gick säkert att avvara. Dubbla arbetsgrupper i flera timmar så det torde inte vara något problem. Erik gjorde därför på det sätt som han uppfattat som den rådande praxisen på arbetsplatsen. Man berättar vad man önskar och som regel kommer inga invändningar utan det fixar sig.

Det Erik gjorde var att muntligt berätta för bemanningsassistenten att det en speciell dag fanns ett behov och önskan av några timmars flex. Dessutom skrevs önskad ledighetstid in i en bemanningspärm som hela personalgruppen har tillgång till. En ytterligare åtgärd var att skriva in i almanackan som man dagligen högläser ur. Flextidsönskemålets längd var svårdefinierat. Därför angavs att det gällde till längst 15.30.

Flexdagen infaller. Ingen reaktion från någon. Uppfattade det som om inga problem var förknippade med den önskade ledigheten. Allt verkade frid och fröjd. När Erik kommer till arbetet tidigare än utsatt tid möts han av förvånade kommentarer. Är du redan här? Skulle du inte komma halv fyra? Det fanns en förvåning över att han redan var på plats. Hantverkaren hade inte kommit så sent. Som en kommentar/upplysning i stämpelklockan skrev Erik att frånvaron kunde delas mellan flex och friskvård. Promenerade till arbetet.

Helgen och ytterligare någon arbetsdag förflyter innan Erik blir kallad till ett möte (samtal 2). En träff med närmsta och näst närmsta chef. På mötet får Erik veta att det handlar om flexfrånvaron. Klassad som olovlig frånvaro och info om kommande löneavdrag. Beslut som grundats på att flexledigheten inte var beviljad av en specifik arbetsledare. Ett förvaringssätt som inte gällde övrig personal.

Kränkt och tilltufsad lämnar Erik mötet. Med vetskap om att han ganska snart önskade ny flexledighet. Inget problem med tanke på att den önskade flextiden redan är inarbetad men jobbig med tanke på att man från visst håll vill manifestera makt, trycka ner och krångla till en enkel vardagsfråga.

Att följa det rådande avtalet var inte längre aktuellt. Helt otroligt hur man kan nedlåta sig till att från ledningens sida åsidosätta gällande regler bara för att skapa vadå? Erik skulle personligen fråga en specifik person om önskemål av flex. Redan någon dag senare var det tal om 20-30 min. Arbetet börjar 12, men överrapportering sker 12.30. Flex är i normalfallet alltid möjlig mellan 12.00-12.30. Att flexa och komma till överrapporteringstiden torde nästan aldrig vara något problem.

Tilltufsad, kränkt och känslomässigt störd så hade Erik svårt att hantera det nya läget. Att be en speciell person (som man just då inte gillade) om att komma 20 min senare var i det närmaste en omöjlighet. Skriftlig begäran gjordes för behandling samma dag som flexet avsåg (bild). Erik utnyttjade sina 20 minuter återigen i tron att det var ok. Trodde inte att det fanns något annat än ok till önskemålet. Så blev nu inte fallet. Nytt allvarsmöte (samtal 2).Nu en skriftlig erinran och olovlig frånvaro.

Mycket kan man lära av verkligheten tänkte Erik efter några dramatiska och känslomässigt upprivna dagar. Den som hamnar i hetluften får vakta sina tår. Knivhugg i ryggen bortom lag, vett och reson kan bli aktuellt. Denna händelse föregås av ett annat ärende i närtid som berättas vid ett annat tillfälle. Kanske är det mer ok om man blir försenad till jobbet. Då dras ju flextid och man slipper besväret och den formella förfrågningen tänker Erik också.