Ett måste att bry sig

Demokratin finns cementerad i den svenska folksjälen. Få eller nära nog ingen svensk kan tänka sig att byta detta styrelseskick. Demokratin förutsätter dock politik och politiker. Där är svensken inte lika odelat positiv. Om demokratin är infrastruktur så kan man se politiken som redskapen att nyttja demokrati. Inom detta område är det dock något mer bekymmersamt. Ett visst förakt för politik och politiker finns. Det har mer och mer utvecklats mot att vi har en genuin politisk klass som socialt, ekonomiskt och kulturellt blir alltmer avskärmad från det folk de ska företräda. Om detta inte gällde i början av karriären så sker det med all säkerhet efter en tid.

Detta är mest alarmerande för vänsterpartierna eftersom deras valmanskår av tradition är de mindre bemedlade. En Ulrika Messing delar med all säkerhet mer av vardagen med den moderata världen än tar del av en undersköterskas situation. De som finns på kommunal eller landstingsnivå finns i alltför stor utsträckning i den osynliges position. Man märker inte av dem så mycket. Det kan bero på många skäl, men ska man lyckas engagera sk vanligt folk gäller det att:

- Politikern måste vara empatisk dvs ha förmåga att se tillvaron ur en annan horisont än sin egen.
- Politikern måste agera utifrån en grundmurad ideologisk bas. Om integration är målet, måste man ha ett svar på om den främjas eller missgynnas av alltmer friskolor.
- Politikern måste finnas i ett sammanhang där han/hon möter aktuell debatt bland människor.
- Politikern måste förmedla sin politiskt viktiga kunskap till sin partiorganisation. Mycket av dagens politiskt möjliga frågor når idag inte ut till de breda folklagren. Tänker tex på trafikskadenämndens bedömningar att ett skadat arbetarbarn får en lägre ersättning än ett akademiskt barn. Idiotiskt kan jag tycka. Tänk dig om barnbidraget var olika för olika barn.
- Politikern måste anamma ett demokratiskt arbetssätt.

Det är sannerligen ingen lätt uppgift att vara politiker. Förutom att fatta goda och väl grundade beslut så måste man klara det jag angivit ovan. Det är som sagt inte lätt, men ack så nödvändigt om man ska lyckas få samklang i synen på demokrati och politiskt arbete.

Det finns många aspekter och funderingar kring demokrati. Jag skriver om demokrati contra medborgare och aktiva. Man kan också ha funderingar kring demokrati och resursfördelning. För visst är det så att behoven alltid kommer att överstiga dom tillgängliga resurserna. Detta problem måste också lösas. Läs länkad artikel genom att klicka här

Rumpor och andra arslen

Man kan betrakta tillvaron med olika ögon och med skiftande perspektiv. Hur ska man egentligen se på sin samtid. Ska man vara kritiskt och analytiskt eller se livets som något självklart, naturligt och opåverkbart. Väljer man det förra riskerar man att betraktas som en gnällspik. Väljer man det senare kan man bli kallad en naiv, slätstruken och bimbolik. För egen del försöker jag variera mig mellan dessa ytterligheter. Njut av livet. Gör livet så glatt och trevligt som möjligt, men blunda inte för att oförrätter sker. Försöker trots allt förstå vad, varför och vilka alternativ som finns. Och detta mina vänner är förbaske mig inte lätt.
Det är inte lätt att förstå SSU:s och dess livsbetingelse. Detta ungdomsförbund som är sprunget ur de röda fanorna. Byggt på socialismens värdegrund med sina antipatier mot det kapitalistiska rövarsamhället och sin tro på ett samhälle präglat av demokrati, jämlikhet och frihet. Vad SSU idag står för är nog för de allra flesta fördolt i dunkel. Däremot blir man nog alltmer förknippad med affärer av mindre hedersam karaktär. Fusk, mygel och krogbråk utgör för folk i gemen mer än något annat SSU:s karaktär. Den samlade erfarenheten av SSU är idag negativ.
Apropå samlade erfarenhet. Lyssnade häromdagen på ett samtal. En man berättade att han hade 140 rumpor nerladdade. Den insamlingen hade skett på bara några timmar. Sa att han suttit vid en centrumentré och knäppt bilder med sin mobil. Och det var som han sa inte vilka rumpor som helst. Han berättade att han var mycket selektiv i sina rumpvalsmotiv. Det skulle vara en vacker rumpa, men den skulle också vara iklädd ett vackert tyg. Byxbakfickor med tryckta motiv eller annan dekoration var ett högt värderat rumpmotiv. Vad ska man tycka om honom och hans samlarbeteende? Ska han kritiseras för sin iver att samla rumpor?
Till SSU:arna kan jag dock ge ett gott råd, Uppträd inte som vilket arsle som helst. Ha stil! Var selektiv och välj politik före mygel.

