Innan Erik får berätta sin version så försöker vi bena ut vad en skriftlig erinran är och hur en sådan skall hanteras. En skriftlig erinran måste betraktas som relativt ovanlig och sällan använt chefsverktyg som tas till när de anställde efter en rad muntliga tillrättavisningar inte gjort bättring eller när förseelsen kan anses var grov men inte föranleder avsked. Kommunalarbetaren skriver i medlemstidningen den 1/11-2006 följande; Det ställs klara krav på att arbetsgivaren ska ge den anställde möjligheter att bättra sig om det förekommer anledningar till klagomål. Sakliga grunder måste enligt lagstiftningen redovisas innan man kan ge en skriftlig varning (eller ”erinran” som det egentligen heter) och än mer saklighet krävs innan man kan omplacera en person. Saklighet och möjlighet att bättra sig är tydligen nyckelord i detta sammanhang.
Nu en beskrivning av bakgrund till skriftliga erinran nr 3 som föregåtts av samtal 4 och verkställighet på samtal 6. (återstår att senare berätta om händelsen kring samtal 5 och den andra halvan av samtal 6).
Vårdavdelningschefen ber att få prata enskilt med Erik. De sätter sig ner i ett personalrum och då får Erik höra följande. Att man fått vetskap om att Erik bloggar och att han har sin fulla rätt att göra det. Man säger sig inte ha någon uppfattning kring det Erik skrivit. Det hade han sin fulla rätt att göra hur han vill med, däremot fanns det ett foto med på senaste inlägget. Det kunde man inte acceptera. Erik uppmanades å det bestämdaste att ta bort fotot eftersom det bröt mot sekretesslagen. Ett mjukare samtal kring detta skedde där Erik starkt tvivlade på att fotot var av sådant slag att det bröt mot gällande sekretess. Uppmanades/beordrades att ta bort fotot från bloggen om Erik ville slippa besvär. Erik gav inget löfte om detta utan sa att han på sitt sätt skulle undersöka om det var sekretessbrott eller ej och agera utifrån det dvs sekretessbrott bilden bort och ej sekretessbrott bilden kvar. Bilden på bloggen var enligt Erik ett åskådligt bevis och förstärkte trovärdigheten i gjort blogginlägg. Erik kontaktade sin fackliga organisation som inte bekräftade ag uppfattning om sekretessbrott. Därmed blev bilden kvar.
Efter någon vecka fick Erik information att ytterligare ett samtal skulle ske kl 14.00 på onsdag. Mer än så sades inte. Erik tog emot informationen och bokade upp sig i almanackan. Hittade på känn rätt lokal och konstaterade att återigen var representanten från personalavdelningen närvarande. Inget samtalsämne var på förhand givet, men det visade sig vara två punkter på dagordningen. Denna om bloggbilden och en annan som berättas senare. Där konstaterade vi tillsammans att bilden inte utgjorde något sekretessbrott men ag ansåg att det var nära ett brott så man ville ändå ge ytterligare en skriftlig varning. En skriftlig varning för att Erik nästan gjort fel på sin fritid. Skumt!
Dagarna därefter funderade Erik på om polisen kan ge fortkörningsböter om man nästan kör för fort.
2 kommentarer:
Otroligt!
Beklagligt att läsa denna tragiska historia för det är det man önskar att det var- Nog måste det finnas viktigare saker för ledningen på Psykiatrin Södra att pyssla med än att bedriva häxjakt på en i deras ögon sett obekväm medarbetare.
Nog torde väl psykiatrin leva som man lär fast det var kanske längesedan när man hade mer Flummpsykiatri och då ledningen tålde en och annan hård diskussion utan att använda maktmedel.Och där man försökte lösa ev problem utan att använda styrmedel När jag läser bloggen dyker en obehaglig tanke upp HÄRSKARTEKNIKER och detta borde man kanske inte ägna sig åt.
Hopps ni på "staben" tar er en funderare och tar och ändrar er Peronalpolitik så att det blir bra för all både personal och Patienter Nej som jag skrivit tidigare i artikeln
Nog torde ni stå pall för en uppfriskande diskussion med en medarbetare utan att "surna" till och ta till maktmedel
Skicka en kommentar