Vaffö jö di på detta vise?

Kan det ha varit med mening. På kort tid har snart 300.000 löntagare lämnat A-kassan. Var det en sådan utveckling som den borgerliga alliansen var ute efter när man höjde avgifterna. Vad ville man uppnå? Hur rimmar dessa utträden med den önskade effekten av avgiftsbeslutet. Man kan konstatera att de flesta utträden sker i förbund med relativt låga löner och där man lever på små marginaler i hushållsekonomin. Anställda inom Hotell och Restaurang har begärt utträde i en sådan utsträckning att försäkringsskyddet nu riskeras för dom som ännu finns kvar.

Konsekvenserna på sikt kan man bara spekulera omkring. Om trenden fortsätter och alltfler lämnar detta trygghetssystem så händer det också någonting med samhället i stort. Kan detta nya rentav bli något bra? Vi lever just nu i en högkonjunktur, men vi får nog räkna med att det kommer att svänga. Högkonjunkturen övergår till lågkonjunktur med en stigande arbetslöshet som följd. Om då stora grupper av arbetslösa saknar en arbetslöshetsförsäkring blir det stora problem för den enskilde, men också något för samhället i stort att fundera om och förhålla sig till. Ska var och en få stå sitt kast eller ska det finnas något samhälleligt finansierat försörjningsstöd på rimlig nivå?

Om trenden fortsätter. Att de med de lägsta inkomsterna och de med de minsta marginalerna lämnar A-kassan. Samtidigt som de med en starkare position och större marginaler fortsätter med ett för dom fungerande trygghetssystem får vi ytterligare en uppdelning av Sveriges löntagare. När arbetslöshet drabbar den enskilde kan det för en del innebära negativa socioekonomiska karriärer av en omfattning som vi aldrig tidigare skådat. En allt tydligare och mer omfattande fattigdom kan visa sitt ansikte och vi möts av fler hemlösa på våra gator. En karriärväg som kantas av energiska försök att upprätthålla, försvara och förbättra en allt svårare vardagssituation. Ett medel att möta detta kan vara att var och en som drabbas erbjuder sina tjänster mot allt lägre löneanspråk. En ny sida av konkurrenssamhället gör sig gällande – fast det inte drabbar alla lika – nämligen tvånget att erbjuda en arbetsinsats mot allt mindre lönekrav. Samtidigt som andra genom sin position på arbetsmarknaden och genom sina trygghetssystem kan fortsätta att konkurrera om de högsta lönerna.

Vad var det den borgerliga alliansen var ute efter när man tog sitt beslut om höjda A-kasseavgifter. Ville man något helt annat? De effekter som målats upp ovan, fanns de med i deras konsekvensanalys? Alliansens politik har på många sätt gynnat de välbeställda på bekostnad av vanligt folk. Är detta tvunget på grund av samhällsutvecklingen, är det en konsekvens av oförstånd eller är det ren och skär klasspolitik? För egen del tror jag det senare. Många i den borgerliga alliansen har en människosyn som gör det rätt att skilja på kreti och pleti. Jämställdhet är i sig inget önskvärt mål. Dom företräder bara en modernare variant av att det måste finnas skillnader mellan de med blått blod (adeln) och dem med rött blod (folket).